Svenska Amerika Linien i Buenos Aires inlägg 10

Jag måste bara berätta mer om kryssningen runt Sydamerika!

Nu skall vi till Buenos Aires - huvudstaden i Ewert Taubes älskade Argentina och med Pampas mäktiga slätter och dess läckra biffkor. Året är 1968.

Innan man kommer till B.A. skall man ta sig igenom Rio de la Plata. Kungsholms c:a 25000 ton var nog maxstorlek på fartyg här. Rio de Plata är  ganska grunt, men tack och lov består bottnen helt och hållet av lera. Ojämnheterna kändes direkt i fartyget eftersom vi bokstavligen gled på leran. Det var inte utan att man gick runt och befarade en rejäl grundstötning när som helst. Hur kul hade det varit att stå där mitt i leran?
 Hur som helst, tog vi oss igenom bottenleran och anlände lyckligt till huvudstaden utan en enda skråma mer möjligtvis på fartygsbottnen.

Innan jag går vidare , måste jag bara  berätta en rolig sak.
Min storebror arbetade i många år för Ericson och var i några år placerad i BuenosAires. Första natten där tillbringade han på hotell med utsikt över floden. På morgonen när han tittade ut, fick han se en båt som kändes igen. Det var var vår kära MS Carola från Linjebuss som då var i trafik på Rio de la Plata! Världen är liten.

Vad gör man i Buenos Aires förutom att dansa tango? Jo, bl.a intar man en argentinsk  Baby beef på en mysig restaurang. Snacka om riktigt kött! På tallriken låg där en lagom grillad (dvs nästan rå) bit kött och inget mer.
Den möra läckerheten täckte i princip hela tallriken. Tillbehören serverades separat, men för dem fanns det ingen plats förrän en bit av biffen var intagen under maximal njutning.

Självklart hände det mycket mer i denna fantastiska stad, men det tar vi en annan gång.

Sydamerika står på önskelistan på destinationer som jag gärna hade besökt någon gång till i livet.
Jag får sätta förhoppningen på en rejält bra skraplott.

Tankar kring valår och lite till

Kära läsare!
Är det bara jag som blir förvirrad av den svenska politiken? Jag menar att det normala skulle vara att antingen står man till vänster eller till höger och ibland någonstans i mitten. Jag får inte längre ihop positionerna riktigt fullt ut.
Klart är dock att farbror Jonas står längst till vänster och mest gnäller. På senare tid har han delvis fått sällskap av miljöpartiet. Ett tag var faktiskt det sistnämnda ett alternativ för undertecknad, men inte nu längre. Deras vandring åt vänster blev för markerad.

Annie står någonstans och stampar under 4% spärren och vill identifiera sig med Gnosjöandan. Hon kastar den sargade centern åt än det ena och än åt det andra hållet. Jag vet helt enkelt inte var jag har dom.

Samma sak gäller Hr Hägglund. Var står hans parti?

Björklund fibblar på med skolan. Dom har inte lyckats fixa det grundläggande problemet, nämligen att ge lärarna fullmakt/verktyg att hantera höntingarna och få dem att ägna sig åt det dom skall i skolan -nämligen att lära sig för framtiden. Jag vill inte påstå att det var bättre förr, men något har hänt på vägen som har resulterat i en av de sämsta skolorna i världen.

Rheinfeldt/Borg verkar trötta. Deras sista utspel med höjda  punktskatter som drabbar studenter, pensionssparare och icke minst undertecknad  ,som av miljösjäl har gått över till diesel, med kraftigt  höjd bilskatt gör mig något förvirrad och förvånad. Svenskarna tillhör ett av världens högst beskattade folk redan.

Löwén uppfattar jag som ett ganska svagt kort. Var finns profilen? För övrigt tycker jag inte att vi svenskar skall fastna i bidragsfällan.

SD uppfattar jag som ett enfrågeparti och därmed inget alternativ. Här måste jag tillägga att vi kunde varit bättre på att ta hand om/integrera våra invandrare med lite bättre struktur på alla de program som finns.. Vi har brist på bl a läkare och där sitter högt utbildade sådana och kör taxi! Varför har det blivit så.

När det gäller vården är jag rädd för att det råder samma förhållande där som hos Trafikverket. Det har visat sig att endast 20% av anslagna medel till förbättring av våra järnvägar går till själva underhållet. Resten administreras bort.

Snart återstår bara Kall Anka partiet, men vi får väl se om det händer något vettigt under resans gång fram till valet.

Mina vänner! Detta var årets s:k seriösa inslag. Kommentera gärna. Det kanske kan bli en debatt av det hela, och kanske ge svar på mina frågor.

Som avslutning måste jag bara nämna ett nytt ord. I Lidls TV reklam slår man ett slag för "funktionsbyxor".
Vad är en funktionsbyxa?? Om en byxa inte funkar som byxa, är det ju ingen byxa. Eller?

Uppehåll?

Var lugna pojkar och flickor. Nya, förhoppningsvis intressanta och underhållande, inlägg kommer i helgen.

I eftermiddag innan matlagningen med B2B  skall det först städas färdigt - ev.- lite OS tittande - ryckas ut med transportenheten till Bjuv och akut tandvård där med en familjemedlems problem med nötskal i en visdomstand - ack dessa nötter. Allra sist blir det skrivning av recept samt agenda inför aftonens träff.

Just för tillfället fungerar Fridas gata 115 som familjens transportenhet. Det gäller att få ihop logistiken. Mer om detta i kommande inlägg.

VÅÅÅÅR!

Vintergäck och snödroppar på plats. Jag hörde också idag att någon hade hört lärkan drilla högt i skyn.
5 grader varmt, snön är borta och enligt smhi börjar man med att räkna med våren fr.o.m. den 15 februari.'
Det är ljust både morgon och kväll. Vad mer kan man önska sig! Dessutom slår skidlandslaget rekord efter rekord i OS.

En helt annan sak.

Om jag någon gång skall byta yrke så får det nog bli filmbranschen på webben. Enligt SvD i går  omsatte Netflix 4,4 miljarder dollar och gjorde en vinst på 112 miljarder. Det kallar jag för lönsamhet! Så kan det bli när man rationaliserar bort redigerarna.

Ny är det skidskytte på gång och det är åter dags för TV soffan

"Dagarna"

I dag är det alla hjärtans dag. Dessutom är det V-day (den internationella vaginadagen) vad som nu menas med det.
I går var det Tandborstbytardagen. Bytte du tandborste med någon eller bytte du ut din egen?
Den 18 februari kan vi se fram emot fotens dag direkt efter geléhallonens dag den 15/2 .
Slarvighetens dag den 20 februari icke att förglömma. Det är nämligen vår städdag här på Fridas gata 115
Det är ju ingen hejd på "dagarna"

Man behöver nödvändigtvis inte köpa en massa, ibland lite löjliga, presenter på alla hjärtans dag. Det viktigaste är att vi är snälla mot varandra. Dagen handlar precis om det.

Alla ni där ute: Ha ett riktigt fint fredagsmys och låt oss hoppas på medaljregn för Sverige. Icke minst för allas vår soliga favorit Charlotte Kalla.

Svenska Amerika Linien inlägg nr 9

Överst en kopia av dagens program som skulle distriberas varje dag över hela fartyget från maskindäck till bryggan. Det blev mycket spring i trappor och korridorer. EN PICCOLOS MARDRÖM! Något behov av träning på gymmet förelåg inte.

Nederst en kopia av en prislista på alkoholhaltiga drycker. Ganska anständig nivå, om man säger så.
Cigaretter kostade 1 dollar/limpa.

Vår?

Visserligen har inte lärkan synts än, men det känns i luften att det är inte långt dit. Samtidigt verkar det som om de övervintrande fåglarna, talgoxar, blåmesar etc., hade massor av mat att hämta någon annanstans än på Fridas Gata 115.
Trots att det har hängts upp talgbollar, något gott fett i ett nät samt en fröautomat som var ganska dyr med d:o dyra fröer i röret, syns det nästan aldrig en pjodd * kalasande på godsakerna. Det räcker ju att man sticker ut örat där ute så hörs det att det runt om finns massor av småfåglar, men inte här.

Skulle småfåglarna., mot förmodan, svälta eller frysa ihjäl kan dom inte skylla på oss i alla fall.

Visst känns det som att våren är i antågande!

NYTT ÄMNE

Läste i gårdagens Metro att Bill Gates tar hand om sin egen disk varje kväll. Undrar om det var hårddisken han menade?

* Pjodd är helsingborgsdialekt för gråsparv/liten fågel

Svenska Amerika Linien - inlägg nr 8

Ja, då var vi ombord på Kungsholm igen ankrade på redden utanför Papeete, Tahiti.

Fast först skall jag berätta om förspelet till Tahiti.

Det kändes lugnt och avslappnande efter anlöpen i Australien och Nya Zeeland. Där fick vi jobba nästan 24 timmar i sträck. Snacka om Australiens tullbestämmelser och tillhörande blanketter. Ett par dygn innan anlöp noterade vi följande:
Besättningens och passagerarnas samtliga värdesaker skulle deklareras noggrant med ev. tillverkningsnummer på skrivmaskiner (ja, man hade sådant på den tiden) grammofoner etc etc. Man skulle ta upp bl a innehav av fågelburar och alla smycken skulle förvaras i kassaskåp hos Befälhavaren eller, som i vårt fall, på kontoret. Levande husdjur typ fåglar, hundar, katter och andra smådjur skulle förvaras  i ett låst och bevakat lastrum. Tack och lov hade vi inte något sådant ombord. Formuläret/manifestet på deras egna formulär som var av så dålig och tunn kvalitet att dom knappt gick att få in i en skrivmaskin för ifyllande. Framför oss låg ett evighetsarbete.

Som väl var var vi ett gäng kreativa unga människor och vi insåg att det var helt omöjligt att få in t.ex alla smycken och fabrikationsnummer på alla apparater från sammanlagt 700 människor. Hur löste vi detta då?

A. Vi samlade in ett litet antal smycken som vi namnade, lade i plastpåsar och låste in i kassaskåpet.
B Vi tog en gammal tullista av våra egna och lade till ett stort antal apparater jämt spridda över hela listan.
C. Fabrikationsnummer lades till d.v.s telefonnummer och andra påhittade nummerserier.
Sedan satte skrivandet och ljugandet igång. Det tog sin tid, kan jag lova 

Nu var tullistan på  Australiensarnas egna papper färdig och påskriven av Befälhavaren. Vi besvärade inte honom med några detaljer och vårt tillvägagångssätt.

Fartyget anlände Sydney och efter alla formaliteter kunde både besättning och passagerare gå iland efter c:a en timme utan problem. Myndigheterna var nöjda och tyckte att vi hade bra ordning på våra dokument. Det gick dock åt mycket whisky och cigaretter som smörjmedel, men det var det värt och vi kunde pusta ut.

Nästa anhalt på resan var Christchurch på Nya Zeeland. Det var ca ett dygns resa dit.
Till vår förfäran upptäckte vi att dom hade precis samma tullkrav som Australiensarna fast naturligtvis på sina egna listor som vi hade fått oss tillsänt. Dom var nästan identiska.

En omöjligt uppgift tycktes stå framför oss, men kreativa som vi var löste vi även detta problem lätt och smidigt.

Först och främst bestämde vi oss för att strunta i deras egna listor. Vi hade ju våra kopior från Australien. Det var bara att ändra själva huvudet med land, stad,datum och lite till. Sagt och gjort. Efter någon timmes jobb,hade vi tullistor även för Nya Zeeland. Även här var allt klart inom ca en timme och alla myndigheter var nöjda och glada. Så var även vi fast med svarta ringar under ögonen p.g.a. brist på sömn. Vad gjorde det? Vi var ju unga och friska.

TAHITI

Nästa anhalt var Papeete, Tahiti. Där behövdes nästan inga papper alls. Det räckte mer än väl med lite whisky och cigaretter till myndigheterna.Ni skall veta att det kunde komma ombord upp till 40 pers ibland.
Där fanns hamnmyndigheten, hälsomyndigheten, immigration, polisen och gud vet vilka. Det var en stor händelse när ett kryssningsfartyg anlände och alla ville komma ombord.

När man är på Tahiti skall naturligtvis Gaugins grav besökas. Sagt och gjort, en kollega och jag satte oss i en taxi och åkte dit. Det kändes häftigt och inte minst andäktigt för en 24 åring att stå där på andra sidan
jordklotet och betrakta Gaugins grav. Det hade säkert ingen annan hemma i Helsingborg gjort förut.

Naturligtvis ville vi ha ett minne därifrån. Det blev ett gäng kokosnötter.
Nämnda nötter fick en tillfällig förvaringsplats på golvet i besättningskontoret. Nötterna glömdes bort. Det fanns så mycket annat som drog vår uppmärksamhet till sig. Efter en tid, emellertid, gjorde sig nötterna påminda. En morgon när vi kom till kontoret slog en rutten stank emot oss. Nötterna!
Dom hade ruttnat och kastades snabbt över bord rakt ner i Stilla Havet och blev fiskmat i stället kanske.

Så kan det gå med minnen från Gaugins grav på Tahiti.

Svenska Amerika Linien - Bombay inlägg nr 7

 Of all the ships that sail the sea.... She was the most beautyful of them all

Fast det var med MS Gripsholm jag var i Bombay

 Bombay Palace Hotel

 En srandpromenad

 Matsalen på Palace

För nästan 50 år sedan var detta den i särklass vanligaste synen

Här går det fram och tillbaka.

Nu befinner vi oss halvvägs på en Jorden runt kryssning med Gripsholm. Året är 1966 m. a. o. för snart 50 år sedan.

Under de nutida kryssningarna ligger man max från morgon till kväll samma dag i samma hamn. På den tiden hade de som bestämde på Amerika linien beslutat att fartyget skulle ligga 1 vecka i Bombay. Många av oss ombord undrade varför man hade valt just Bombay. Denna stinkande häxkittel med en obarmhärtig sol under klar himmel, fritt vandrande skitande kossor blandat med horder av tiggande barn på gatorna och en gigantiskt utbredd slum. De flesta av oss i besättningen hade önskat att valet hade fallit på en annan stad i fjärran östern, men vi hade inget annat val än att göra det bästa av vistelsen. Det fanns inte många passagerare ombord. De flesta var ute på olika rundturer i Indien. Vi hade det jobbmässigt ganska lugnt under tiden i Bombay.

Det enda vettiga sättet att ta sig fram på var med taxi. Alla var av märket Hillman (ett gammal engelskt bilmärke) och ganska trånga för en reslig nordbo. Det gällde att ha rutorna uppvevade, annars hade man 50 par tiggarhänder inne hos sig. Eftersom AC:n inte var standard i en taxi i Bombay på den tiden, blev en resa ganska svettig under brinnande sol i 40 graders värme och 100% luftfuktighet.

Av någon märklig anledning låg horkvarteren alldeles intill fartyget. Där stod Damerna i burar - ibland ett par st. i varje bur. Jag tror inte att ens den mest hågade sjömannen ens gick i närheten av dessa syndens boningar.

I staden fanns det redan då tusentals biografer. Bombay är ju Bollywoods centrum, men det begreppet kände man inte till på den tiden.

Ända fram till nutid har undertecknad trott att han har varit på Taj Mahal i Bombay. Efter närmare kontroll har det visat sig att så är inte fallet. Taj Mahal Mausoleum ligger som bekant inte i Bombay utan en dagsresa därifrån. Däremot finns det något som heter Taj Mahal Bombay Palace. Det är på detta lyxhotell vi har varit några stycken och ätit middag.

Ett annat ställe som var behagligt att vistas på var "The Brittish Beach Club". Denna koloniala oas låg i utkanten av staden Det tog minst 30 minuter att åka dit men det var värt varenda kilometer. Här var det rent och snyggt, inga tiggare och sköna välhållna havsbad. Deras Gin och tonic smakade precis som den skulle. Väl balanserad smak , blandad med varsam hand. Kan det ha varit Bombay Saphire som bas?

Numera heter staden Mombay och det har säkert hänt mycket på 50 år. Ni unga som läser detta, låt er inte avskräckas ett besök i denna kokande metropol.Där finns garanterat en härlig storstadspuls, förförande dofter från kryddstånden i bazarerna osv.osv. Kossorna på gatorna finns också kvar.

Nästa inlägg kommer troligen att handla om Tahiti. Då var det en annan kryssning och ett annat fartyg, nämligen MS Kungsholm på söderhavskryssning.

Temadagar och lite till

Har ni tänkt på att alla årets 365 dagar har ett tema. Nedan nämner jag några.

Den 8 februari var det ägghalvans dag. Är det någon som vet vad det innebär?
I morgon är det "Clean out your computer". Lite mer lättfattat
Den 11 februari är det den Internationella 112 dagen. Skall alla ringa 112 då?
Den 13 februari är det tandborestbytardagen. Här vill jag bara kort meddela att jag är inte villig att byta tandborste med någon.
Den 14 februari är det den internationella vaginadagen (V-day). Information om denna dags innebörd emottages tacksamt. Denna dagen infaller samma dag som Alla hjärtans dag.

Den 20 februari inträffar slarvighetens dag. Det finns ingen hejd på uppfinningsrikedomen

osv osv osv

Häromdagen såg jag förresten ett uttalande av en motorjournalist efter en provkörning av Suzuki Swift
"Den är seg som en tjeckisk barnfilm från 70 talet". Man förstår precis vad han menar.Som ordvrängare tycker jag att det är en mycket bra beskrivning av en slö och tråkig bil.

Svenska Amerika Linien del 6

 MS Kungsholm

 Madonnan

 Sagueanay River

En en av Kungsholms många kryssningar gick upp till Kanada och Sagueanay River. Utöver den storslagna naturen där uppe var floden berömd för sin staty av Madonnan.

Det var hon som var huvudattraktionen och det var där fartyget vände åter ut till havs igen. Dagens jättelika kryssningsfartyg hade nog inte klarat de stundtals trånga passagerarna eller vändningen i floden framför Madonnan. Som några av er minns var Kungsholm på ca 25000 ton medan dagens moderna fartyg ibland ligger på mer än 100000ton. Det blir lite mer intimt med ett mindre fartyg.

Vid ankomsten till Madonnan var alla däcken fyllda av passagerare där flertalet bad en bön.

En uppfinningsrik Informations Officer (undertecknad) tyckte att man skulle göra något för att höja stämningen ännu mer. Jag kommer inte ihåg om jag i tidigare inlägg har berättat att den ende som kunde hantera den stora högtalaranläggningen ombord var undertecknad. Inte ens de ingenjörsutbildade maskinisterna gav sig på den. Trots att den var av dåtidens modernaste snitt hade man glömt att en vanlig skivspelare inte fungerar på ett vibrerande och gungande fartyg.

Innan ankomsten till Madonnan vidtogs följande åtgärder:

Skivspelaren byttes ut mot undertecknads privata. Den var av märket B&O och klarade både vibrationer och sjögång.

En lämplig LP skiva innehållande det rätta musikstycket  lånades ut av hyttsteward Ingvar Gemzell som f.ö senare blev präst i Stockholm och lyckligt gift med en annan man från besättningen.

Samtliga högtalare, yttre som inre, kopplades på. Det var en hel rad med spakar och säkert ett par hundra högtalare.

Volymen skruvades upp till max.

Precis när fartyget låg stilla framför statyn spelades "Ave Maria"upp för fulla muggar. Det fanns inte ett tyst skrymsle, inklusive bryggan, på hela fartyget

Undertecknad hittade heller inte torrt öga någonstans bland passagerarna under stundens allvar.

Fartygets befälhavare uppskattade "tilltaget" trots att han ej hade blivit tillfrågad om lov innan. Informations Officeren klarade sig därmed utan påföljd.

I nästa inlägg kommer vi att befinna i Bombay, Indien

Med Helsingborg i sökaren

 Det vackra folket från 1965 på City Grillen i Helsingborg

Det har nyligen kommit ut en bok som heter "Med Helsingborg i sökaren". Den skildrar livet i staden från -30 tal till -80 tal.

På bilden ovan ser vi några av det vackra folket i farten från 1965. Flickorna heter Gunilla resp. Ylva. Den vackre 20 årige ynglingen behöver ingen närmare presentation. Just då hade han sällskap med en av dom. Lägg märke till hans propra klädsel med blazer, vit skjorta, manchettknappar och slips. Som extra attribut sitter den handgjorda danska pipan lite nonchalant i ena mungipan. Jag tror att pipan var av märket Pipe Dan. En pipa som ynglingen garanterat egentligen inte hade råd till, men som han ansåg vara ett nödvändigt attribut för att höja hans image. Notera också att flickorna dricker Coca-Cola, men det gör inte ynglingen.

Krogen dom befinner sig på hette på den tiden City Grillen (nuvarande Helsingborgs Steakhouse). Jag vill minnas att det var stadens första restaurang med bistrostuk. För övrigt fanns det "bara" Grand, Mollberg, Contan, Parapeten och några till. Jo, det fanns en till och det var den s:k Änkornas Paradis - Rest. Kvarnen som låg där Hotell Noveau ligger nu.

Det har berättats för mig att den vackre ynglingen på bilden på den tiden ägde en Folkabubbla av 1956 års modell. Bilen var i ganska dåligt skick. En av tjejerna på bilden bodde i Påarp i villa. På deras garageuppfart försökte ynglingen en gång att reparera ett stort hål på ljuddämparen på folkan med Plastic Padding. Operationen misslyckades totalt. Om det misslyckade reparationsförsöket var orsaken till slutet på förhållandet med Gunilla förmäler inte historien, men så skedde.  Efter det försöket har han under resten av livet legat lågt när det gäller bilreparationen

Som ett avslutande kuriosa kan jag berätta att innan City Grillen byggdes låg där en gummiverkstad i samma lokaler. Ibland kunde man fortfarande känna lukten av gummidäck.

Plafondhelvete

Det började i går. Gamle farbror Siegfried behövde hjälp med att montera upp två nya plafonder.
Undertecknad gjorde en utryckning. Efter c:a 30 minuters lirkande med först plafonden konstaterades att kroken som sitter i armaturen helt enkelt inte nådde upp till kroken i taket. Den sistnämnda gick inte att reglera varken upp eller ner.

Farbrodern  anmodades att gå tillbaka till elaffären och be om råd och ev. införskaffa en extra länk att hänga i kroken och sedan ringa tillbaka.

Redan samma eftermiddag kom samtalet och Farbrodern hade blivit förevisad knepet att sätta upp en plafond. Vi bestämde ny tid för montering i dag.Innan dess gick jag ändå själv till affären och rådfrågade bara för säkerhets skull. Den kunnigeexpediten plockade genast fram två st. länkar från sitt förråd samtidigt som han meddelade att dagens fabrikanter av plafonder är alldeles för snåla med marginalerna vilket ställer till problem vid upphängningen.

Med stärkt självförtroende gick jag åter till Farbror Siegfried. På plats där kunde dock inte den gamle först riktigt redovisa vad elaffären hade tipsat honom om, men när han såg mina små länkar, kom han ihåg.

Till verket!

En st. länk hängs på takkroken - efter många om och  men är även elkontakten på plats - skruvning påbörjas - till slut när det inte gick att skruva längre hängde armaturen fortfarande på trekvart. Länken var för lång.

Ner med armaturen igen och fram med tång och hammare.Efter ett antal lätt brutala slag på länken, hade den blivit kortare. Monteringsproceduren upprepas och efter mycket lirkande med krokar och kontakter och skruvande satt plafonden på plats!

Nu var det svettigt och axlarna värkte efter den obekväma arbetsställningen. Humöret var heller inte riktigt på topp.  Rast/vila vidtog i 5 minuter.

Samma procedur vidtog med plafond nr 2 som inte tog lika lång tid att få på plats. Den kunde kanske vara lite hårdare åtskruvad, men Farbrodern var nöjd.

Dagens arbete tog 1 timme.

Farbrodern fick rådet att kontakta tillverkaren och tala om för dom hur fel dom hade tänkt under konstruktionen av dessa monster och kanske få pengarna tillbaka som good-will.

Jag vill avsluta med ett gott råd till er som går i plafondinköpstankar. KOLLA KONSTRUKTIONEN!

Se bra ut

I förra veckan under TV tittandet konstaterade undertecknad att höger glasöga verkade vara rejält oputsat.
Det gick inte att läsa texten med det ögat trots att det inte är något fel på långseendet.
Efter putsen var det lika dimmigt. Då gick det upp en talgdank. Det måste vara något fel med det ögat!

Nästkommande dag fick jag en tid hos min Hovoptiker som ganska snabbt konstaterade att bloggaren hade grå starr på det högra ögat.

Remiss utfärdades till ögonklinik på Knutpunkten och nu på fredag skall den äldre herrn opereras. Här går det snabbt. På sjukvårdens egen ögonmottagning är väntetiden minst minst fyra månader sägs det.

Som sagt, på fredag skall jag se bra ut igen.

Smällen på Fridas gata

Dotterns fina lilla Peugeot har gjort sitt.

I morse kl. 07.25 framförde undertecknad fordonet i sakta mak på en ishal Fridas gata. I en av svängarna fick han möte med en buss i full sladd och utom all kontroll.

Peugeoten fick en rejäl bredsida och knuffades ung. 2 meter upp i angränsande gräsmatta - se bilder - krockkuddar utlöstes med föraren kunde kliva ur kvaddad bil utan en skråma.

Enligt bärgaren var bilen såpass skadad att det  det troligen inte blir fråga om reparation.

Synd på en så fin bil som var i toppskick - hade den rätta färgen etc. etc.

Avslutningsvis kan  nämnas att Nobinas (ägare och operatör av bussarna) lade inte ner alltför mycket krut för att hjälpa till med formaliteterna typ bärgning etc.Detta trots att skulden till krocken var till 100% deras.

Man kan ju också undra varför snösvängen inte hade varit där trots tät busstrafik sedan kl 5 på morgonen .

Jag kommer troligen att återkomma i detta ärendet vid ett senare tillfälle.