Allmänt kaos vid starten från Helsingborg
Upp med liften med Liv i mitten som snabbt fann sig till rätta i backarna.
Härliga backar. Undertecknad befann sig dock ej där
Pasta e´grejen
De små barnen undervisas
Vi bodde högst upp i mitten,i de två översta våningarna
Det var inte ont om snö
Grabbarna i snösvängen tar paus ibland
Den öppna spisen och medhavda julgranen
Det stora matbordet för den stora familjen
Liv och hennes skolkompis i backen (lyckades inte redigera instagrambilden. Det gick snabbt för Liv att lära sig att åka slalom. Jag tror att hon var allra högst upp någon gång. Åtminstone ganska högt upp i backarna.
Träning i liften med springande föräldrar
Håll eleven i ett stadigt grepp
Det går bättre och bättre
Dags för ny runda i liften
Stolt moder tittar på
Skulle egentligen vara videos, men...
Fotografens vantar
Uppblåsbara åkdon
Julafton med jultröja på
Stjärnkocken med sällskap
Glöggdags
Bordsjulgranen är inköpt på ICA Maxi
Undertecknads jultröja
Vår julbuffé med medhavda råvaror från Skåne
Läcker lax med Wasabisås
Tomten kommer till förväntansfulla små barn
Tomten var varken tjock eller stor
Paket fanns det gott om
Dags för paketöppning
Tre söta små barnbarn
Alla barnen fick varsin likadan one-piece
Leopardbarnen samlade
En vintrig närliggande liten älv
Nu har Amanda full fart
Tyvärr funkar inte videos på denna bloggen. Jag får väl tillkalla expertis i detta ärendet.
Nu behärskar båda tjejerna sin skidor fint och medalj har emottagits från skidskolan
Mys i soffan med Onkel Sören med pappa som bisittare
En glad patient efter röntgen på Hbg lasarett. Allt såg bra ut
En vecka senare på Fridas gata. Det går framåt.
Vid åttatiden en regnkulen torsdag innan jul, startade sällskapet från Helsingborg med destination Hemsedal i Norge drygt 70 mil norrut i den norska fjällvärlden. Hela vår familj inkl. onkel Sören bestod av 12 pers.
Resan flöt på bra och framåt 17.00 anlände vi målet i snöväder och 5-6 minusgrader.
Två stugor var inbokade. På vägen upp till stugorna blev undertecknad stående i en backe p g a att framförvarande bil stannade. Det var bara att backa tillbaka till en intilliggande parkering och det beslöts att först lossa de två bilarna som tog sig upp för backen.Därefter skulle vår last tas över till en av de bilarna för att sedan transporteras upp till vår stuga.
Medan detta pågick, gick Kerstin ner för backen mot vår bil för att hämta något. Hon kom halvvägs och vurpan var ett faktum. Hon svimmade till av smärta några gånger. Stugvaktarna tillkallades och vi kunde konstatera att behandling av läkare var nödvändigt.
Sönerna körde patienten till jourläkaren i byn som snabbt konstaterade att höger överarm var bruten.
Det blev färd med ambulans 13 mil till närmaste sjukhus där K även fick övernatta.
Medan detta ägde rum, upptäckes ohyra i madrasserna i en av stugorna (inte vår). Det erbjöds en ny stuga och det visade sig vara likadant i den.
Nu ryckte hotellchefen in och det erbjöds en våning i två plan, 150 kvm och 14 sängplatser i huvudbyggnaden intill alla liftarna. De kom t.o.m. upp med två flaskor vin till de nya VIP gästerna.Chefen insåg snabbt värdet av att få behålla anläggningens goda rykte hade prio ett.
Nästa dag flyttade naturligtvis vi äldre också in i "penthouset". Vi hade kvar stugan, men det enda vi använde den till var att förvara frysta varor i frysen.
Dag 2 skickades K hem igen och hämtades av oss i närliggande byn. Man hade inte gipsat eftersom det hade tyngt för mycket. Brottet satt precis under axeln. Smärtorna var inte nådiga och morfin och lite andra mediciner hade skrivits ut, men de kunde bara minska på smärtorna marginellt. Man kan ju inte ta hur mycket morfin som helst.
Hennes vardag på denna fantastiska skidort bestod i att sitta i soffan och bara titta på vad som hände.
Samma soffa blev även hennes nattläger.
Det spelades några partier Rappakalja och Sanna var oslagbar. Vi andra fick svälja det ena bittra nederlaget efter det andra.
För övrigt var boendet fantastiskt och backarna höll högsta klass. Det tog inte många timmar förrän Liv for ner för pisterna som ett jehu. Tvillingtjejerna lärde sig snabbt även de (se bilder). Amanda tenderade dock att då och då köra störtlopp i stället för slalom, men det ordnade sig till slut.
Undertecknad nöjde sig med långpromenader i den vackra naturen. Det blev runt 10.000 steg varje dag i vinterlandskapet.
Hemresan tog lite längre tid. Halka de första 10 milen och uppenbar risk att träffa på älgar var orsaken. Allt gick dock bra.
F.n. agerar undertecknad som kallfaktor för patienten med allt vad det innebär av praktiska sysslor.
Tvätt, matlagning, städning, duschhjälp, inköp och allmän assistans för patienten.
GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar