Mitt gamla Helsingborg

Studentyra på Terasstrapporna. I förgrunden vår grannfamilj på Tågagatan 11 och tillika ballongförsäljare

 Undertecknad på moppen, notera klädseln. Putte på sin JVC knarr och lille Bert som är sonen i ballongförsäljarfamiljen. Året är tidigt -60 tal

 Två vackra unga män på Tågagatan 11 några år senare

 Interiör från ynglingarummet på 11:an. Förmodligen beundrar jag den av storebror byggda stereon.

 Pålsgatan

 Persgatan. Lägg märke till affären på hörnet

 Korsningen Tågagatan Pers- Pålsgatan. Fortfarande tidigt -60 tal

 Torghandel på Sundstorget med Saluhallen i bakgrunden

Gamla "Gossis"

 Stadens egentliga knutpunkt vid korsningen Trädgårdsgatan/Södergatan. Här passerade alla spårvagnar.

 Holger Sönne, grundaren av Jazz i Helsingborg. Här utanför nuvarande Telegrafen

 Helsingborgs Saluhall på den tiden det begav sig. Den låg mitt emot nuv. Dunkers.

 Modell av den gamla DSB färjan Hälsingborg

Stickan ( stadens jazzlegend) här tillsammans med Sönne.

Kära läsare. Detta inlägg kan vi betrakta som en fortsättning på "mitt gamla Laröd". Vi befinner oss i ett tidigt -60 tal och ynglingen har lämnat bondlandet (Ja, Laröd ansågs som bondlandet på den tiden) och bosatt sig i centrala Helsingborg tillsammans med övrig familj. Adressen var Tågagatan 11 i kvarteret Sefiren i ett av de gamla husen som sedan ersattes av nuvarande lite mer lyxiga bebyggelse. Det var en fin gammal trea med lika stor källare samt ett rejält vindsutrymme. Vi bodde på första våningen och många av mina kompisar tog sig därför in direkt fönstervägen från gatan till mitt rum. Det hände att man tog in Damer den vägen också. Då riskerade man inte att väcka något syskon eller Modern. Jag återkommer senare till "sviten" på vinden. Det fanns centralvärme. Dvs man eldade med koks i en spis i köket som var kopplad till totalt 3 värmelement. Det gällde att brassa på rejält under vintern för att komma upp i någorlunda värme.Något badrum fanns inte så det var badhuset på söder som gällde. Hyran var 136kr/månad.  Sådana problem bekymrade dock inte en finnig  yngling som var i full färd med att upptäcka Helsingborg.

I samma veva avklarades realexamen på Högre allmänna läroverket för gossar eller Gossis som det kort kallades. "Mettan" var ett annat namn och vi som gick där kallades för metteslurkar. Det var lätt att känna igen oss eftersom vi var tvingade att bära skolmössa. Den var grön med svart skärm och en siffra som visade vilken klass man gick i. Så länge man gick i ettan var vi många som tog bort siffran och böjde till skärmen lite bara för att mössan skulle se gammal och använd ut. Dessutom var risken för mobbing mindre. Sådant förstod inte lärarna.

Lite om lärarna:

För det första tilltalades dom varken fröken eller läraren. Det var helt enkelt "adjunkten" och inte magistern heller. Jag tror att man skulle lite uppåt landet för att det skulle heta så. Vi hade olika lärare i varje ämne och det var nytt och spännande för en 12 åring. Dom kallades sällan vid sina riktiga namn. Dom hade som regel öknamn och det kunde vara: Lillkängan, Snoddas, Nollan, Per Lomander blev lommepär, koddalasse, skorvas som var vår vaktmästare. Hans assistent hette musen och var dansk till börden och biologiläraren basseluska Ida

Dom flesta var duktiga och hade bra koll både på undervisningen och oss men stackars den läraren som visade det minsta lilla osäkerhet, hade ett helsike med oss grabbar. Vi var 36 i varje klass.

Visst var det en hård skola med både aga och mobbing och utan någon egentlig kontakt mellan lärare och föräldrar. Det skickades bara en lapp som skulle skrivas på om eleven hade gjort något dumt. Sedan kom det i betyget med nedsatt omdöme i ordning och/eller uppförande. Kunskap kunde dom förmedla. När min årskull tog realen, hade man infört nio årig grundskola och vi var jämngamla med niorna fast med kunskaper som låg ett par år före dom.

Nu tillbaka till själva staden och dess puls.

H-55 var avklarat och det kommer jag inte att gå närmare in på, men spåren därifrån fanns kvar lite här och där. På dåvarande Gröningen som låg ung. där teatern ligger idag fanns alla paviljongerna kvar. Hotell Högvakten hade en populär sommarservering. Hamburgergrillen, som öppnades av familjen Lauritsson som  dessutom ägde dåvarande Frigoskandia , serverade riktiga hamburgare. Undrar om dom inte var bland de första i landet som införde denna traditionen.

I en annan gammal paviljong fanns det ett tag en jazzklubb som hette La Fayette.

Över huvud taget var musiklivet rikt på den tiden och det var jazz som gällde. Gärna tradjazz. Ställen som den gamla elinebergsgården där höghusen ligger nu, ett gammalt hamncafé, Villa Vingård frekventerades gärna av mig och mina gelikar. Man kallade oss för Dixie och det var duffel och lugg som gällde gärna med kavaj och slips också. Det var väl bara ett ställe i staden som vi undvek och det var Folkparken (nuvarande Sundspärlan). Där fick man garanterat en propp om man visade sig. Så som vi såg ut skulle man ha på flabben, tyckte raggare och annan motorburen ungdom företrädesvis med ursprung i någon håla öster om staden. I övriga staden var det relativt lugnt och bråk var ganska sällsynt. Vi hade mest kul. Det var mycket festande hemma hos kompisar. FF var det alltid någon som hade. Nästan varje vecka var det skoldans på någon av gymnasieskolorna. Alltid med live musik. Det kunde vara Östen Warnerbring med orkester eller Vieux Carré (nuvarande Jazzin´Jacks) för att nämna några exempel.

Andra trevliga ställen som vi gärna frekventerade var Parapeten som alltid hade den bästa dansmusiken med jazzstuk och bra att dansa och trycka till, de snyggaste tjejerna och bra mat. Kvick gick som en jojo mellan kajerna.Det sägs allmänt att Parapeten "dog" när Kvick slutade att segla.  Kvällen fortsatte ofta på Grands bakficka där man drev nattklubb (som dock stängde kl. 02). Placet höll hög klass och jag vill minnas att dom även hade slipstvång. Hotell Mollbergs nattklubb var också populär och var ett bra alternativ till Grand.

För i tiden var det uppdelat mellan ett grandgäng och ett mollbergsgäng. Min gamle Farfar lär ha tillhört mollbergarna och en historia som går är att han vid något tillfälle beställde 2 droskor när han skulle hem till Pilshult. En till sig själv och en till hatten och käppen. Det var ordning och reda med den mannen.

Aveny på 5:e våningen i det gamla HD huset på Drottninggatan får naturligtvis inte glömmas. Ibland var det kö ända ner till gatan. Det var ett bra raggningsställe. Adam och Eva och senare Continental (Contan) var också ett typiskt raggningsställe som fick sig ett besök då och då.Kallades även för clamydiapalatset.

Någon gång under denna perioden då trafiken med mina kompisar och tillfälliga bekantskaper var ganska intensiv på Tågagatan tog storasyster och min mor ett beslut att göra i ordning "sviten" på vinden. Den bestod av två mindre rum i fil med vindskupa, men utan toalett. Det enda som fanns om trycket blev för starkt var en gammal sunkig vask i utrymmet utanför. Belysning och strömmen till det gamla el-elementet gick på trappljuset och kostade oss ingenting. Hyresvärden sade heller aldrig något. DENNA LYA VAR ETT PERFEKT TILLHÅLL FÖR EN VILD TONÅRING OCH HANS BEKANTSKAPER.
Jag tror att modern var ganska förfärad vid flera tillfällen, men samtidigt var hon mycket diskret.
En avslutningsfest i form av maskerad för kamraterna på min dåvarande arbetsplats Sparbanken har nog gått till historien som en av de vildaste och roligaste festerna på den tiden. HD var där och fotograferade, men jag har inte lyckats få med bilden som togs av tidningen med efterföljande reportage. Det är kanske väl det... Snacka och skandaler bland blyga, skötsamma och ibland lite tråkiga banktjänstemän. Ingen visade upp något av dessa dragen på denna tillställningen. Mycket annat visades upp i stället Några detaljer redovisas inte här.

Titta! Nu lyckades jag få in bilden på de "ordentliga" banktjänstemännen plus några kompisar. Jag tror att det är undertecknad som spelar gitarr, men helt säkert är det Kalle Borgqvist som där bak med hög hatt.Den naggade högerkanten skulle egentligen vara Putte Dahlström, men han är utklippt. Det gjordes till hans 50 års dag vill jag minnas.


Under denna perioden hade Christer Carlsson med "C" kommit med i gemenskapen. Han var en fena på att laga mat och han var den som fick upp mitt intresse. Det var inte så vanligt på den tiden att killar kunde fixa  mat. Tjejerna var mäkta imponerade och det drog vi naturligtvis nytta av. En av våra paradrätter var Sjötunga Walevska nersköljd med Bourgogne Aligoté. Alla bjudningarna ägde rum på Tågagatan 11 där jag i slutet denna perioden bodde ensam.
Storebror flyttade till Stockholm, Storasyster stack till London och Modern fick jobb som husfru hos en lantbrukare i Tågarp. Kvar fanns jag och hela hemmet med all nödvändig utrustning för fina middagar. Vännen Christer flyttade in under en kort period också. Han blev nämligen vräkt från sin lägenhet som han hyrde i andra hand. Det var hans värd som inte hade betalt hyran. Så kan det gå.

Inlägget börjar bli långt och ni orkar kanske inte läsa mer så jag slutar här för denna gången. Framöver kommer jag kanske på mer. Kanske en lite betraktelse från turatiden med båtarna.