I natt hände det! Råttan hade gått rakt in i en av fällorna i förrådet och ligger nu deponerad i sophusets kärl för restavfall. Vi låter fällorna stå kvar ett tag till. Man vet aldrig, det kan finnas fler.
Dagligen slås man av tanken att Skåne är ett fantastiskt land! Texten nedan är inte helt ny och jag har säkert publicerat den förr, men den tål att läsas och begrundas gång på gång i all evighet - Amen
SKÅNINGEN
Skåningen är
inte som andra.
Framför allt är
han vacker.
Han har inte Stockholmarens lömska blick,
inte heller Göteborgarens hysteriska talesätt eller Smålänningens hasande gång.
Inte Sörmlänningens låga fotvalv eller Medelpadingens kutryggiga dolskhet.
Nej, Skåningen är i sanning en prydnad för
mänskligheten. Likt ett majestätiskt monument höjer han sig över slätten. Hans
blick är ärligt trofast, hans kinder glöder av hälsa och hans hållning är
rakryggat reslig.
Ändå - allra
vackrast är han inuti.
Där klappar ett ädelt hjärta och där har en
obefäckad karaktär tagit sitt säte.
Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i
tanken; en klokhet och känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ honom
inför de svåraste problem, stapla upp framför honom all jordens bekymmer, kom
till honom med konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina
ämmerliga klagovisor, men du kommer också strax finna tröst i hans kloka
lösning på världsalltet dilemma.
- Jaja, ska du höra honom säga, de bler nock
bra me de.
Genom sekler av med- och motgångar, sociala
och kulturella revolutioner, ockupationer och allahanda irriterande intrång i
vardagen, har Skåningen lärt sig att kommer bara tid kommer säkert också råd.
Blir man bara siddande är jordelivet inte konstigare beskaffat än att det efter
ett tag återgår i normala gängor förr eller senare. Detta hindrar inte att
Skåningen både lärt sig ingripa i skeendena och ibland kan ertappas känna både
upprördhet och engagemang.
Sådan är Skåningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar