Anna Anka

Några reflektioner kring detta mediala fenomen.

En alldeles vanlig tjej föddes i Bjuv

Någon, kanske mindre vetande, tyckte hon var ljuv

Andra tyckte snarare att ingen kunde vara fränare

Hon åkte över pölen och blev tränare

Här träffade hon sin Anka men är fortfarande Fru Gruv

Aschberg på TV-3 i ögat fick en dollarglimt.

Åkte över pölen med putsad flint

Tog med sig Hr Aaro från efterlyst för säkerhets skull

Anna skulle i rutan fira jul med brosk i mun och utan hull

Grodor ur hennes käft hoppa och Roberts plånbok fylls beschtimt

Herr Anka ville inte längre vara med Fru Anka

Helst ville han sätta henne i Atlanten på en planka

Ingen bra idé- en anka kan ju simma

Bättre kanske är att låsa in henne i gruvan där himma

Fast även där kan hon säkert hitta någon att klanka

Nej fru Anka, ditt simpla jag går aldrig ur

Du är och förblir en osympatisk och otrevlig figur

Lägg av med ditt brosk och ät lite fett

Samtidigt kan du försöka lära lite vett och etikett

Lyckas du är det inget annat än ren bonnatur

Julen på Fridas Gata

Klart att man skall ha ett eget hus också



För Elise är denna kväll en enda lång väntan på klapparna
En glad Nettan
Ett kärt par
Dästa efter rejäl förtäring
Scandic tänker fortfarande på den gamle, men det är nog sista gången
Jodå, bilden är rätt. Kenza hänger upp och ner
Ny bordsdekoration från i år. Inspirationen är hämtad från Fredriksdal
Kerstins egna komposition
Mysiga Tomtemor och Tomtefar värmer sina händer
Som traditionen bjuder, stod granen från början snett även i år. Detta har nu rättats till

Julaftons delikata kalkon står uppdukad
Tyvärr blev det ingen vinst i år heller
Värdparet
Kalle, Nettan och Erik

Äntligen blev det jul på Fridas Gata. Den blev t.o.m. vit även om det var någon plusgrad.
Förberedelserna har pågått länge. Kerstin har varit riktigt flitig. Hon har bakat både grovbröd och vörtbröd, blandat egen senap, lagt in Branteviksill och stekt inlagd sill, gjort delikata chokladtryfflar och wienernougat. Detta utöver det "normala" baket av pepparkakor och andra småkakor. Fredriksdals aquavit stod också på bordet i år. Som synes på bild har vi lagt ner lite extra på bordsdekorationen år.
Detta finns på vårt lilla julbord som vi begår på lillejulafton:
Branteviksill, stekt inlagd sill, currysill, kräftsill, ägghalvor, rökt lax med pepparrotsvisp, gravad lax med hovmästarsås, dansk leverpastej smaksatt med cognac och med stekta champinjoner på toppen, ekologisk sockersaltad skinka, brunkål, rödkål med granatäpple, Janssons frestelse, delikatessprinskorvar, Kerstins julköttbullar, Whiskylagrad cheddarost, hembakat vört- och grovbröd, Pers Mumma, öl, julsnaps, OP Andersson och Fredriksdals aquavit,Julmust, Coca Cola och vatten. Det skall finnas mat och dryck för alla smakriktningar.

Årets gran har sin egen lilla historia. Förra året blev vår julgranshandlare bestulen på sin skåpbil med släp fullastat med granar. Vi råkade vara den kund som var där och skulle precis köra hem när julgransmannen kom rusande och bad oss följa efter hans ekipage. Det blev en spännande biljakt genom staden med telefonkontakt med polisen. Vi hade nästan tjuvarna som hade parkerat och polisen var nära. Då rusade mannen ur vår bil. Det upptäckte tjuvarna och drog iväg. I det läget valde undertecknad att avbryta jakten. Nu visste dom ju vilka vi var och man vet aldrig...

Hur som helst återfanns ekipaget dagen efter med granar och allt. Vi hörde dock aldrig av julgranshandlaren.

I år när vi var där frågade jag om han hade låst bilen. Det hade han och som tack för hjälpen, bjöd mannen på årets gran. Notera att den står ganska snett på bilden. På morgonen efter stod den ännu mer snett. Dessbättre hann undertecknad med att åtgärda detta innan ett dramatiskt fall hade varit ett faktum. Det tillhör faktiskt traditionen hos oss att granar skall stå snett. Nu står årets gran nästan rakt. Åtminstone så rakt att någon fallrisk föreligger ej. I år har den dessutom två slingor och ser nästan ut som en disneygran. Orsaken till detta är att slingan från förra året hade många lampor som inte funkade trots byte. Sagt och gjort, vi åkte iväg och köpte en ny, men tyckte att den gamla kunde sitta kvar.

Lillejulafton fortskred med mycket mat och dryck därtill och mätta och dästa slog vi oss ner i sofforna och var redo för julklapparna. Udelningen sköttes av ivrigt barnbarn som i år inte var utklädd till tomte. Han är genomskådad sedan en lång tid tillbaka. Vi vuxna har ju vårt lilla system som går ut på att vi har en dragning innan och slumpen avgör vem man skall handla till. Maxpriset är satt till 300kr. Elise är undantagen från detta. Hennes julklappshög är, som vanligt, ganska stor.

Några nyheter släpptes denna afton. Katarina och Per har fått rivnings- och byggnadstillstånd på Lövängsvägen 13. Som om detta inte var tillräckligt, meddelade Per att han har fått nytt jobb på DSV. Han blev "headhuntad" och redaktionen framför härmed ett hjärtligt grattis.

Det är mycket som händer i familjen nästa år. Nyhetsbevakningen kommer framöver naturligtvis att ligga på topp.

JULAFTON

Det är Kalkon som gäller. Närvarande är Kalle, Erik, Nettan (premiär i år) och de två nyblivna pensionärerna som värdpar. Det hela börjar på eftermiddagen med glögg och pepparkakor med både Gorgonzola och Stiltonost och en varm och mysig stämning uppstår.

Kalkonen är anrättad med mycket kärlek ,skicklighet och inlevelse. Allt levererat av Erik. Grundidén kommer från Gordon Ramsey, men har genomgått en ganska rejäl produktutveckling som t. ex.
stuffingen läggs inte i kalkonen utan görs separat. Den kan ju inte ligga där under hela stektiden och bli sunkig. Gordon hade dessutom ingen sås till och det går inte hem hos en skåning.

Såhär kan man kort beskriva anrättningen:
Ugnstekt tryfferad kalkon med pancetta, brysselkål och ugnstekt mandelpotatis. Gräddsåsen görs på hemkokt mörk fågelfond . Vi använde inte tryffel utan det blev torkad skogssvamp i stället. Också mycket gott.

Vi sköljde ner fågeln med en god Pinot Noir, Duette (Chile) och avslutade med Ris a la Malta och körsbärssås. En liten skvätt Chateau Grillon, Sauternes gifte sig bra med desserten.

Du som vill veta mer om kalkonen är välkommen att kontakta undertecknad, så ser jag till att Le Chef hjälper dig.

Mätta och belåtna vräkte vi oss i sofforna och tittade på Anna Ankas jul och ännu en lyckad kväll med familjen hade avnjutits.

I skrivande stund (juldagen) öser regnet ner och en stärkande promenad verkar inte speciellt lockande även om den hade varit nyttig och hälsosam.

I morgon på annandagen avslutar vi julfirandet med lutfisk på lunchen tillsammans med mina systrar.

God Jul

Julens favoritsill - Brantevikssill

Denna inläggningen är ett måste!

Familjens recept kommer här:

Brantevikssill

1 kilo sillfilé

Lage

1 dl ättikssprit 24 procent

7 dl vatten

½ dl.salt

5 dl.socker

2 gula hackade lökar

2 rödlökar hackade

1 msk.citronpeppar,3 msk krossad kryddpeppar,2 msk krossad vitpeppar,2 smulade lagerblad ,en stor knippe hackad dill

Gör så här.

Dra skinnet av sill filéerna . Varje filé blir då två mindre filéer. Lägg dessa i lagen .Låt stå på sval plats ett dygn. Tag därefter upp filéerna och låt dem rinna av.

Blanda samman den hackade löken,kryddorna och dillen. Häll till sist ner sockret och rör snabbt om blandningen.Varva sill och blandning i en glasburk översta lagret skall vara av blandningen.Det blir en mycket vacker blandning därav glasburken. Här är det på sin plats att experimentera med kryddorna .Prova dig gärna fram med mer än vad vi anger.Du skapar dig en inläggning med din egen personliga prägel.

Jag tar lite mer ättika än receptet.

God Jul

Vi har blivit med hund (nästan)

Kenza i varm och trygg famn


I förra veckan var Nettan och Kalle upp i Stockholm och hämtade sin efterlängtade valp.

Kenza är en glad liten krabat. Hon är av fin kinesisk härkomst. En kinesisk nakenhund men inte helt naken. Hon har päls.

Självfallet kommer vi att ställa upp mycket och passa henne när det behövs. Vi har ju tiden.

Fler rapporter i detta ämnet kommer.

Svenska Amerikalinjen

Hyfsade priser på whiskyn
Mycket gott att välja på.
En enkel festmeny.
Det dagliga programmet
Överst: Officerarbordet inkl. fartygets sjuksköterskor i passagerarmatsalen
Underst: Fartygsprästen och en ung lovande informationsofficer
Första gången som ekvatorn passeras. Undertecknad är på väg ner vattnet under dopet.
M/S Kungsholm
M/S Gripsholm



Jodå. 1966 och 1968 seglade jag på Amerikalinjen (1967 gjorde jag ett uppehåll för lumpen).

Det hela började med att vi var ett antal ungdomar utan jobb och sugna på något nytt. Jag åtog mig att kontakta Svenska Amerikalinjen och det visade sig att M/S Gripsholm skulle avgå om en månad och att det fanns jobb åt oss alla. Det var de mest okvalificerade tjänsterna som skulle besättas, typ diskare, städare, kopparputsare och andra skitjobb inom intendenturen. Intendenturen på ett fartyg är allt utom däck och maskin.

När det väl var dags, var det bara en som åkte till Göteborg och det var jag. De andra ångrade sig. Väl på plats och redo att ta ta i diskjobbet,gjorde jag tydligen ett såpass gott intryck att jag erbjöds att jobba som piccolo på kontoret. Det var säkert mina kunskaper i engelska som hjälpte mig till detta. Problemet var bara att jag hade ju inga svarta skor med mig (vad skulle man med det till i disken till sjöss). Rederiet löste detta och skickade mig till närmaste skoaffär och tog notan för detta.

Det var en lärorik men tuff tid att dra runt på fartyget med en 32 knappars väst i uniformen. Jag slapp tack och lov pillerburken. Jobbet var i praktiken ett vaktmästarjobb. Man skulle städa 3 kontor varje dag, fixa fika till intendenterna och kontoristerna, springa ärenden, dela ut meddelanden och allmänt stå till tjänst. Bl. a skulle dagens program delas ut varje dag till alla på båten, se bild

Min envishet förbjöd mig att ge upp och till slut vande jag mig och jobbet gick till slut som på räls alla sju dagarna i veckan. Jodå, vi jobbade alla dagar. Detta kompenserades sedan när man hade långledigt med full betalning. Jag vill minnas att det rörde sig om 3 månader/år på den tiden.

Med Gripsholm blev det kryssningar jorden runt, Nord Kap, Sydamerika runt och några småkryssningar till. I hamn hade jag ganska mycket ledigt och fick därför se en hel del, men allt detta går inte att redogöra för här. Det skulle bli en hel bok.

Efter ett år mönstrade jag av Gripsholm med högsta betyg rakt igenom. Femmor av fem möjliga i alla bedömningar. Det skulle visa sig ge frukt senare, men nu skulle jag göra lumpen och efter det hade jag just då helt andra planer, eller rättare sagt allt utom Svenska Amerika linjen. Det gångna året hade varit ganska tufft.

1968 när lumpen var avklarad stod där en 23 årig galning utan jobb. Ringa till Göteborg kunde man ju alltid. Sagt och gjort. Jag slog en signal till personalavdelningen och på direkten fick jag jobb som 3:e kontorist på nya M/S Kungsholm.

3:e kontorist låter inte mycket, men man är i ett slag officer med tjusig uniform, egen hytt ovanför vattenytan, hyttstädare som dessutom tar hand om ens tvätt samt till gång till mycket av det som också finns för passagerare, t. ex nightservice där man mitt i natten kunde beställa både öl och varma mackor. Det var helt enkelt en ny värd som öppnade sig för 23 åringen.

Arbetstiden på Purser´s Office (båtens reception som på ett hotell) var mellan 9 och 11.30 och sedan mellan 14.30 till 17.30. Här blev det tid till vila mitt på dagen och det behövde man. Vi hade alla mycket förlorad nattsömn att ta igen. Det sociala livet ombord var minst sagt intensivt. Bland besättningen fanns det många av det motsatta könet att umgås med. Vi på kontoret skulle dessutom representera bland passagerarna då vi seglade mellan New York och Göteborg. Officiellt var det de äldre damerna som vi skulle underhålla, dansa med och vara allmänt trevliga mot, men antalet betydligt yngre damer bland passagerarna var ganska stort och därmed en större lockelse för oss unga galningar... CENSUR.

Även med M/S Kungsholm blev det långkryssningar typ Söderhavet i 3 månader, Sydamerika runt, Medelhavet runt och Nord Kap som inkluderade Köpenhamn, Stockholm, Helsingfors Leningrad o.s.v.

Jag avancerade till informationsofficer. Lönen var med den tidens mått, ganska OK. Nästan 2000/månad med fri mat, logi och uniform. Den tjänsten skulle i land närmast motsvara receptionschef. Det innebar ännu större hytt och ännu fler förmåner. Hierarkin på en båt är mycket tydlig.

Utöver receptionsjobbet, hade vi även hand om allt det som telegrafisten gör på ett lastfartyg, nämligen att klarera båten in och ut i alla hamnarna med all den pappersexcercis , byråkrati och korruption i de olika länderna det innebär. Trots allt detta, var tillvaron ganska lugn och laid back för oss på kontoret.

Priset för alkoholhaltiga drycker var mycket överkomligt. Det priser som anges på bilden var det som passagerarna fick betala. Vi hade lägre priser. En flaska whisky kostade 1 Usdlr. Den dracks oftast som den var. Groggvirket ansågs vara för dyrt. Priset på läsk var nästan lika högt.

Lite siffror:
Besättning: Ca 350 pers
Antal passagerare på kryssningar: max 350
Kökspersonal: 35 pers
Servering i matsalarna: 35 pers

Det ryktas om att Kungsholm skall gå i "pension" under 2010, läggas upp mitt emot operan i Göteborg och fungera som hotell och restaurang. Hon skall, enl. ryktet, också få tillbaka den aktra skorstenen. Den togs bort för ett antal år sedan. Om detta är sant, så har dom redan en gäst inbokad.

Efter ett år på Kungsholm hade jag fått nog. Vi levde i en Värld för oss själva och brydde oss inte särskilt mycket om vad som hände utanför och det kände jag var inte bra i det långa loppet. Det var dags att gå vidare i livet med något annat.

Som sagt tidigare, det finns massor att berätta om, men jag väljer att avsluta inlägget här. Det blir kanske en bok så småningom.

Julen på Fredriksdal i Helsingborg

Brysselkål kan användas till mycket
Bara man hittar sin mat så...
På spiselkransen
Väldigt dekorativt med bl a torkade apelsinskivor
Kan tyckas vara lite brandfarligt med torr mossa, men ljusslingan är med dioder och man röker ju inte heller vid bordet.



En kulen decemberdag med typiskt helsingborgsväder, d v s snål fuktig vind, 5 grader plus och en svag sol som gömmer sig bakom tunga blygråa moln, drog Kerstin och jag till Fredriksdals julmarknad.

Det är mysigt att gå runt på vårt fina Fredriksdal i julskrud. En kulturskatt mitt i staden. Ett levande jordbruk som det drevs i början av förra seklet. Linderödsgrisarna och alla de andra djuren har det bra här. I herrgårdsbyggnaden och alla de andra husen pågår olika aktiviteter innan julen som försäljning av konsthantverk, växter och mat. Det kardas ull, tjärnas smör, vävs, stoppas korv och jag vet inte allt. Som synes på bilderna har man lekt fram olika juldukningar. Något att inspireras av?

T.o.m. danskarna har hittat till Fredriksdal. En del har dessutom löst säsongskort. Här händer ju faktiskt mer än på Skansen som är mer som ett museum.

På sommaren är det bedövande vackert här med alla växter, örter och blommor i en otrolig mångfald av prunknande grönska. Alltid finns det någon trevlig aktivtet. På sommaren kan man t ex gå på teater.

Alla ni smålänningar och danskar som läser detta: ÅK DIT!

Auktion

Nej, jag bjöd inte på denna praktmöbeln när vi var på Helsingborgs Auktionsverk i söndags, 29/11, men visst fanns det en del fina saker som skulle gå under klubban.

En intressant sak var att en hel del av Gorthons tillhörigheter skulle säljas. Det förstod jag på reserveratlapparna som satt på stolarna. Där fanns många Gorthon namn. En sakkunnig man på plats, en gammal skolkamrat till mig Sten Björnfeldt, informerade mig om att det var "lillegorthons" prylar som skulle klubbas. Lillegorthon bodde på Tågaborg någonstans, medan Store Gorthon ju bodde på Strandvägen och det var ju den Gorthon vi kände. Sten upplyste också om att väldigt mycket av Gorthons tillhörigheter har hamnat på auktioner framför allt i London eftersom man får bättre priser de stora auktionerna där.

För er som inte vet, var Gorthon en av de stora gamla redarfamiljerna i Helsingborg.

Gåsen

Årets traditionella gåsablot har gått av stapeln. Denna gången deltog även två gäster som ännu inte hade uppnått 50+, nämligen yngste sonen Erik och Syster Margareta.

Gåsen på 5,2 kg kom som vanligt från Kerstin kollega utanför Mörarp. En gås som hade levt ett kort men lyckligt frigående liv. Mörare gås får man leta efter. Svartsoppan kom i år från Viltspecialisten och efter lite upphotning med buljong, smakade den utmärkt även om den kunde vara lite mer spädd och inte så tjockflytande. Priset var betydligt lägre än Lagmarks. 100 kr betalade vi. Hannas franska äppelkaka fick, som vanligt, avsluta denna fantastiska måltid.

Vi drack Tio Pepes torra sherry till soppan, en Pinot Noir från Chile för 99kr och en god Sauternes (dock ej Chateau dÝquiem) till desserten. Rödvinet var hyfsat, men vi kunde nog vara lite fylligare.

För undertecknad tog det ung. 2 timmar att repa sig. Magen hade fullt upp med smältningen och dästheten tog överhanden.

Kvällen fortsatte med glad stämning tillsammans med Spotify som sköttes av Erik med fast hand. Freddy Wading var den dominerande artisten för i afton. Efter viss påverkan av oss 50 plussare, ändrades inriktningen på musiken. Någon Thor-Leif blev det dock inte.

Efter vår förstärkta frukost dagen efter, blev det en tur bland stadens loppmarknader och auktionshus. Vi hann med både Framtid, Hbg Auktionskammare och Väla Antik och loppis. Maggo inhandlade ett antal kakburkar på framtid och Micke satte omedelbart igång med att fundera över var i deras hem dom skulle förvaras. Drygt 300 kvm boyta kan tyckas vara rejält tilltaget, men även den kan fyllas upp av prylar...

Till kvällen dök Katarina, Per och Elise upp och vi avnjöt en god Spaghetti Bolognese a la Per.
Efter maten och några avsnitt av Albert och Herberts julkalender som Elise älskar, åkte den unga familjen hem och någon timma senare låg Kerstin och jag till sängs. Något utmattade efter en hård helg.

På gymmet dagen efter hade vågen i omklädningsrummet lagt av. Den visste antagligen att den skulle beträdas av en gåsastinn gäst och var rädd om sig.

Småland. Hagen 5 km från Hestra

Denna fantastiska idyll i mörkaste Småland - Hagen och Klinten. Det är Hagen som syns på bild.

På Klinten har man numera utökat husdjursbesättningen med tre glada grisar. Dom skall samtliga bli julgrisar i början på december. Sådant är livet på landet...

Fredag den 20 nov. startade vi UNO och styrde kosan mot Småland. Lagom till fika var vi framme där Gunnel och Knut tog emot med bullar och kaffe Lille Isak och Wilma var också på plats. Anna, vår glada värdinna, dök upp senare.

Under eftermiddagen tog vi en stärkande skogspromenad i sakta tempo (Isaks) och njöt av stillheten. Senare bjöds det på Kerstins hemlagade ärtsoppa med lämplig dryck därtill och då var alla samlade utom Mats som hade sin jobbvecka. Till kaffet blev det kladdkaka och annat gott.

Finare hundar än Alice och Wilma får man leta efter. Glada, lugna, kärleksfulla, trogna välskapta
förgyller dom tillvaron. Wilma bor numera hos Gunnel och Knut i Trelleborg och mår bra. Tidigare gick det inte riktigt bra mellan hundarna. Alice tog över och Wilma vantrivdes. Nu har hon tagit sig och det verkar går bra mellan dom igen, men Wilma stannar nog i Trelleborg, verkar det som.

Isak är en glad liten krabat med glimten i ögat. Vad månde det bli av en sådan ung herre. Av många dråpliga kommentarer han fällde under helgen var den som kom när Farmor plockade upp leksaker efter honom en fullpoängare: "Duktig Farmor!"

På lördagen efter en förstärkt frukost med bl a Brantevikssill åkte stora- och lillasyster iväg på shopping. Kerstin var på jakt efter julgardiner. Knut och undertecknad avböjde erbjudandet om att följa med på detta. Vi gick en lång promenad i stället. Fråga mig inte var, men långt in i skogen fram till en gård i Flahult någonstans blev det. Wilma var med och trivdes.
Väl hemkomna och efter en stund på soffan åt vi alla lunch som bestod av Kerstins populära broccoli- och Bacon paj. Resten av eftermiddagen blev det allmän jäsning på sofforna.

Vi talade också om att ta med Elise nästa sommar någon gång i juli. Det blir till att kolla deras planer. Blir det av, fixar Anna så att det finns en ponny att rida hela tiden. Det kanske blir Westernridning. Det är populärt på Klinten nu. Lollo (Annas dotter) tog SM guld i en tävling nyligen. Du hittar mer om detta på denna länken: http://lollosmammasblogg.blogspot.com/


Knut var köksmästare och jag var köksbiträde under tillagningen av kvällsmåltiden. Det blir väldigt mycket god mat och dryck vid sådana här tillfällen så det blir till att späka sig de närmaste dagarna.

Middagen bestod av Fläskfilébitar på kronärtskocksbottnar toppade med bearnaisesås gratinerade tillsammans med tomater med en röra av vitlök, rivet vitt bröd, persilja och smör.
Råstekt potatis och grönsallad serverades därtill.

Allt var mycket uppskattat, men det är egentligen inte så överraskande med tanke på vem som var köksmästare med sitt flitiga köksbiträde. Man kan inte påstå att det var någon smalmat precis. Nästan ett paket Bregott gick åt!

Efter ytterligare en förstärkt frukost på söndagen åkte vi nöjda och belåtna vi hem igen i hällande regn.

Matlagning

Lördagen den 14 november. Systrarna Kerstin och Margareta tryggt installerade på klostret. Hela lördagen har dom ägnat åt bibelstudium. På kvällen intogs en enkel måltid med vatten. Man kunde dock ha lite medhavt och det fanns lite av den varan. Efter 2100 råder total tystnad och man ägnar sig åt komplentation. Systrarna var mycket nöjda med sin vistelse och kan tänka sig att göra om det.

Micke och jag träffades enl. ök KL 13.00 och startade vår inhandlingsrunda. Den började för säkerhets skull på Bolaget. Det köptes En Shiraz från Autralien, Brown Brother, för 109kr, lite whisky och några goda öl.

På OJ inhandlade vi rådjursfilé, kantareller, riven västerbottenost, mandelpotatis, sockerärtor,
chalottenlök. På TORGET blev den saftig och fin melon som var tänkt till kallrökta kalkonbröst. Dessa hittade vi ingenstans förrän vi kom ihåg Ingelsta Kalkon, men då hade dom stängt. I Stället blev det äkta bayonneskinka i DELIKATESSBUTIKEN. Den gick inte av för hackor.

Färdighandlade hamnade vi på Telegrafen tillsammans med var sin öl och gammeldansk, god musik från Frank Anderssons trio, ett stort antal 50+ gäster samt Sara Nilsson, vår f.d. granntös, bakom bardisken.

Väl hemkomna lades rådjuret i en marinad med chalottenlök, vitlök och rödvin i ung. 1 timme.
Den stektes sedan lagom rosa och serverades med potatismos smaksatt med västerbottenosten, begräddade stekta kantareller och lök samt sockerärtorna. Innan dess njöt vi skinkan tillsammans med melonen. Det blev himmelskt gott. Vinet passade perfekt och kan rekommenderas. Det enda lilla minuset var att smaken av den rivna västerbottenosten inte gick igenom tillräckligt mycket. Nästa gång köper vi hel lagrad västerbottenost och river i.

Dästa och belåtna intogs därefter sofforna tillsammans med lämplig dryck samt musik från Spotify. Vi avstannade c.a 01.00.

Frukosten avåts vid 9 tiden. Vi bräckte resten av skinkan, men det blev ganska smaklöst. Bayonneskinka skall ätas som den är.

Vi tog en promenad till sta´n där vi sedan skildes åt på Knutpunkten och tog var sin buss hem.