pers blogg: Den lille pågen från Pilshult del 2

Det var inte många lekkamrater som stod till buds. Trädgårdsmästarens tös Ulla-Karin var den enda och vi hade mycket roligt ihop. Hennes far var inte snäll mot henne. Fortfarande nu över 60 år senare ser jag bilden framför mig. När jag knackade på dörren, öppnade fadern och visade upp rumpan på Ulla Karin. Hon hade fått rejält med smisk. Det syntes! Hon hade varit olydig och fick inte gå ut. Efter den synen pratade min syster och jag aldrig mer med trädgårdsmästaren. Vi ägnade oss helt åt att palla hans gurkor i stället. I vårt hem fick vi aldrig stryk. Åtminstone inte jag. Möjligtvis fick storebror en och annan hurring av min far. Olle är min halvbror från min mors första äktenskap och hans riktige far var avliden redan på den tiden. Jag vet bestämt att min far inte alltid var snäll mot bror Olle.

Innan jag går in på diverse betraktelser och upplevelser på gården är det på sin plats att beskriva gården.

Pilshult får betraktas som ett gods, d.v.s. ett större jordbruk. Arealen var ung. 600 hektar där ett skogsparti ingick (nuvarande Smårydskogen). Ägorna gränsades i väster av Gyhult och i väster av Kungshult/Annelund. Framför gården fanns det en åker som kallades för trekanten. Det sägs att den hade den bästa jorden. Här stod också ett slag mellan danskar och svenskar år 1710, se urklipp ovan. Magnus Stenbock, skall också enl. diverse rykten, ha övernattat på gården

In till gården ledde två olika alléer, en från väster och en från norr. Den från norr gick parallellt med en park. Byggnaderna på gården var: Vår bostad i röd träpanel och två stora vindskupor. Omgärdat av mur och en stor fruktträdgård låg farfars hus (se bild) och intill detta fanns ett gammalt stall för täckta vagnar och en sadelkammare.

Strax intill var trädgårdsmästeriet beläget med trädgårdsmästarbostad och växthus. I anslutning till vår bostad intill ankdammen låg brygghuset och Johans lilla krypin.

Detta gamla brygghus ligger nu år 2015 ute till försäljning för några miljoner i renoverat skick.

Längorna som f.ö. brann ner 1996, men byggdes upp igen i exakta kopior eftersom de var kulturskyddade, innehöll häststall, maskinhall med jällen(höloftet) ovanför och längst bort fann man kostallet. Mitt emot denna stora byggnad var grishuset beläget.

Gårdens samtliga byggnader är i dag intakta. Vår bostad är dock numera gul. Farfars hus är även det gult numera. Det huset är från mitten av 1600 talet och det fanns en gång i tiden drängaceller i källaren där man förvarade drängar som av olika anledningar hade varit olydiga. Källaren är numera fylld med sand som gör att ursprungsinredningen kan hållas intakt eftersom huset är kulturskyddat.

Utanför respektive allé fanns de gamla statarlängorna och den ena låg i ett område som vi kallade för Sibirien. Idag är det en del av Maria Park. I längorna bodde gårdens alla arbetare. Det var små bostäder och de flesta hade många barn.

Jämfört med övrig boendestandard i samhället får man nog säga att vi hade, efter den tidens mått mätt, en ganska hög sådan. Visserligen var det bara farfar som hade badrum. För övrigt fanns alla moderna faciliteter i våra hus. Jag kommer t.o.m. ihåg hushållsassistenten av märket Electrolux och den stora kylen som ingick i vår köksutrustning. Frysarna hade inte hittat in i hemmen än. Det var andelsfrys som gällde och den fanns i Allerum.

Både vårt och farfars hus var utrustade med riktiga råvindar där allehanda prylar förvarades. Vi barn älskade att hålla till där. Det lektes gömme (kurragömma) och en massa annat bus. I vårt hus fanns det t.o.m. två vindar, den s:k nya och gamla.

BOENDET

Ungefär såhär såg vårt hem ut: Man kom in i en hall där även toaletten fanns. Någonstans har jag läst att vi hade 7 rum. In till vänster hade Far sitt kontor. Det bestod av ett stort bord och ett skrivbord. På det stora bordet låg det alltid ett drös av oöppnade brev. I efterhand har jag förstått att de till största delen bestod av räkningar som kanske blev betalda någon gång, men oftast inte. Mitt i huset låg vardagsrummet tätt följt av matrummet. Som sig bör på landet hade vi ett rejält kök som enl. den tidens mått var ganska välutrustat.

Där ståtade ett stort fristående kylskåp av märket General Electric. I ”maskinparken” ingick även en flitigt använd Electrolux Assistent. Köket användes också till sanering och tvätt av hushållets invånare. Det fanns inget badrum. Intill köket fanns ett rejält skafferi som man kunde gå in i. Längre ner i huset fanns ytterligare ett par rum varav ett av dem beboddes av äldsta systern Solveig som då hade kommit in i tonåren och som på tonåringars vis, levde lite av sitt eget liv. Åtminstone upplevde jag det så.

Farfars hus längre in i parken var betydligt större med sina 13 rum och upplevdes av den lille pågen som mycket finare än vårt.

På framsidan fanns det på den tiden en stor veranda med mycket snickarglädje. Där satt gärna farfar i sin halmhatt och kopplade av i skuggan under somrarna. Innanför entrén låg den stora hallen med en massa rådjurshorn på väggarna. In till vänster låg det s:k rökrummet där Farfar gärna avnjöt sina cigarrer. Där hade han också en byrå som alltid innehöll några karameller till oss barn när vi kom på besök. Jag tyckte alltid att det var varmt och mysigt hos Farfar och hade ofta mina vägar förbi. Det var inte bara karamellerna som drog. Det luktade också gott i hans hus. Jag var nog ganska känslig för dofter på den tiden. Jag nästan klöktes när jag kom in i ett hem som luktade unket och lite småskitigt. Nu i mogen ålder och skrivande stund kan meddelas att luktsinnet är långt ifrån en treårings.

Längre in låg salongen som oftast var ganska kall. Man eldade inte i onödan. På andra sidan låg badrummet följt av den stora matsalen med pampiga möbler och ett ostämt piano. Virket till matrumsmöblerna lär ha tagits fram från den egna skogen. Vidare ner i serveringsgången kom man in i Frk Winbergs domäner. Köket var stort men ganska omodernt och intill hade hon sitt privata rum. Jag var ofta och hälsade på henne också eftersom hon, precis som Farfar, var mycket snäll.

Till höger från hallen hade Farfar sitt sovrum. Jag har minne av en stor säng och en röd värmeflaska i gummi för varmhållning av kalla fötter under nattsömnen.