Laröd för 50-60 år sedan

Här på hörnan, där buskarna är nu, låg Sofiero Kiosk

Toffelmakarens hus
Här låg Rundbergs bilverkstad. Derbyvägen ligger bakom och nu skall tomten bebyggas.
Här bodde tanten som vi kallade för kattakäringen. Hon lär ha haft över 30 katter
Här bodde Olga, även kallad Olga i trasslet. Hon skulle bara veta vad hennes gamla torp är värt idag.
Vägen ner till Området som då var försett med en vit grind.



Franks affär som numera är totalrenoverat boningshus. Till vänster hade Frank sin lilla bensinmack med manuell pump
Här bodde Farbror Lilja. Han var sjukpensionär med ena lungan bortopererad. Det tyckte vi barn var faschinerande.
Målarmästare Harry Dahlströms häck år 2010. På hans tid var den riktigt välansad. Harry rökte cigarr som luktade gott när han gick runt och pysslade i sin pedantiskt välskötta trädgård.
Puttes luta och cykelverkstad. Här tränade "The Revellers" många gånger.


Vårt gamla hus år 2010. Inget är förändrat. Storebror och jag bodde på ovanvåningen och vår syster bodde där nere till vänster.

Systrarna Martas, Ruths och Elins affär

Rolles luta finns kvar än idag. Här ser vi Rolle, Sunne och Lill. Detta var ofta oss grabbars natthärbärge under våra nattliga pallar-räder.
I det vita huset bodde fam. Wolt. Dom hade en Lloyd
Tellströms luta i Hittarp
Slottsvägen med kungens trädgård till höger
The Revellers. Ryno, Thomas, Bobbe, Putte och Per. Gruppen anlitades flitigt av dåvarande krögaren på Larödbaden. Han hette Birkvig
Valborgsfirande nere vid Larödbaden. The Revellers i täten på tåget.
Stranden mellan Rolles brygga och Larödbaden

Mulen, vår gitarrlärare, utanför Kallerups mitt emot Franks affär. Vem Damen är förtäljer inte historien. Han ansågs vara lite skum, men vi gillade honom skarpt för han var duktigt på gitarr och lärde gärna upp oss smågrabbar. Ibland luktade han lite av starkare varor, men vi brydde oss inte.
Vårt lilla hus som ser exakt likadant ut idag

Stadsgränsen med busslutan

Häromdagen gick jag en runda i gamla Laröd tillsammans med en sovande Liv i barnvagnen. Oj vad det flashade bilder genom hjärnan för varje hus/plats som passerades. Vi talar om ett Laröd som då hette Stadsgränsen och tiden var mitten på 50-talet. 6 år av en yngre tonårings liv förflöt i denna, på den tiden, lilla håla. Byn bestod av några kvarters villor norr om Kungens äppleträdgård på Sofiero. Mycket mer än några omgivande gårdar fanns inte då och asfalterade gator fanns bara inne i staden.Vi tillhörde Ödåkra kommun och låg i dess utkant.

Promenaden började någonstans där konstnären Tormod Larsen bodde. Granne med honom bodde Bobbe. Han var några år äldre än undertecknad och både svor, tuggade på tändstickor, spottade och rökte. Alla dessa färdigheter upplevdes av en något yngre pojke som knappt hade kommit i målbrottet som mycket häftiga. Däremot hade hans Mor en helt annan åsikt och tyckte stundtals att detta umgänge var ganska förfärande. Föräldrars försök till påverkan av umgängesval för en tonåring var även på den tiden framgångslösa och vårt umgänge frodades och vi var ett antal grabbar som hittade på mycket hyss och hade mycket roligt, se bilder ovan.

Vidare förbi Elmers gamla bondgård. På den tiden hade man kor där. Vi besökte ofta även hans jordgubbsodlingar, framförallt nattetid. Jodå vi var ute och smög om nätterna i tron om att föräldrarna inte anade något.
Vi passerade Påhlssons. Där bodde Rolle. I hans källare fanns det mycket kul. Han pillade med radioaparater och var ganska välförsedd med alla sorters apparater. Rolf gillade också smällare, krut och gevär . Han hade ett gammalt mausergevär och med detta provskjöt vi ofta mot en måltavla som satt på dörren till pannrummet med bakomliggande vedhög som fångade upp skotten som ju med ett mausergevärs kraft gick rakt igenom både måltavla och dörr. Mor och far skulle bara veta vad vi höll på med...

Promenaden gick vidare till Området. Området var den tidens sommarstugeområde och man gick igenom en stor vit grind för att komma in där. Kompisen Ryno bodde där. Idag finner man bara större villor och de flesta med en betagande fri utsikt över sundet. Tider förändras.

Intill Området ligger Pottekulle. Idag är det helt igenväxt, men där hittade man alltid det bästa virket till slangbellorna. Man passerar kullen på gångvägen ner till sjön. Notera att man sa inte havet eller stranden . Det var sjön som gällde. Här i skogsbrynet låg också "Frigymn". Helsingborgs frigymnaster hade sin klubbstuga här. Numera är den riven. Lite längre söderut finns Gröna Rännan och där åkte man bob hela vägen ner till sjön. Jag tror inte att dagens invånare i Laröd känner till alla dessa ställen, men var så goda, nu vet ni.

Kalle Väktare bodde vid skogsbrynet. Han vaktade Kungens Sofiero. Vidare upp i gatan passerar man Yngve Paulssons. Han var båtbyggare med "Snipes" som specialitet. Snipe är en snabb segelbåt med centerboard. Oj vad det luktade gott i hans verkstad och Yngve var så snäll och hade alltid något kul att berätta. Han rökte förresten alltid pipa av märket Mogul och det luktade också gott.

Muraren bodde på hörnet vidare upp i gatan från Yngve.Muraren hade en dotter som hette Berit och kallades av någon anledning för Kvastaberit. Vi gillade fadern eftersom han var den ende i byn som verkligen kom ut och jagade oss när vi hittade på något busstreck. Det var ju det vi ville Alla nyårsaftnar var alltid muraren den mest utsatter. Vid något tillfälle hade någon, jag minns inte vem, tagit en av Elmers kor och tjudrat i murarens trädgård. Det hade varit kul att se hans min vid frukostbordet.

Martas affär var något helt speciellt. Dom var tre systrar, Marta, Ruth och Elin, som drev verksamheten. Elin skötte mjölkaffären till höger. Från början i mjölkkannor och sedan övergick det till tetra-pac och det var en stor omställning för gamla Elin. Det var knappt hon överlevde. Marta med hjälp ar Ruth drev speceriaffären, till vänster i bild. Det var lösvikt som gällde och man sålde även lite pålägg över samma disk. Det tog mycket lång tid att göra sina inköp här. Man hade inte riktigt den rätta logistiken. Generellt kunde man konstatera att det som det såldes mest av förvarades mest svåråtkomligt i dom trånga utrymmena. Kassaapparat fanns inte. Man räknade ut priset med blyerts på en liten bit papper. Systrarna var inte speciellt vackra och Marta hade bara en framtand, men dom hade ett stort hjärta alla tre och var alltid mycket vänliga mot oss ohängda snorungar.

Gamle Frans som sålde grönsaker från sin bil, var en trogen gäst på sittlocket där lutfisken förvarades. Systrarna bjöd honom alltid på varm mjölk och vetefläta.

Dagens moderna miljökontrollanter hade troligen fått hjärtinfarkt vid en inspektion, men så var det på den tiden och mig veterligen var det ingen som for illa.

Flotten utanför larödbadens brygga.

Det är inte många som känner till hur den hamnade där. Det var nämligen så, att Birkvig (krögaren på Larödbaden) ville ha dans på sundet och då behövdes en flotte. Denna hittade han i Hbg hamn. Flotten hade använts under H-55. Sagt och gjort, flotten bogserades iväg för att sedan förankras intill bryggan. Det var bara det att man hade missat hur stort djupgående flotten hade och därför gick den på grund en bit utanför Larödbaden och där ligger den än idag.

Sofiero Kiosk uppe vid vägen låg varmt om alla byns barns hjärtan. Den drevs av familjen Eriksson och yngste grabben ,kallad "Musen" hjälpte till mycket i kiosken. Vi var ju kompisar och fick alltid gott mått på godiset när han stod där. Lönsamheten tog stryk vid dom tillfällena. Pappan var dessutom grossist och hela källaren i huset var fylld med godis. Detta var ett eldorado för alla barn, kan jag lova.

Bengtssons hade ett stort hus och var en gästvänlig familj. Här bodde Bebbe,Kalle och Lill tillsammans med mor . Pappan var sjökapten och var därför aldrig hemma. Bengtssons var en av de första som skaffade TV och gissa var alla barnen oftast häckade. Om vi småungar av någon sällsynt anledning inte fick komma in, ställde vi oss utanför och tittade. Det enda program som från början fanns var danska TV. Sverige hade inte börjat sända än.

Kära läsare, det finns mycket mer att berätta, men jag väljer att sluta här. Kommentera gärna och berätta om egna roliga minnen. Det vore ju märkligt om jag har kommit ihåg allt.