Mitt gamla Helsingborg 2

 Efter Betula kom Primula

 Gamla goa Betula var först av alla i Linjebussfamiljen. Hon var flatbottnad och ansågs vara otroligt sjösäker och näst intill osänkbar. Från början lär hon ha seglat med sockerbetor mellan Öland och fastlandet

 Och sist i Linjebussfamiljen kom Carola.Hon hamnade så småningom i Buenos Aires seglandes på Rio de la Plata. Därefter bytte rederiet namn till SFL (Scandinavian Ferry Lines) och den nya Betula och hennes två systrar Ursula och Aurora sattes  i trafik.

En interiör från nuvarande Helsingborgs Steakhouse. Från början hette det Citygrillen och innan dess fanns här en gummiverkstad som var grannar med Helsingborgs Taxi.

På -60 talet infördes den riktiga turatraditionen i Helsingborg. Före Linjebuss fanns endast DSB färjorna att tillgå. Dom frekventerades mest av slitna och ganska försupna företrädesvis äldre herrar och bemannades av bartenders som inte ens kunde stava till service. Dessutom fick man gå ner i "källaren" på färjorna för att hitta deras restaurang/bar. Bland oss ungdomar var det inte speciellt populärt att tura med dessa tråkiga färjor.

Nä, tacka vet jag de gamla LB färjorna! Det var en stor händelse när dom började att segla. Här slapp vi de gamla alkisarna och sura barmästarna från DSB. Det var faktiskt teknisterna på Helsingborgs Tekniska Gymnasium som började med turatraditionen. Sedan gick det snabbt för många andra unga i staden att ta upp samma tadition.

Då var det inte direkt mat som gällde. Vad jag kommer ihåg var att man ibland åt en pytt i panna.  Det var ett av de få utbuden av varmrätter. Gamla Betulas kallskänk var suverän och dom var berömda för sina fina räkmackor. För övrigt var det Vibroe Flag som gällde. Det kunde bli ett antal turer fram och tillbaka och man var tvungen att gå iland varje gång  färjan var i hamn. Sådana var tullbestämmelserna och det var nog en välbehövlig paus i ölhävandet. Priserna ombord var ungefär 1/3 av priserna i land om jag minns rätt. Efter Betula kom Primula som efter den tidens mått var modern och fin. Till slut kom Carola som var ännu finare. Här fanns en riktig cocktailbar. Visserligen fick man gå ner på bildäck och sedan ytterligare en trappa ner, men en bar var det. Denna turatradition kan man kalla dåtidens förfestande. Dessutom blev det inte så dyrt att gå på krogen efteråt.

Ett litet roligt minne från den tiden var en gång då vi hade varit i Helsingör och inhandlat starkvaror (vi var nog under 18 år). På vägen hem till undertecknad på Tågagatan kom vi på att vi saknade läsk att blanda med. I det ärendet rusade jag in till dåvarande Elwa Livs, nuvarande ICA på Drottninggatan. Man hade en tjusig entré i glas som jag gick rakt igenom utan att först öppna dörrarna. Skärvorna for all världens väg in i butiken där det stod kunder som undrade vad som stod på. Alla var mycket omtänksamma och undrade hur det stod till med den helt oskadade ynglingen trädde fram ur skärvorna. Så kan det gå när man har bråttom, men "blannevann" inhandlades och ynglingarna kunde fortsätta sin färd mot Tågagatan som om ingenting hade hänt.
Någon räkning på krossad entrédörr kom aldrig. Dom tog den kostnaden glada för att den jäktande ynglingen undkom helt oskadd.

Tyvärr har ju det riktiga turandet dött ut i takt med att rederiet har höjt priserna som ju numera ligger i nivå med priserna i land.

I förra inlägget fick jag inte med alla krogar som fanns då. Av oss unga helsingborgare frekventerades framför allt följande krogar:
Citygrillen nuvarande Helsingborgs Steakhouse. Här erbjöds gott grillat kött. Det där med grillning var något nytt. Av tradition dracks det här, utöver rödvinet, Heineken . Det luktade faktiskt lite bildäck där nere. Röde Orm nuvarande Le Cardinal. God mat fick man redan då här. Jag tror att sån´t sitter i väggarna på en krog. Till detta dracks det som regel en kall Amstel serverad i tunna höga glas med etsat runmönster. Fint skulle det vara. Där satt förresten jag tillsammans med keramikern Clase från Höganäs när President Kennedy blev skjuten i Dallas.En av de få visor jag kan spela på gitarr är "Visan om Klas och Mas". Den lärde jag mig av Mats Pålsson som en gång spelade upp som trubadur där Högst upp i samma hus fanns krogen Viking. Där brukade de lite törstigare klientelet hänga och dricka grogg. Lite längre söderut där Hotell Noveau nu ligger fanns det en en krog som jag tyvärr glömt det riktiga namnet på, men i folkmun kallade man den för Änkornas Paradis.
Mitt emot badhuset söder fanns under en kortare period en krog som hette Triana. Dit gick man en söndag eftermiddag på thédans, men dom hade även öppet på kvällarna. Det billigaste men också suraste vinet hette Beyas(felstavat?) och det var det man hade råd med där. Det kom från Turkiet. Triana blev mycket populärt.
Svarta Pannan låg i det gamla stadshuset på Drottninggatan. Från början drevs krogen av en f:d polis. Här fick man också bra mat.

När alla krogar hade stängt, gick man på Star Club i Springpostgränden. Här var det disco till kl. 05.00 men vad jag minns, inga spriträttigheter. Full fart och mycket populärt.

Gamla Larödbaden fick också vara  med på ett hörn. En av stadens nöjesfixare öppnade en klubb därute, förmodligen inte helt laglig. Man kunde bli hämtad i centrum av deras gamla folkabuss. Den hade sett sina bästa dagar för länge sedan, men fram kom man. Det var lätt att bli medlem. Det var bara att skriva sitt namn på en rockbricka. Det var inte så noga vilket namn det stod och sedan var man medlem i klubben. Här var det full fart på serveringen och discot. Det fanns några fler  svartklubbar i staden som jag inte kommer ihåg namnen på, men jag vet att det förekom en hel del spel och dobbel på vissa av dessa.

Resten av våra tillhåll finns ju omnämnda i förra inlägget.

Om det är någon ärad läsare som har mer att tillföra från denna tiden, kommentera gärna!

Tack för idag.