Högre allmänna läroverket för gossar i Helsingborg

Högre allmänna läroverket för gossar som sedan blev Nicolaiskolan och numera kontor.
Skolan kallades även för "Mettan" och vi som gick där kallades för "metteslurkar"

1956, efter fjärde klass i folkskolan, skrevs undertecknad in i den femåriga realskolans 1 5B eller 1 5 bönder ("bönner" på skånska) som klassen populärt kallades. Anledningen till det var att alla pojkarna, vi var 36 st  en klass, kom från landet och tillhörde inte Helsingborgs Stad. Själv bodde jag i Laröd (Stadsgränsen) på den tiden och samhället tillhörde Ödåkra kommun.

Det var mycket nytt man skulle vänja sig vid. För att bara ta något exempel så tilltalades man aldrig vid förnamn varken av kompisar eller lärare. Det var efternamnet som gällde. Någon inblandning av föräldrar i form av föräldramöten och liknande, fanns inte. Den enda kontakten som skolan hade med hemmet var 1/ när eleven inte skötte sig och 2/ att skriva på betygen. Tempot var också mycket högre n i den gamla folkskolan. Vi fick lära oss mera helt enkelt. Lärarna hade högre utbildning än folkskolelärarna och man tilltalade dom "adjunkten" och inget annat.

Skolmössa var obligatoriskt till skillnad från folkskolan. För att inte bli hånad när man gick i ettan, togs helt enkelt siffran bort och man misshandlade skärmen lite grand för att mössan skulle se gammal ut.

Man var inte lite stolt över att man fick tryckta scheman att sätta upp på väggen där hemma. Sådant fick man inte i folkskolan

Lite om en del av lärarna:

Liljekvist kallad Liljan. Hon var vår klassföreståndare. Ganska nyutexaminerad, liten och späd och ganska snygg. Vi hade en enorm respekt för henne. Det räckte med en blick så höll man sig på mattan. Hela hennes utstrålning var respektingivande och hon höll 36 bångstyriga grabbar i ett stadigt grepp utan att någon gång bära hand på oss. Det var ju tillåtet på den tiden.

Per Lohmander - kallad Lomme Per. En grånad gentleman max 160cm hög, fotriktiga skor, Porsche med sufflett, fransk basker och som vägrade att kalla sig lärare. Han var gammal sjöman och spelade luta.

Lomme Per undervisade i svenska och franska  Det gick en historia om honom som löd ungefär såhär: "Och då reste sig Lomme Per upp och slog näven i tröskeln"

Bruno Kullenberg - kallad Snoddas för att han hade något utstående framtänder. Honom busade man heller inte med, man bara kände sig dum då. Snoddas var slängd i käften.

Snoddas undervisade bl.a. i geografi.

Lill Kängan (kommer inte ihåg hans riktiga namn) En trevlig prick som undervisade i Biologi.

Areskough - kallad Nollan. Var mest känd för sina vackra döttrar

Adjunkt Cedell - kallad Sudden. En liten grå typ som inte gjorde så mycket väsen kring sig.

Undervisade i engelska.

Adjunkt Jahn. Han hade inget öknamn. Undervisade i tyska den hårda vägen. Han gav sig inte förrän alla kunde sin läxa Luggade oss ibland, men han kunde lära ut språket.

Monica - Skolans snyggaste lärare. Dessutom klädde hon sig alltid lik snyggt.

Kodda Lasse - fråga inte varför han fick det namnet.-

Adjunkt Nordström - kallad Basseluska Ida. Fråga mig inte varifrån hon fick detta namnet. Om det fanns någon lärare som hade noll koll på 36 ynglingar, var det hon. Hon fick inte en syl i vädret och vi var inte snälla mot henne. Hon hade någon typ av utstrålning som lockade oss till ständigt djävulskap mot henne. Stackars hon

Einar Nilsson - kallad Bananen. Vår mycket populära musiklärare. Han hade aldrig några problem med ordningen utan att någonsin behöva höja tonen. Bananen hette han för att han hade breda händer och fingrar lika tjocka som bananer. Spela piano kunde han!

Nordbäck - kallad Snobben. Teckningsläraren som även undervisade i välskrivning. Han praktiserade en teknik som var en blandning mellan textning och skrivstil. Efter hans lektioner var vi många som lärde oss att skriva läsligt. Han var nog före sin tid.

Skorvas - skolans enväldige vaktmästare. Namnet hade han nog fått för att han var lite skorvig i ansiktet. Han kunde namnen på skolans samtliga elever och vi var totalt upp emot 1000 st. Skorvas hade stenkoll på matbespisningen som undertecknad f.ö. inte hade tillgång till de första åren på skolan. Man tillhörde Ödåkra kommun och dom ville inte betala för maten. Då drev man runt på sta´n i stället .

Musen - Skorvas asistent. Han var dansk och fick göra skitjobben.

Adj Petrén - kallad Pitrång. En hård och impopulär lärare.

Gymnastikdirektör Prawitz - kallad Spragskit .- Gammal militär som hade drill på gymnastiklektionerna. Lektionerna ägde oftast rum i Likkistan på Himmelriksgränden. En svettstinkande nergången lokal. Ibland hölls lektionerna på Slottvångsskolan och där fick man passa sig så att man inte fick en propp av folkskoleeleverna. Det fanns även en gammal gymnastiksal där det sedermera blev matsal.

Till slut får vi inte glömma vår rektor Lars Bjerning - även kallad spädgrisen. Jag fick nyligen ett telefonsamtal från Lund av en gammal metteslurk som berättade att en gång en snörik vinter hade han öppnat fönstret till sin expedition, kopplat på alla högtalare och ropat ut över en snöbollskrigande massa att detta var förbjudet. Därefter fick man skotta ut snön som hamnade på hans kontor innan fönstret åter stängdes...

Kända elever från den tiden:

Hans Alfredsson och senare även Stellan Skarsgård för att nämna några.

För övrigt kan jag förtälja att några av mina bästa kompisar hemifrån inte hade några som helst planer på att gå på ett läroverk. Nä, så snabbt som möjligt genom folkskolan och sedan jobba. Dom kallade mig för "studen" dock utan att för den skull mobba. Nu har det, trots dåvarande inställning, gått bra för dessa grabbarna i livet. Båda blev ingenjörer och lyckades  mycket bra med det dom företog sig. Själv tog jag realen till slut som sedan följdes av handelsutbildning i Göteborg som gav studentbehörighet i hälften av ämnena, men var avklarad på halva tiden vilket passade en yngling.

Lite mer om hur det gick till:

Intilliggande rosenträdgård, kallad Rosan, var platsen där man rökte. Egentligen fick vi inte lämna skolgården på de korta rasterna, men det var långt ifrån alla som åtlydde detta.

På 10 rasten sprang man ofta nerför Himmelriksgränden till godisaffären på S. Storgatan och köpte hemgjorda röda karameller och d:o läckra gräddbullar hos Wirén - kallad Wirran.

När sedan gossarna blev lite äldre var det Olsson Kafé på Storgatan som gällde

Skoldanser var stort på den tiden. Teknis, Flickis och Gossis turades om. Lundbergs flickskola - Lumpan hade inga egna utrymmen utan fick komma till oss. Det var alltid massor av folk. Självklart var det med levande musik. Elektroniken var liksom inte så utvecklad på den tiden. Jag vill minnas att Östen Warnerbring stod på scenen vid något tillfälle och på "tryckeriet" på Teknis spelade alltid Vieux Carré( föregångarna till Jazzin´Jacks). Det var trångt , varmt och det var tryckare som gällde. Ibland kunde det bli ganska ohämmade tillställningar. Kom ihåg detta ni föräldrar som har barn i den åldern i dag. Vi var ju faktiskt ganska vilda själva.

Det poppar säkert upp fler minnen, men nu är det nog för i dag