Högre allmänna läroverket för gossar i Helsingborg

Nu är vi tillbaka i sent femtiotal. Skolan gick även under namnet mettan eller gossis. Undertecknad genomgick den femåriga realskolan under 6 år på denna inrättningen.
Man kan lugnt påstå att skolan har utvecklats (eller avvecklats?) en hel del sedan dess.

En snabb beskrivning:
Vi var 36 gossar i varje klass och det alldeles utmärkt. De festa lärarna hade respekt med sig.
Totalt var vi runt 1000 elever på skolan (inkl. gymnasiet)
För en tolvåring kändes det mäktigt att ha en massa olika lärare, eller adjunkter som man sade,i olika ämnen och dessutom i olika klassrum
All skolmateriel som böcker, pennor etc. fick var och en stå för själv. Man hade konto på Killbergs. En del föräldrar fick säkert hem feta räkningar efter deras ohängda söner dyra inköp av fina reservoarpennor och annat dyrt och ofta onödigt
Väldigt många lärare hade ett öknamn och nedan följer några av dem. Jag kommer inte ihåg alla.

Kängan       biologi
Snoddas       geografi
Sudden       engelska och svenska
Lomme Per , hans riktiga namn var Per Lomander och han var ganska kortväxt.Man sade rent allmänt såhär: "Lomme Per blev förbannad, reste sig upp och slog näven i tröskeln". Han undervisade bl a i franska, ville helst kallas för sjöman, körde runt i en Porsche cabriolét, bar fransk basker,hade alltid fotriktiga skor  och spelade luta vid en ålder runt 60 år.
Kodda Lasse     kommer inte ihåg vilka ämnen han hade
Spragskit . Hette egentligen Prawitz och var gymnastiklärare. En sträng sådan och krävde militärisk diciplin av de små gossarna
Snobben - teckningslärare
Basseluska Ida- biologi. Gossarna hade noll respekt för henne och hon hade det inte lätt
Monica - skolans snyggaste lärare. Monica var hennes riktiga namn.
Petrong - Hette egentligen Petrén och var en elak jäkel
Skorvas - Vår nitiske vaktmästare som kunde namnet på varenda elev.
Musen - Skorvas medhjälpare
Nollan - Adjunkt Areskough med två otroligt snygga döttrar.
Bananen  - Allas vår mycket omtyckte muskiklärare. På riktigt hette han Einar Nilsson. Bananen hette han därför att hans fingrar var tjocka som bananer.
Rektorn hette Bjärnum och en del tyckte att han såg lite ut som en gris.
Vice rektor hette Gabrielsson och på hans lektioner skulle man sitta tyst och stilla i roddbåten. Annars gick det illa för en.
Nitiska fröken Hallberg skötte skolkansliet


Generellt hade man stor respekt för lärarna, men det fanns en del som vi hade noll respekt för och dom hade ett litet helsike med oss och skulle egentligen inte valt detta yrket.

Någon kontakt med föräldrar fanns egentligen inte mer än vid två tillfällen - a/ när betygen skulle skrivas på och b/ en anmärkning skulle signeras. En del av oss var ganska skickliga på att förfalska föräldrarnas namnunderskrifter. Det var många anmärkningar som föräldrarna inte hade en aning om.

Vår klassförståndare hette Liljekvist och var 22 år när vi gick i 1:5 .Hon var liten och späd, men ack vilken respekt vi hade för henne. Det räckte att hon tittade på en gosse som hade gjort något
dumt, så skämdes han och kände sig dum. Henne jäklades vi aldrig med.

Det var rökförbud på skolgården och man rökte därför i rosenträdgården.

Gymnastiken hade man på tre olika ställen. Dels i egna lokaler men också i Likkistan på Himmelriksgränden. Det var en nergången lokal som luktade fotsvett. Ibland lånade vi lokaler på Slottvångsskolan och då gällde det att ta av skolmössan, annars kunde man få en propp av folkskolebarnen.

På 10 rasten sprang man ofta ner till "Virran" (Frk Wirén) på S. Storgatan och köpte hennes hemgjorda röda karameller. Vi kallade dem helt enkelt bara för "röda". Hennes d:o hemgjorda gräddbullar gick inte av för hackor dom heller.

Det kommer säkert mer i detta ämne ,men nu skall jag köra till Rusta och göra ett reafynd.