Juletid

 

Nu är det full fart med julborden och vi är många som sätter buk, som man säger i Skåne... Det är mkt trevligt speciellt om man inte behöver betala fullt pris och blir i stort sett bjuden. Igår bjöd Brf föreningen på Madame Moustache. Deras julbord är det ingen som slår. Inga halv- och helfabrikat här inte. I kväll är det dags för sjöfartsföreningen att bjuda Auroras julbord. I alla fall nästan gratis. Det är rejält subventionerat av föreningen. Aftonen till ära, har jag satt på Svenska Amerika Liniens flagga på kavajuppslaget. Det kan väl alltid imponera på någon i sällskapet som till stor del består av gamla sjöbjörnar

Nu pausade jag i 10 minuter som ägnades åt isättning av hörapparaten. Det är inte helt lätt att få in dem åt rätt håll in i örat. Med tiden skall jag väl lyckas lite bättre. Frun tycker, med all rätt, att jag ger upp för snabbt. Det försöker jag ändra på.

Denna menyn gälld på en resa mellan New York och Göteborg med svenskar ombord.

Kryssningsmenyn kommer i ett senare inlägg

På tal om Svenska Amerika Linien kan jag meddela att när det gäller maten, låg inte focus på julbord. Amerikanska passagerare skulle inte uppskatta alla, som vi tycker , delikatesser som alla sillarna, Janssons, Ris a la Malta och definitivt inte lutfisk i heller.

Det bunkrades bl a hela djurkroppar som styckarna styckade under resans gång. Amerikanaren vill ha en blodig  Sirloinsteak med fet bearnaise sås. I huvudsak dracks det Matteus Rosevin. I mycket större utsträckning än ett gott rödvin. Om det beställdes rödvin, ville man ofta ha några isbitar i glaset!

En annan orsak till preferensen till rosévin var man inte beställde " fel" vin. Det passar ju till allt. Trots kunniga wine stewarts var kunskapen om vin hos amerikanaren inte speciellt stor .