Amerikalinien 4½ - Pier 97

Pier 97 vd 57:e gatan

Pier 97 var Amerikaliniens "hemmapier" i New York. Det var därifrån de flesta kryssningarna utgick från.

Läget var centralt och behändigt. Hela Manhattan låg för våra fötter.

Som synes är den överbyggd och består av en jättehall som inrymmer tull, pierkontor och lite annat.

Det förekom ett och annat på denna pir. Självklart fanns det en chef. Hans välputsade Cadillac hade en egen parkering inne på piren markerad med röda rep och mässingsstolpar. Sambandet med den italienska maffian var uppenbar. Dom kontrollerade verksamheten fullt ut.

Jag minns en gång när vi kom tillbaka efter en kryssning. Ombord hade vi en riktigt besvärlig passagerare. Denna person hade dessutom för avsikt att följa med på vår nästa kryssning. En kollega och undertecknad frågade pirchefen lite på skoj hur man kunde bli av med en sådan plåga. Det visade sig att det fanns en fast taxa. Tyvärr kommer jag inte ihåg priset, men det fanns ett pris för att personen skulle misshandlas till oigenkännlighet och ett pris för att han bara skulle försvinna och aldrig komma tillbaka. Denna prislistan delgavs oss fullt seriöst, men självfallet utnyttjade vi inte erbjudandet. Pirchefen var för övrigt en mycket snäll och trevlig prick.

Tullmyndigheten var också ett kapitel för sig. På den tiden var reglerna ganska stränga betr. införandet av s:k householdgoods. Det var inte mycket en immigrant fick ha med sig i bagaget, men det fanns lösningar för det.

Med på en av resorna över Atlanten hade vi en gång en ung söt tjej som skulle över och gifta sig i Amerika. Utan att gå in på några detaljer kan jag berätta att vi hade riktigt trevligt under resan, men det visade sig att hon alldeles för mycket tullpliktigt gods i sin packning. Gentleman, som den raske ynglingen var redan på tiden, tipsade den unga Damen att lägga en 10-dollarsedel överst i den väskan där de tullpliktiga varorna fanns.

Vid ankomst och tullkontroll ledsagade undertecknad (i full uniform) den blivande amerikanska Hustrun genom tullfiltret. Väskan öppnades, dollarsedeln fick en ny ägare och allt gick väl. På andra sidan stod den väntande maken. Officeren hälsade artigt och överlämnade hans tillkommande till honom. Förhoppningsvis lever de lyckliga än idag.

Nu när vi är inne på tullen, kan jag berätta att här var det också lite speciellt.

Som ett led i att skynda på inklareringen av fartyget och begränsa omfattningen av razzior, bjöds alltid svarta gänget på en brakmiddag. Tyvärr upphörde den traditionen när en överförfriskad tulltjänsteman en gång avlossade ett pistolskott rakt upp i taket i fartygets matsal.Han gjorde det på skoj, men fr o m denna incident förbjöd rederiet oss att avhålla dess middagar.

Följderna av detta beslut fick vi erfara redan vid nästkommande anlöp. Varenda skrymsle undersöktes ytterst noggrant och innan passagerare och besättning tilläts att gå iland hade det gått många extra timmar och stämningen bland passagerarna var lätt irriterad.

Vi fann dock bot på eländet. Vi öppnade ett s:k speak easy ombord. I en "hemlig" hytt dukades det upp en dignande buffé med både mat och dryck och vår relation till tullmyndigheten var hämed återställd.

För er som inte redan vet,är detta en del av mina upplevelser från min tid på  MS Gripsholm och MS Kungsholm under andra halvan av -60 talet. Fler reportage från den tiden finns under april 2011, feb och nov 2010 samt december 2009. Anledningen till denna informationen är att det, av ett antal läsare av denna bloggen, har framförts önskemål om fler reportage från det äventyret.

Fler reflektioner/reportage kommer säkert framöver.