Dagens köldknäpp blev för mycket för det gamla batteriet i KIAN årsmodell 2012 och batteri från samma år. Vad jag skall ägna mig åt på måndag sår helt klart. Tack vare en hjälpsam och dessutom bilkunnig son kommer det garanterat lösa sig ganska smidigt. Han hittar garanterat det bästa priset på ett nytt batteri.

P.g.a. denna incident fick det strävsanna paret på Fridas gata en uppfriskande solig promenad till ICA butiken. Det går absolut ingen nöd på oss, trots batterihaveri.

På tal om allt och inget, träffade jag på en bekant igår som meddelade att han hade börjat att studera biomedicin. Min första tanke, i sann ordvrängeri anda, var att det fanns en medicin som man intog innan man gick på bio., Framför allt om man skulle gå på en obehaglig film, typ skräck. Så var det naturligtvis inte så, men det skulle kunna rent språkmässigt.

Nu till det utlovade inlägget från Svenska Amerika Linien.

Bland våra ganska till åldern komna passagerare fanns det ett antal herrar som inte direkt spottade  glaset - ja även ett antal blåhåriga äldre Damer. 

En vanlig syn var ett antal herrar som förstas åtgärd efter ombordstigandet gick en runda till alla barerna och lade upp en icke föraktfull packe dollars som dricks i förskott och en avisering om att "jag blir en stor och betydelsefull kund här".

Jag minns speciellt en herre som meddelade att han drack aldrig någonting före kl 5 och visade upp sitt dyra armbandsur . Där fanns bara femmor...

Barmästarna på kryssningsbåtarna tjänade mest pengar i hela besättningen, mer än självaste befälhavaren.

Kassören ombord hade bankfack på sitt kontor där vem som helst kunde förvara sina pengar/dyrbarheter. Barmästarna hade naturligtvis ett fack till sin förmögenheter. Det som de deponerade var oftast 50 och 100 dlr sedlar. Vid löneutbetalningar ombord var den högsta valören 20 dlrs. Här snackar vi om drickspengar!