 |
De unga tu blir utsatta för risregnet.                         På bilden ovanför sitter nr 18 och nr 17 = Kerstin Malmberg och Fred Sjöberg. (Denna textraden fick inte plats under rätt bild. Därför ligger den här.)    Brudgummens Mor och tillika medlem i dekorationsteamet Maggo, Erik M hans kära Mor Kerstin        Vid hennes sida sitter nr 39 Tomas               |
Detta var mumsigt
Med något bristfällig fotoutrustning blir inte bilderna bättre än så här, men det är ju bättre än ingenting. Det är en förklaring till att äldste sonen inte finns med på bild någonstans. Han har liksom inte kommit till sin rätt och därför har jag tagit bort dom. Jag vet nämligen att Modern och många med henne tyckte att han var otroligt stilig. Den komplimangen skall man ju inte fördärva med ett dåligt foto.
Alla ovan nämnda nummer kan förklaras med numret på bordsplaceringen. Samtliga gäster hade i placeringslistan fått en egen presentation humoristiskt ihopsatt av brudparet.
De unga tu´s ID: Brudgummen som hette Peter Svensson kommer från Jonstorp och är yngste sonen till några mycket goda vänner till oss på Fridas Gata. Bruden som heter Theodora kommer från en familj i Höganäs där musik och sång intar en mycket stor plats i tillvaron . Detta kan ju vara bra att veta för er som läser detta och som inte har en aning om vad det är människor som står i fokus här. Efter vigseln blev det ett nytt namn för brudparet som gäller, nämligen Snögrip. En anknytning till vintern som dom älskar och lite av fantasins värld också. En Grip är ju ett lejon och en örn blandat.
Nu till själva eventet:
13.00 i lördags lämnade invånarna inkl. söner och svärdotter Fridas Gata för att att bevista vigseln i Himmelfärdskyrkan i Höganäs. Kyrkan var fylld till sista bänk och det var en mycket fin vigselakt. Snacka om om kontakter uppåt!
Vigselförrättare var brudens pappa och storasyster. Orgelmusiken, och massor av skönsång sköttes av modern, storebor och systrar till henne. Även bruden sjöng under akten. Det var vackert och strongt gjort av henne.
Dom ville ha ett vinterbröllop och det fick dom verkligen på riktigt. Snön låg vit och fin, solen tittade nästan fram och det var ett jättefint vinterväder. Åtminstone för att vara här i Skåne. Kan det vara de nära förbindelserna med två präster med bra kontakter uppåt som har hjälpt till med att "sopa" banan till det fina vädret?
Efteråt blev det mingel och ännu mera skönsång.
Sedan blev det förflyttning till Klockaregården i Farhult. Gästerna fick ta sig dit hur de ville. Till brudparets disposition stod, en för dagen inhyrd, Rolls Royce med chaufför till disposition. Själva trodde dom att dom skulle åka med en Honda dit, men så blev det inte.
Hela Farhult (nästan) var upplyst av alla marschaller och annan festbelysning runt Klockaregården och gästerna kom lätt i god feststämning. Efter en bubblande välkomstdrink blev det sittning för nästan 70 gäster i den sagolikt vackert dukade och dekorerade festsalen. Damerna bakom den insatsen kan sitt jobb och undertecknad framför härmed sin djupa beundran för det. Som ett exempel kan nämnas att de vackra servettringarna hade tillverkats av avloppsrör (dock ej använda). Snacka om kreativitet i den gruppen.
Alla hade tilldelats ett nummer till bordsplaceringen och som nämnt uppe vid bilderna fanns det en personlig humoristisk beskrivning på varje gäst. Mer och mer började man förstå att det har tagit minst ett år att planera festen. Vid bordet hamnade undertecknad helt rätt och var omgiven av mycket trevliga Damer, se bilder. Även om en av Damerna nästan helt hade förlorat sin röst, lyckades hon göra sig förstådd ändå. Fast ibland fick hon skriva.
Det serverades en läcker buffé med tillhörande lämplig dryck på borden. För egen del blev det inte varannan vatten utan bara vatten. Jag var chaufför. Toastmastern gjorde strålande arbete och styrde med skicklig och fast hand fylld med mycket humor mängden av roliga tal och massor av musik och sång. Det gick i ett minsann. Självklart hade alla visorna i de utdelade häftena fått nya personliga texter anpassade till brudparet.
Allting var väl planerat in i minsta detalj. När taffeln bröts och man iordningställde salen för dans, åkte gästerna ut på gården. Där gavs en fantastisk dansuppvisning med hetsig musik och brinnande facklor. Det var brudens syster Otthilia som bjöd på det. Showen avslutades med ett mäktigt fyrverkeri avfyrat av storebror Robin - vem annars? Undertecknad känner denna härliga galning sedan han var i koltåldern. Hans pyrotekniska böjelser började mycket tidigt.
Väl inne i festsalen igen, var det dags för brudvalsen. Den genomfördes mycket skickligt och hade utan tvekan platsat i Let´s Dance. Festen fortsatte i flera timmar till med massor av ystra ungdomar.
Vi var hemma igen framåt ½2 . Trötta men lyckliga.
Jag avslutar detta inlägg med ett stort tack till alla ni som har lagt ner själ och hjärta i detta. Icke att förglömma "brigaden" som jobbade med saneringen och städningen av lokalerna dagen efter eller kanske dagarna...
PS Författaren reserverar sig mot eventuella sakfel och eller något som kan vara glömt i ovan nämnda "reportage". Ni, kära läsare, får gärna komma med ev. feedback. Jag kan alltid gå in och korrigera eller lägga till. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar