48 år senare
Min gamle chef Chief Purser Curt Dawe. Bilden finns på sjöfartsmuséet i Göteborg numera.
Galenskaparna
Kl 09.05 avgick bussen mot Göteborg och tillsammans med goda vänner befann vi oss i Göteborg 2,5 timmar senare. Bekvämt, skönt och billigt sätt att låta sig transporteras på, må jag säga .
Efter en utsökt stekt spätta med remoulade på danskt vis på Brasseri Lip, intogs hotellet och sällskapet ägnade några timmar åt rast/vila innan det var dags för middag.
Denna intogs på Rest. Tvåkanten. Nu har sällskapet utökats till att inkludera en storasyster och svåger till en av medresenärerna. Vi åt Krispig grissida från Grevbäcks prästgård
med kålrot, citrontimjan och päronsky. Det var riktigt gott. Lämplig dryck i lagom mängd följde med grisen ner.
med kålrot, citrontimjan och päronsky. Det var riktigt gott. Lämplig dryck i lagom mängd följde med grisen ner.
Kl 19.30 var det showtime på Lorensbergsteatern. Galenskaparna gav "Spargrisarna kan rädda Världen". Mycket bra. Många nummer är värdiga efterföljare till Hasse och Tages d:o. Claes Erikssons underfundiga funderingar och textmakerier är suveräna.
Dagen efter besöktes Sjöfartsmuséet. De hade en specialutstälning om Svenska Amerika Linien. Gissa om undertecknad ville dit? Det blev dock en liten besvikelse. Utställningen handlade mycket om den svenska emigrationen och inte så mycket om Amerikalinien egentligen. Lite behållning blev det ändå. Där hängde ett foto av min gamle chef. En man som jag skulle kunna berätta många historier om, men de är inte alla helt rumsrena och därför avstår jag. Tyvärr fanns det ingen bild på en annan av mina chefer, nämligen "Pappa Eriksson". Han var en stor personlighet fylld med massor av humor och spex. Där missade de ett trivsamt inslag i Svenska Amerika Liniens historia. En del av hans upptåg finns nämnda i min berättelse om S.A.L som har publicerats för ett par år sedan i denna bloggen.
Efter muséet var det dags för hemfärd, men innan dess återvände vi till Brasseri Lip och åt jättegoda kycklinglår a la coq au vin. På Coop köpte vi några goda ostar till kvällen - Mer mat än så ansåg vi oss inte vara i behov av.
Något kilo tyngre var skåningarna åter hemma strax efter mörkrets inbrott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar