http://www.gossis.se/hemsidan.html
Den lille pågen på 11 vårar inordnades i denna miljö år 1956.Detta har berörts för ett antal år sedan i denna bloggen, men inte lika utförligt. Det var ju ändå 6 år av pojkens liv som tillbringades där.
Jodå, 6 år i realskolan stämmer eftersom jag gick om ett år.
I dagens HD fanns det en artikel om Dalhemsskolan och deras usla resultat, men som de påstår, är på väg att bli bättre. Osökt mindes jag de egna åren i skolan. Faktiskt med mest glada minnen.
Det började i småskolan i Gantofta. Jag har glömt namnet på fröken, men hon var bra på att spela orgel och hade ganska stor rumpa. Därefter följde några år i Viken för att sedan fortsätta i 3:an i Kulla Gunnarstorps skola. Fröken hette Hanna Svärd, men gick under namnet Pillan. Hon var sträng och då och då fick man en s:k pilleknack i huvudet. Pillan var vegetarian och luktade vitlök. Inhämtandet av lärdomar i olika ämnen, gick ganska bra för de flesta av oss. För dem som hade det lite extra svårt, ägnade fröken extra tid. Det handlade om anpassade extralektioner och annan uppmärksamhet.
I fjärde klass var i tre pojkar som på föräldrarnas inrådan sökte in på Läroverket i Helsingborg. Pillan ägnade extra tid åt oss och jag fick extrahjälp i räkning. Det hette så innan det blev matte.
Till hösten kom vi in alla tre (Peter Orup, Leif Jönsson och jag). En helt ny värld öppnade sig för de små pågarna.
Skolan var stor med nästan 1000 elever på den tiden. På Kulla Gunnarstorp var vi inte ens 100 elever.
Det hette inte fröken eller läraren längre. Nu var det adjunkt som gällde. Ordet magistern användes icke på denna läroanstalten. Alla var adjunkten oavsett om han eller hon var lektor, docent eller vad det nu fanns för titlar. Rektorn var rektorn.
Skolmössa var obligatorisk. Den var mörkgrön med svart skärm. Första året hade man en etta ditsatt.
Många av oss tog bort denna för att inte avslöja att man var nykomling och en s:k fittfemma
Man fick ett schema upptryckt på ett riktigt tryckeri. Detta sattes upp i pojkrummet.
Realskolan var för min del femårig och första klassen blev 1:5 B. Alla dem som inte tillhörde Helsingborgs stad (Laröd tillhörde på den tiden Ödåkra kommun) hamnade i denna klassen. Den kallades för 1:5 bönner (bönder på svenska).
Man tilltalades inte längre vid förnamn. Nu var det efternamnet som gällde.
LITE OM LÄRARNA (ADJUNKTERNA) OCH EN DEL ANDRA PÅ SKOLAN
Inga Liljekvist. Vår klassföreståndare och kallades för "Liljan". Hon var bara drygt 20 år och ganska späd, rökte som en borstbindare, dock ej på lektionerna. Hon var en bra lärare trots att hon egentligen "bara" var folkskollärare. Lärarbristen gjorde sig påmind redan på den tiden. Vi 36 grabbar i klassen hade mycket stor respekt för henne. Det räckte att hon tittade på en, så kände man sig löjlig och höll tyst. I dagens skola hade Liljan varit den som hade kontakt med föräldrarna, men något sådant fanns inte på den tiden. Vi såg aldrig några föräldrar på skolan. Det var lärarna som skötte ruljansen utan inblandning.
Den enda inblandningen var när man fick en anmärkning. Här krävdes förälderns signatur. Vi var många som fixade det utan föräldrarnas inblandning.Ordet vårdnadshavare var f.ö. inte uppfunnet på den tiden. Några bokstavsbarn fanns heller inte.
Högre allmänna läroverket för gossar, Helsingborg
Trapphuset
Jodå, 6 år i realskolan stämmer eftersom jag gick om ett år.
