Någonstans i ett statligt kansli tror jag att det sitter ett okänt antal personer som gör ett, enligt undertecknads uppfattning, ett helt meningslöst arbete som de dessutom får lön för av våra skattepengar.
Jag tänker på allt man ändrar på men är precis samma i sak ändå.
Här kommer några exempel:
När jag var ung hette det krympling eller invalid och det kanske inte så roligt att betecknas som.
Seden hette det handikappad - helt ok, tycker jag
Därefter följde funktionsnedsatt och funktionshindrad. Varför inte?
Nu får det inte heta det längre, utan det skall heta funktionsvarierad.
Jag bara undrar, till vilken nytta kommer alla dessa ändringar på samma sak? Vad är skälet?
Eller vad sägs om detta?
Numera heter det inte föräldrar längre utan man skall säga vårdnadshavare.
Jag kan höra läraren säga: "Passa dig lille Konrad annars ringer jag din vårdnadshavare!"
Ännu värre:
Som gammal signalist och e-biträde vid artilleriet lärde man sig förkortningarna: Erik-Adam, Gustav-Bertil, Fredrik-Martin o.s.v.
Nu vill man ändra på detta till att ung. hälften av namnen skall vara kvinnliga. Utan att vara någon typ av mansgris, undrar jag: Till vilken nytta gör man allt detta?
Nu får det vara nog med gnäll!
Jag måste berätta om den roligaste julklappsönskan som har inkommit från ett barnbarn -8 år.
Hon önskar sig en glödlampa! På min fråga om det inte fanns reservlampor hemma blev svaret nekande. Det fanns inte enligt barnbarnet. Det blir nog en glödlampa i ett litet paket från morfar.
Jag tänker på allt man ändrar på men är precis samma i sak ändå.
Här kommer några exempel:
När jag var ung hette det krympling eller invalid och det kanske inte så roligt att betecknas som.
Seden hette det handikappad - helt ok, tycker jag
Därefter följde funktionsnedsatt och funktionshindrad. Varför inte?
Nu får det inte heta det längre, utan det skall heta funktionsvarierad.
Jag bara undrar, till vilken nytta kommer alla dessa ändringar på samma sak? Vad är skälet?
Eller vad sägs om detta?
Numera heter det inte föräldrar längre utan man skall säga vårdnadshavare.
Jag kan höra läraren säga: "Passa dig lille Konrad annars ringer jag din vårdnadshavare!"
Ännu värre:
Som gammal signalist och e-biträde vid artilleriet lärde man sig förkortningarna: Erik-Adam, Gustav-Bertil, Fredrik-Martin o.s.v.
Nu vill man ändra på detta till att ung. hälften av namnen skall vara kvinnliga. Utan att vara någon typ av mansgris, undrar jag: Till vilken nytta gör man allt detta?
Nu får det vara nog med gnäll!
Jag måste berätta om den roligaste julklappsönskan som har inkommit från ett barnbarn -8 år.
Hon önskar sig en glödlampa! På min fråga om det inte fanns reservlampor hemma blev svaret nekande. Det fanns inte enligt barnbarnet. Det blir nog en glödlampa i ett litet paket från morfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar