Julen 2010

Sillarna och ägghalvorna på plats i baren på Lövängsvägen

Dukat med Veras handmålade julporslin

Granen på plats. En blågran som är grön

Sedan byggmästaren monterade in en ventil som hade glömts, fungerar den öppna spisen u.a.

Handmålat i närbild

Modern med lilla Liv som varken bryr sig eller fattar att det är jul. Hon tycker bara att det är kul med mycket folk in huset

En morbror som kommer att bli rejält mätt innan taffeln bryts.

Liv, Elise, Kenza i julkjol och Nettan

Oh va´fint

Här skall det åkas pulka

Jodå, tomten kom på ett kort besök

Värdfolket packar upp

Extratomten

Däst "eftersittning"

Hon trivdes ganska bra hos tomten trots att det syntes vem han var

Nu är det julafton och granen på Fridas Gata i bild

Vår ganska nya tradition med kalkon a la Gordon Ramsey tillagad av Erik.
I år saknades Kalle. Han och Nettan firade julafton i Danmark.
Recept kan fixas. Kontakta bloggansvarig.

Målaren har varit här med en vacker julgrupp

En utsökt Bourgogne för flera hundra kronor. Ett bidrag från Erik

Här har vi den läckra kalkonen

Nu är det Annandag Jul och systrarna ledsagade av Staffan (se bild nedan) kom och åt lutfisk.

Lena och Staffan väntar på fisken

Nu börjar det. Det fanns torsk till Staffan

Kerstin och Solveig

Två rejäla paket tillreddes och allt gick åt och jag har lovat Lena att inte avslöja hur många gånger hon fyllde på sin tallrik

Två kära syskon på bild som har skickats till vår, av släktforskande bror,nyfunne nästkusin på Cuba.

I år blev julen annorlunda. Dottern ville ha oss alla i nya huset på Lövängsvägen på lillejulafton och så blev det. Vårt traditionella julbord med Kerstin som kulinariskt huvudansvarig med benägen hjälp av Katarina blev uppskattat även i år. Det började med lite dramatik. Pers föräldrar hade beställt färdtjänst som aldrig kom. Dom fick ta en taxi i stället och blev därmed rejält försenade. Vid ankomsten slog fadern en rejäl vurpa på den halkiga uppfarten, dock utan att någon skada uppstod.

Julbordsinnehåll:

Currysill, löksill, Kerstins hemmagjorda Brantevikssill, stekt inlagd sill, ägghalvor rökt- och gravad lax, viltkorv, leverpastej med champinjoner spetsad med cognac a la Kerstin, Julskinka,
Maggos brunkål, Kerstins julköttbullar, prinskorvar.
Som avrundning: pepparkakor efter recept av Kerstins Mormor, mandelmusslor (Kerstins hemmabakade) med grädde och sylt, Katarinas Mozartkulor, Julkola med limesmak, choklad.
Jag tror att det mesta kom med. Puh.
Det fanns många spända bukar i familjen efter detta! Det var väl egentligen bara Morbror Kalle och Elise som hade gott om plats i sina magar. Dom hade ju åkt skidor på Vallåsen hela dagen. Det var en av hans julklappar till henne.

För den som inte blev mätt, vill jag passa på att citera Edward Persson: " Om man inte blir mätt av julmaten, kan man alltid sitta kvar och avvakta nästa sittning". Så talar en sann skåning.

Julen blev vit, kall och stundtals ganska blåsig. I trafiken rådde minst sagt kaos och SJ satte sedvanligt rekord i förseningar och inställda tåg. Trots allt, kom äldsta barnbarnet iväg till London på juldagen för att där fira julen med sin pappa och övrig familj.

Juldagen gick i lugnets tecken på Fridas Gata.

På annandagen åts det lutfisk en masse. Bilderna talar för sig själva.

Vintern forts.

Vintrigare än så här kan det inte bli på ättekullafältet några dagar innan jul

Tomtenissen kör gåstol

I natt hade vi mer än 10 minus och vackrare vinterdag än såhär kan man inte få i Skåne. Snökaos råder dock i södra Skåne.

Vargavinter och julen nalkas

Här var det ingen plats för fågel i detta badet.

Kruka med vinterhatt

Snötyngd bambubuske

I år blev den en blågran som är grön

Utsikt från köksfönstret

Man kan ju undra om olivträdet ( finns ej med på bild) inlindat i markduk och julgransslinga överlever denna ovanligt kalla och långa vintern. Den började i mitten på november.


Bilderna talar för sig själva. Såhär ser det ut runt vårt hus. I natt hade vi minus 11 grader och mer snö och kyla är på väg. Kaos på Europas flygplatser, våra vägar och för att inte tala om järnvägarna. Vårt samhälle är inte riktigt rustat för detta klimatet. I går körde dom filmen "Day after tomorrow" på TV. Är det en ny istid på gång, eller?

Här hemma börjar det bli juligt värre. Pepparkakorna bakade från ett recept av Kerstins Mormor är klara. Nu såhär innan julen har inträffat, får man egentligen inte äta av dom, men jag har förhandlat mig till 3st om dagen. Fredriksdals julbrännvin är färdigt och klart att inta. Brantevikssillen är på gång, köttbullarna, mandelmusslorna och julkolorna med limesmak är klara. Leverpastej spetsad med cognac och med champinjoner tillsatta är också på gång. Janssons Frestelse tillreds på lillejulafton. Kalkonen som skall tillredas a la Ramsey på julafton ligger och väntar i frysen. Till denna har sonen beställt en god Bourgogne på Systemet. Lutfisken till Annandagen då systrarna kommer är ännu ej inköpt. Förr var det ABBA som stod för fisken, men numera står det Lysekil på paketen. Det blir säkert bra ändå. Vi får bara inte glömma torsken till Staffan. Han har ännu inte lärt sig att uppskatta lutfisken.

Resten av julbordet kommer att färdigställas av dottern eftersom det är hos dom julen skall firas i år. Det fina nya huset skall få en värdig invigning.

I går togs granen in, dock utan patientens medverkan. Han får ju inte anstränga sig än, men tack och lov fixar en stark kvinna det mesta. Nu står den grön och grann i stugan och sprider julvärme.

Kontrollbesiktning m.m.

Nu har patienten varit inne på kontrollbesiktning en dryg månad efter ingreppet.
I rykande snöoväder blev han av sin personliga assistent transporterad till Ängelholm där besiktningen skulle äga rum.
Blodtryck, blodvärde, salthalt i blodet, puls, EKG, njurar, lever, allmäntillstånd och allt vad dom nu studerade visade mycket fina värden. Enl. sköterskan var mina ben smala och fina - dvs. ingen vätskeanhopning på grund av dåligt arbetande hjärta. Min gamla mor tyckte också att dom var smala, men inte av samma själ. Så kan det vara.
Man tryckte också hårt på bröstkorgen och konstaterade att läkningen hade gått fint och att inga ärr kommer att synas till sommaren eller som sköterskan sa: " Du kan riktigt glassa på stranden till sommaren". Visserligen känner jag mig ganska ung för min ålder, men att glassa på stranden är dock inte riktigt min grej.

Nu har jag bara lungröntgen kvar. Dom vill kolla så att det inte finns några hål i lungan och att bröstkorgen är OK.

Läkarvetenskapen kan mycket nu för tiden. Nu är det snart bara huvudet kvar, men det är nog inte mycket att göra något åt den delen. Å andra sidan är det kanske inte den mest vitala delen på kroppen och har därmed inte så stor betydelse i det stora hela...

Efter jul skall man börja köra bil igen. Härmed ber jag att i förskott få tacka min privatchaufför för en utmärkt insats. Hon har utan undantag tillgodosett mina transportbehov på ett förtjänstfullt sätt.
Vid samma tidpunkt börjar lite av livets allvar komma tillbaka. Ett exempel är städningen. Jag kommer under ledning av PA (personliga assistenten) att successivt åter fasas in i vardagens tyngre verkligheter igen.

Idag var jag nere hos Roland och hämtade nya glasögon. Två progressiva och ett par läsglasögon.
"Betala för ett par och få tre" lyder budskapet. Man tackar, det blev "bara" 6000kr rabatterat och klart, men det är väldans fina bågar. Kanske en ansiktslyftning? Så småningom kommer det ett självporträtt på denna blogg. Då får ni se så snygg han har blivit. Jag förväntar mig att framför allt Roland skall tycka det, eftersom jag har lagt in hans logga i rent reklamsyfte. Givetvis kommer min PA att göra reklam för sina Polaroidglasögon att sätta ovanpå de vanliga glasögonen som hon så gentilt förärades av Optikern.

Reflektionen i vintermörkret

Inga större saker händer livet just nu. Patienten mår bra och läkningen fortskrider normalt.

Däremot har vi fått Wickileaks på världskartan.

Ja, vad skall man säga? Jag tror att det är bra att diplomater ibland får snacka lite skit mellan sig. Det rensar luften och skapar en behövligt otvungen atmosfär diplomater emellan. Nu när läckan är ett faktum och publicering av en massa dokument sker brutalt, ocensurerat och hämningslöst, är det ingen som törs prata längre. Det är inte bra för diplomatin.

Den amerikanska kommentarer ang. Bildt var dock ganska träffande, men inte på något sätt skadliga och dessutom troligen ganska ointressanta framför allt inom den diplomatiska kåren. F.ö. tror jag att man kan säga något liknande om många av de andra läckorna.

Carl Bildt:
"En mellanstor hund som uppträder som stor"
Kommentar: Det är ju som vilken trevlig hund som helst. Carl Bildt hävdar själv i dagens Svd att han vart fall inte är någon Pudel.

" Står inte Rheinfeldt nära och har begränsad politisk skicklighet"
Kommentar:Det första stämmer nog och det är kanske bra. Det andra kan inte stämma riktigt.

" Bildt har lite tid för småprat"
Kommentar: OK, då

" Har en omättlig aptit för information och behärskar detaljerna i många av Världens konflikter"
Kommentar: Det är väl därför han är vår utrikesminister.

JAG GILLAR CALLE BILDT!


SJ

SJ,SJ gamle vän
Kul att se att du lever än osv. osv.

Så lyder den gamla texten. Nu bör den ändras från "Kul att se" till "Hur f-n har det gått till"

OK, det är inte bara SJ:s fel att det går snett. Vi har ju ett trafikverk också, som kanske inte har satsat tillräckligt på växlar och spår.
En prioriteringsfråga för oss skattebetalare. Debatten är härmed öppnad.

Rådjuret Prisse

Slutligen kom bilden på den riktige Prisse , snart 70 år gammal. Vem Damen på bild är vet vi inte.

Detta är en släkting till Prisse. Bild på Prisse själv kommer senare. Se ovan.

Nu kommer det en riktigt solskenshistoria.

Under min vistelse på sjukhuset i Ängelholm fick jag en rumskamrat 92 år som hette Per-Gunnar precis som jag fast han kallades bara för Gunnar.

Gunnar var en vandrande historiebok med inriktning på 1900 talet. Det började med att jag frågade varifrån han kom och han berättade att han var född, uppvuxen och fortfarande boende i Gråmanstorp utanför Klippan. Jag berättade att där finns en gård som heter Amalielund som min farfar Gunnar Berg var född på. Jodå, Gunnar kände mycket väl till honom.

Jag berättade att jag var född på Pilshults gård utanför Helsingborg. Jodå, där hade Gunnar legat i beredskap 1942 i baracker och han kom mycket väl ihåg den långe Berg, min far, och den gamle Gunnar. Båda mycket hästintresserade och en gamle med ett dåligt ben. Gunnar påstod också att en av dom hade flyttat till Danmark. För detta gav jag honom ett ½ rätt. Den som flyttade hem till Danmark igen var min farfars brorson Herman som var boende i Danmark. När det blev fred igen kunde återvända hem. Tänk vad världen är liten!

Beredskapsgubbarna hade ett husdjur. Det var ett rådjurskid som hade blivit utstött av sin mor. Han fick namnet Prisse och matades varje dag med mjölk och annat som ett litet rådjur behöver.

När gubbarna förflyttades ner till Smårydsskogen (då hette den helt enkelt Pilshultaskogen),
följde Prisse med och var som en av dom.

När det var dags för muck, tyckte Gunnar att han skulle ta Prisse med sig hem. Sagt och gjort, han fick följa med till Gråmanstorp och där blev han en medlem i hushållet. Han sov inne i huset på natten, men på morgonen fick man vara allert och släppa ut honom innan han ställde sig och kissa på golvet. Det är tydligen det första ett rådjur gör när det reser sig på morgonen.

Efter ett stycke tid ansåg dock Gunnar att det var dags för en förändring. Han lastade upp Prisse på hästdragen vagn, körde till Hembygdsgården i Ängelholm och skänkte Prisse till rådjurshägnet som dom hade på den tiden. Vi talar om slutet på -40 talet.

Efter ungefär 3 år tyckte Gunnar att han ville hälsa på Prisse. När han kom till hägnet blev han varnad av djurskötaren. Prisse var ilsken av sig och därför gick Gunnar in i hägnet på egen risk.

Det gjorde Gunnar och väl inne visslade han efter Prisse. Ett bekant huvud stack fram och när han fick syn på Gunnar, rusade han fram och slickade sin gamle "husse" kärleksfullt som djur gör. Prisse hade inte glömt . Någon ilska visade han inte vid detta tillfället.

Hur gick det sedan?. Jo, Gunnar åkte aldrig dit igen, men fick höra att några år senare, drabbades djuren av en sjukdom och man nödgades avliva allihopa.

Di gamle har mycket att berätta. Tiden gick fort när Gunnar grävde i sin skattkista av minnen.

Julskyltning i Helsingborg

Vacker fasad fångad med suddig mobilkamera utan stativ .
Nu tändas tusen juleljus. Det var årets Lucia som tände.


Jag kan inte minnas att jag upplevt en julskyltning med snö någon gång tidigare, men i år hände det. Det var mycket stämningsfullt och med mycket folk på sta´n.

Frun köpte sig ett gammaldags nattlinne och för min del blev det en ny mössa (nästan 400kr). Man tyckte att jag såg slarvig ut i den gamla toviga. Det var dyrt, men man lever bara en gång och nu har jag ett fint märke på mössan.

Att ligga i Lund

På sjunde våningen i högra flygeln tillbringade patienten en dryg vecka i november 2010.



Den 15:e november var det dags för klaffbyte. Dagen innan checkade patienten in. Man undersöktes noggrant och ett antal prover togs. Två saneringsduschar gjordes och till slut blev man ren som ett nyfött barn.

Operationen gick utmärkt och patienten överlevde utan komplikationer. Faktum är att han förvånade personalen och anhöriga över ett så snabbt tillfrisknande som det blev. När väl morfin och annat hade gått ur kroppen, kände sig patienten ganska frisk. Efter c:a 4 dagar, ville jag dessutom åka hem igen, men det tyckte inte doktorn. Det var väl det, eftersom kroppen hade mycket att hämta igen.

Däremot är jag helt övertygad om att alla hade mått betydligt bättre om det serverats ätlig mat.

Såhär fungerar det:

På S:t Lars i Lund finns ett centralkök som levererar mat till MAS i Malmö, Lunds Lasarett och
lasarettet i Landskrona. Det blir ju ett antal tusen personer som skall ha varm mat två gånger om dagen.

Två timmar innan avätning levereras maten kall till resp. avdelning på sjukhusen. På alla avdelningar finns installerat ett tjernobyllikt värmeaggregat där man placerar födan som är portionerad på brickor med en tallrik försedd med en huv. Nu börjar väl alla inse att detta kan inte vara bra för maten.

Vad som sedan stor framför patienten är en anrättning med såsen liggande som en seg skinnig hatt över köttbitarna. Vid sidan om ligger de kokta grönsakerna - eller snarare överkokta.
Smak och näring har totalt försvunnit eller så har det aldrig funnits.

Min uppfattning är, att det börjar redan vid grytorna. Där står någon som inte har det minsta hum om vad kryddning är. Denna medarbetares chef och förhoppningsvis kunnige kock, verkar har lyst med sin frånvaro. Brist på näringsinnehåll beror naturligtvis på den långa transportvägen med uppvärmning och allt.

Nu kommer det värsta! Jag tycker att de ansvariga skall åtalas för falsk varudeklaration.
Här följer några exempel:

På menyn: Lasagne
På tallriken: Överst en kokbubblig vit massa som skulle föreställa bechamelsås. Sedan en lasagneplatta och underst lite tomatröra. Allt totalt smaklöst.

På menyn: Stekt fläsk med löksås
På tallriken: Kokt smaklöst fläsk med den vanliga skinniga deghatten till sås.

På menyn: Fiskburgare
På tallriken: En panad med något grått, troligen sej, emellan. Till detta erbjöds en kall basilika crême som man kunde hälla rikligt över för att få ner panadskräpet i magen.

Jag skulle kunna fortsätta med mer, men väljer att bespara mina kära läsare från fler obehagligheter.

Sparar region Skåne pengar på detta då? Det är tveksamt eftersom man 1/helt säkert har ett svinn på c:a 40% eftersom det många gånger inte går att äta och 2/ Enl.uppgift från säkra källor betalar 60-70kr per portion. Jag fick faktiskt ett erbjudande från en läkare på plats som hade varit med länge att tillsammans med honom starta ett bolag som skulle ta över och se till att lasaretten fick ätlig mat i fortsättningen. Jag avböjde dock detta frestande erbjudande.

För övrigt vill jag gärna framhålla att i Lund har man en fantastisk personal som verkligen kan sitt jobb. Dessutom gör dom det med ett glatt leende. Ni skall ha all heder för detta!

En början hade varit att lägga in alla ansvariga politiker under en t:ex en vecka och låta dem själva smaka på vad dom har ställt till med.
Enl. uppgift, tappade jag nästan 4 kg på en vecka. Varför lägga ner dyra pengar på allehanda bantningskurer när man lägga in sig i Lund i stället...

Efter en dryg vecka var det dags att lämna Lund och transporteras till Ängelholm för eftervård.
Väntan på taxi blev lång, men till slut dök det upp en chaufför som skulle transportera patienten. Med sig hade han ex saxlift liknande anordning som mer såg ut som en katafalkvagn och som med hydraulikens hjälp kunde placera en patient i allehanda olika ställningar. Eftersom jag var både ståendes och gåendes, bad jag vänligt om att få ta mig ner till transportbilen för egen maskin. Det gick alldeles utmärkt. I den väntande "likbilen" fick jag dessutom sitta i en vanlig stol. Det kändes liksom lite friskare att förflyttas på det viset.

I Ängelholm togs man emot under nästan hemlika förhållande av en , även här, mycket trevlig personal.
Till middag vid ankomsten serverades en god sparrissoppa. På den vägen var det under hela den kommande veckan i Ängelholm. HÄR FÅR MAN GOD MAT!

Även om patienten kände sig helt återställd efter ingreppet, tyckte inte läkaren riktigt detsamma. Kroppen måste återhämta sig i lugn och ro. Det blev fyra nätter i Ängelholm. Även om man till slut var ganska uttråkad, började viktkurvan gå uppåt igen.

Under resans gång träffade jag en del mycket trevliga personer. Clas var en av dom. Han och jag delade rum ett antal nätter och vi fann varandra ganska snabbt. Framförallt med humorns hjälp. Vi hade väl båda lite galghumor i oss kombinerad med slängd käft. Personalen bekräftade faktiskt att det var lite kul att vara inne hos oss. Man fick sig alltid ett gott skratt. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.

Det kommer fler berättelser om intressanta personer som jag träffade under sjukhusvistelsen. Jag väntar bara på några bilder.

Svenska Amerika Linien del 4

Det kan bli många delar av denna "romanen". Det kommer efter hand.

Nu skall jag berätta om en av många festliga episoder som uppstod ombord.

Vi hade just lämnat pier nr 97 vid Hudson River och stävade ut mot Frihetsgudinnan och vidare ut i Atlanten.
Det var mycket folk i rörelse. Personalen bar på bagage som skulle till sina ägare. Vissa kollin såg ut som stora garderober, nästan som "walk in closets". Livet ombord krävde många klädbyten.
Nya passagerare sprang runt allmänt vilsna och frågade efter sin hytt.

Vi hade nyss öppnat kontoret/receptionen för att stå till tjänst och svara på alla möjliga frågor.
En av de vanligaste frågorna som vi fick besvara var: "Where is the bar?"

Vid ett tillfälle kom det fram en gammal dam till kassören och bad om att få köpa tokens (poletter)till tunnelbanan. Kassören svarade artigt att några sådana hade han inte och
trodde härmed att det var färdigt med det. Tanten stod kvar och såg allmänt förvirrad ut och då framkom det att hon trodde att hon befann sig i New Yorks subway och inte på lyxkryssare på väg mot exotiska mål.

Tack och lov fanns lotsen kvar ombord och hon fick följa med honom tillbaka. Kan ni tänka er hur det hade blivit om hon hade dykt upp lite senare och lotsen hade lämnat fartyget?

Nu blir det en kort paus i bloggandet. På måndag blir det klaffbyte på Lunds lasarett. Efter en dryg vecka blir jag förhoppningsvis hemskickad igen, men med strikta order om att inte köra bil förrän efter c:a 6 veckor. Det beror inte på läkningen av sår och annat utan helt och hållet på psyket. Hjärt & lungmaskinen påverkar tydligen de röda blodkropparna som gör att man får svårt att koncentrera sig, blir långsam i reaktionerna och allmänt tankspridd. Ni kommer troligen inte att märka någon skillnad på mig. Man kan ju inte bli något som man redan är...

Vi ses snart igen.

Svenska Amerika Linien del 3

MS Kungsholm

På den tiden ansågs det att ett fartyg skulle ha två skorstenar. Annars var det ingen riktig båt.
Den förliga skorstenen innehåller endast saker som har med luftkonditioneringen att göra och har ingenting med maskin att göra

I detta 3:e inlägg tänkte jag berätta lite om livet ombord för oss som jobbade i Pursers´ Office.

Under delar av min karriär ombord, hade jag en mycket speciell chef. Under några gemensamma resor var Ewert Eriksson Chief Purser. Ewert kallades även för pappa. Han var väl lite av en pappa för många.

Ewert hade uppnått mogen ålder och levde en ganska behaglig tillvaro. Hans engagemang i själva driften av verksamheten var ganska begränsat. Hans tid bestod mest i att vara social bland passagerarna och till viss del bland oss underhuggare.

Såhär kunde en typisk dag se ut för pappa Ewert:

Vid c:a 10.30 tiden dök han upp på sitt kontor. Han var alltid på gott humör och tillbringade en stund med oss på kontoret och var allmänt trevlig.

Kl 11.00 intog han sin plats bakom sitt skrivbord för att ta emot passagerare som hade något på hjärtat. Det kunde vara både ris och ros så han var väl inte helt bekväm med den plikten. Vid ett tillfälle, som jag särskilt minns, hade han en besvärlig tant som gick på i ett och visade inga tecken på att sluta. Klockan närmade sig 11.30 och cocktail hour för kontoret och pappa Ewert visade sin skicklighet och rutin på att göra sig kvitt obehagliheter. Han visste att tanten såg lite dåligt och det passade han på att utnyttja.

Som alla andra sjömän, hade Ewert en hel arsenal av olika träfigurer och en av dessa kom nu till användning. Han tog en fallossymbol av trä i knäet och förde den sakta upp över bordskanten. Själv stod jag vid sidan om och kunde konstatera att det såg mycket äkta ut. Tanten som såg lite dåligt, kunde inte avgöra om det var en träfigur eller inte. Denna diskreta gest från Chefsintendenten räckte för att tanten skulle resa sig snabbt upp och lämna lokalen rodnande ända upp till det blå hårfästet. Hon hörde aldrig av sig mer.

11.30 Dags för cocktails för lunchen. Ewert drack alltid gin on the rocks i ett old fashioned glas. Vi andra drack lite blandat och inte lika starkt. Vi var ju unga pågar.
Därefter gick Ewert och åt lunch tillsammans med passagerarna och vi andra intog vår i mässen.
Lunchen åtföljdes av en stunds lunchvila.

14.30 Kontoret öppnade igen. Ewert såg vi dock sällan där. Det var bara när han skulle signera några dokument som hans närvaro krävdes. Strax innan stängningsdags kl 17.30 brukade dock Ewert dyka upp och tillönska oss en trevlig afton. Själv skulle han rigga om till galauniform och tillbringa resten av dagen - kvällen och ev. natten i salongerna med passagerarna.

Ewert levde ett hårt liv, men han hade säkert roligt på jobbet. Alla älskade Pappa Ewert.

Fortsättning följer.

Älgen Hälge

Kulla Gunnarstorp
Älgen Hälge

HÄR KOMMER RECEPTET PÅ DEN GODASTE ANRÄTTNING PÅ ÄLG SOM JAG NÅGONSIN HAR AVNJUTIT.

RECEPTET ÄR KOMPONERAT AV SONEN ERIK. HÄR HANDLAR DET INTE OM SMAKER SOM BARA PASSAR IHOP UTAN HÄR TALAR VI OM SMAKER SOM INGÅR ETT SERIÖST ÄKTENSKAP MED VARANDRA OCH SOM HÅLLER IHOP LÄNGE SOM EN LJUV EFTERSMAK I GOMMEN.


Fonden:

Älgben
1 1 st morot
1 1 liten bit selleri
2 2 st gula lökar
1 1 näve torkad skogsvamp (jag har från Jämtland)
1 1 flaska rött vin
10 st vitpepparkorn
2 2 st lagerblad
1 1 kvist färsk timjan
4-5 st enbär
1 1 kapsyl rödvinsvinäger
olja till rostningen

Fond
Hugg upp benen och rosta dem i ugnen på hög värme med grönsakerna tills en gyllene färg.

Lägg i en kastrull och slå på en flaska vin.

Skölj ur stekpannan du stekt älgen i med vatten och lite rödvinsvinäger.

Fyll på med vatten i kastrullen tills det täcker benen.

Koka upp och skumma av.

Lägg i kryddorna.

Låt koka i 30-40 i minst minuter, gärna längre för att få ut det allra godaste ut benen.

Sila av och låt fonden svalna.


Grytan:

2 msk rapsolja
2 msk smör
2 msk vetemjöl

1 stor lök
1 stjärnanis
En morot
Älgkött
Fond
Steklök
Skogschampinjoner
Svart vinbärsgelé
Rödvinsvinäger
Salt
Vitpeppar
Persilja

Skär köttet i bitar och bryn dom rejält runtom i grytan i olja.

Sänk värmen och lyft upp köttet. Tillsätt en klick smör i grytan och

sautéra finstrimlad lök på medel/låg värme i 20 minuter. Tillsätt stjärnanisen de sista 5 minuterna.

Tjoff! Ut med stjärnanisen igen.

I med vetemjöl och gör en bottenredning värd namnet.

Slå över fonden och lägg i köttet.

Låt puttra under lock till köttet är mört 2-3 timmar (?). Kan variera. Kolla bara att köttet är mört.

Lägg i morot i tjocka slantar sista timmen

Stek svamp och smålök i smör och vänd ner i grytan sista kvarten.

Smaka av med salt, peppar, gelé (viktigt med sötma) och rödvinsvinäger

Strö över hackad persilja

Servera med smörstinn potatispuré smaksatt med färsk körvel
och en grönsallad. (Vi hade palsternacka (mixad) i purén. Läckert!)

Här kommer en fin Chianti riserva göra susen för gom och själ.

Räkna med att det tar en eftermiddag att få anrättningen färdig. Benen skall koka länge.


Hälge levde ett liv som skogens konung i skogarna kring Örkeljunga. Han nedlades under jakten hösten 2010. Anledningen till att det inte finns fler foton av Hälge är att han bara vill bli ihågkommen som just skogens konung med sin stolta kungakrona höjd över allt annat liv i de djupa skogarna kring Örkeljunga. Detta var hans villkor som vi härmed respekterar.

Hade han vetat vilken läcker gryta han senare skulle bli, hade han säkert rusat fram mot jägaren och utropat " Skjut mig! Jag vill bli din läckra gryta! Jag vill komma upp till Sankta Hälge (älgarnas Sankte Per) som en hjälte och ihågkommen för all evighet för detta dåd."

Hälge hamnade i Kulla Gunnarstorps slaktarbod där vi dök upp och inhandlade honom i form av grytbitar med bifogade ben till buljongen. OBS! Våra vanligaste matbutiker tillhandahåller inte ben.

Nästan hela familjen samlades kring matbordet i förra veckan. Vi har några som inte gillar älg. Alla njöt och det slank säkert ner minst 2 portioner i gammal som ung strupe. Den syrliga brytningen av vinäger, blev helt rätt och Chiantin därtill blev precis lika rätt.

Nämnas bör att förra veckan blev lite extra när det gäller mathållningen här i kollektivet.
Dagen efter Hälge bjöds det fläskfilé med portvinssås och bakad potatis hemma på Fridas Gata. Nästa dag på lördagen hade alla barnen slagit sig ihop och bjöd ut sina föräldrar på Pålsjö Krog på en delikat middag.
Det åts ryggbiff som inte var av denna världen. Det åts också lammracks som också var helt perfekta. Till detta avnjöts en god Côtes de Rhone, Village.

Visst är det kul att vara förälder. Framför allt när barnen visar sin uppskattning.
TACK ALLA SNÄLLA BARN! SÄGER KERSTIN OCH JAG.

Halloween i Laröd

Klicka på bilderna, så blir dom större och dubbelklickar du blir dom ännu större.




Liv och pappa


Maja, Gunnar och Elise
Mormor och Liv
Tillbehörsbuffén
Levande spindlar med sina nät överallt
Tjusig dukning

Några lik i lasten fanns det
Benrangel och spökfigurer


Kapten själv
En rälig häxa

Hela hemska familjen
Första priset gick till den blodiga sjuksköterskan
En giftigt läcker chokladkaka
Hembakad pizza i mängder. Värdfamiljens matsedel för resten av veckan är räddad
Spindlarna gillade denna tårtan
En figur från yttre rymden skall dricka blod
Det rök ordentligt från blodet. Det var ju varmt...
God mat gör gör även hemska barn glada
Ett monster som skrämde små barn under spökvandringen
Lämplig bordsdekoration

Presentutdelning



Efter månader av planering, blev festen äntligen av. Maja och Elise hade lagt ner sina själar i projektet som var planerat in i minsta detalj. Familjen Ignell har levt och kommer att leva kvar i dödsriket ännu några dagar framöver. Det tar tid att plocka ner all den rekvisita/dekoration som har använts. Hela fastigheten var proffsigt utsmyckad med död och skräck som genomgående tema. Bilderna talar för sig själva.