I dagens HD fanns det en artikel om Dalhemsskolan och deras usla resultat, men som de påstår, är på väg att bli bättre. Osökt mindes jag de egna åren i skolan. Faktiskt med mest glada minnen.
Det började i småskolan i Gantofta. Jag har glömt namnet på fröken, men hon var bra på att spela orgel och hade ganska stor rumpa. Därefter följde några år i Viken för att sedan fortsätta i 3:an i Kulla Gunnarstorps skola. Fröken hette Hanna Svärd, men gick under namnet Pillan. Hon var sträng och då och då fick man en s:k pilleknack i huvudet. Pillan var vegetarian och luktade vitlök. Inhämtandet av lärdomar i olika ämnen, gick ganska bra för de flesta av oss. För dem som hade det lite extra svårt, ägnade fröken extra tid. Det handlade om anpassade extralektioner och annan uppmärksamhet.
I fjärde klass var i tre pojkar som på föräldrarnas inrådan sökte in på Läroverket i Helsingborg. Pillan ägnade extra tid åt oss och jag fick extrahjälp i räkning. Det hette så innan det blev matte.
Till hösten kom vi in alla tre (Peter Orup, Leif Jönsson och jag). En helt ny värld öppnade sig för de små pågarna.
Skolan var stor med nästan 1000 elever på den tiden. På Kulla Gunnarstorp var vi inte ens 100 elever.
Det hette inte fröken eller läraren längre. Nu var det adjunkt som gällde. Ordet magistern användes icke på denna läroanstalten. Alla var adjunkten oavsett om han eller hon var lektor, docent eller vad det nu fanns för titlar. Rektorn var rektorn.
Skolmössa var obligatorisk. Den var mörkgrön med svart skärm. Första året hade man en etta ditsatt.
Många av oss tog bort denna för att inte avslöja att man var nykomling och en s:k fittfemma
Man fick ett schema upptryckt på ett riktigt tryckeri. Detta sattes upp i pojkrummet.
Realskolan var för min del femårig och första klassen blev 1:5 B. Alla dem som inte tillhörde Helsingborgs stad (Laröd tillhörde på den tiden Ödåkra kommun) hamnade i denna klassen. Den kallades för 1:5 bönner (bönder på svenska).
Man tilltalades inte längre vid förnamn. Nu var det efternamnet som gällde.
LITE OM LÄRARNA (ADJUNKTERNA) OCH EN DEL ANDRA PÅ SKOLAN
Inga Liljekvist. Vår klassföreståndare och kallades för "Liljan". Hon var bara drygt 20 år och ganska späd, rökte som en borstbindare, dock ej på lektionerna. Hon var en bra lärare trots att hon egentligen "bara" var folkskollärare. Lärarbristen gjorde sig påmind redan på den tiden. Vi 36 grabbar i klassen hade mycket stor respekt för henne. Det räckte att hon tittade på en, så kände man sig löjlig och höll tyst. I dagens skola hade Liljan varit den som hade kontakt med föräldrarna, men något sådant fanns inte på den tiden. Vi såg aldrig några föräldrar på skolan. Det var lärarna som skötte ruljansen utan inblandning.
Den enda inblandningen var när man fick en anmärkning. Här krävdes förälderns signatur. Vi var många som fixade det utan föräldrarnas inblandning.Ordet vårdnadshavare var f.ö. inte uppfunnet på den tiden. Några bokstavsbarn fanns heller inte.
Karl Olsson och allas vår "Skorvas"
Skorvas var skolans vaktmästare. Hans minne för namn var vida känt. Inome en vecka kunde han namnet på alla nya elever och vilka de var. De gamla kunde han redan. Hans assistens hette Kaj och gick under namnet "Musen". En av hans uppgifter var att tömma hinkarna med matrester från "matan".
Snoddas - vår geografilärare Bruno Kullenberg. Namnet kom av hans två ganska synliga framtänder som gav en slående likhet till artisten. Snoddas hade stenkoll på oss grabbar. Det var ingen som stack mot honom. Han hade alltid svar på tal och var samtidigt väldigt rolig.
Kängan. Vår biologilärare. En lugn och sansad man som hade koll på läget och som man inte kände för att bråka med. Hans som var elev på skolan och kallades följaktigen för Lillkängan.
Nollan. En lång och ranglig man med två mycket snygga döttrar.
Spragskit. En av skolans gymnastiklärare, Kapten Prawits. Han var kapten i reserven och inte speciellt omtyckt och var mycket sträng. Här vara det militärisk fysisk fostran som gällde.7
Koddalasse. Fråga mig inte varför han kallades så.
Basseluska Ida. Biologilärare. Hon var mycket osäker och hade det inte lätt med oss 35 smågrabbar.
De lärare som det minsta visade ett svagt och osäkert beteende, blev genast utsatta för "terror" från eleverna.
Monica. Skolans snyggaste lärare
Maskros. Teckningslärare Malmros.
Snobben. Teckningslärare Nordbeck och far till Thomas Nordbeck. Denne lärare lärde undertecknad att skriva läsligt. Han lärde ut en skrivstil som var en blandning mellan textning och skrivstil vilket var ovanligt på den tiden. Bort med alla krussiduller.
Bananen. Vår käre musiklärare Einar Nilsson. Han kallades så för sin breda fingrar som faktiskt var bananlika. Vi älskade Einar och han bejakade och förstod sig på oss smågrabbar.
Grisen. Vår rektor Lars Bjerning. Namnet fick han för sitt rödlätta ansiktes skull. Han var ganska sträng med samtidigt lite tråkigt formell, tyckte vi grabbar. Han såg dock till att det var ordning och reda på skolan.
Det florerade många fler öknamn på lärarna, men dessa är vad jag kan komma ihåg för stunden.
Fortsättning följer och då skall jag bl.a. berätta om vad som hände utanför skolans domäner. Kanske också göra en jämförelse med dåtidens skola och den vi har nu. För- och nackdelar...
Snoddas - vår geografilärare Bruno Kullenberg. Namnet kom av hans två ganska synliga framtänder som gav en slående likhet till artisten. Snoddas hade stenkoll på oss grabbar. Det var ingen som stack mot honom. Han hade alltid svar på tal och var samtidigt väldigt rolig.
Kängan. Vår biologilärare. En lugn och sansad man som hade koll på läget och som man inte kände för att bråka med. Hans som var elev på skolan och kallades följaktigen för Lillkängan.
Nollan. En lång och ranglig man med två mycket snygga döttrar.
Spragskit. En av skolans gymnastiklärare, Kapten Prawits. Han var kapten i reserven och inte speciellt omtyckt och var mycket sträng. Här vara det militärisk fysisk fostran som gällde.7
Koddalasse. Fråga mig inte varför han kallades så.
Basseluska Ida. Biologilärare. Hon var mycket osäker och hade det inte lätt med oss 35 smågrabbar.
De lärare som det minsta visade ett svagt och osäkert beteende, blev genast utsatta för "terror" från eleverna.
Monica. Skolans snyggaste lärare
Maskros. Teckningslärare Malmros.
Snobben. Teckningslärare Nordbeck och far till Thomas Nordbeck. Denne lärare lärde undertecknad att skriva läsligt. Han lärde ut en skrivstil som var en blandning mellan textning och skrivstil vilket var ovanligt på den tiden. Bort med alla krussiduller.
Bananen. Vår käre musiklärare Einar Nilsson. Han kallades så för sin breda fingrar som faktiskt var bananlika. Vi älskade Einar och han bejakade och förstod sig på oss smågrabbar.
Grisen. Vår rektor Lars Bjerning. Namnet fick han för sitt rödlätta ansiktes skull. Han var ganska sträng med samtidigt lite tråkigt formell, tyckte vi grabbar. Han såg dock till att det var ordning och reda på skolan.
Det florerade många fler öknamn på lärarna, men dessa är vad jag kan komma ihåg för stunden.
Fortsättning följer och då skall jag bl.a. berätta om vad som hände utanför skolans domäner. Kanske också göra en jämförelse med dåtidens skola och den vi har nu. För- och nackdelar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar