Att ligga i Lund

På sjunde våningen i högra flygeln tillbringade patienten en dryg vecka i november 2010.



Den 15:e november var det dags för klaffbyte. Dagen innan checkade patienten in. Man undersöktes noggrant och ett antal prover togs. Två saneringsduschar gjordes och till slut blev man ren som ett nyfött barn.

Operationen gick utmärkt och patienten överlevde utan komplikationer. Faktum är att han förvånade personalen och anhöriga över ett så snabbt tillfrisknande som det blev. När väl morfin och annat hade gått ur kroppen, kände sig patienten ganska frisk. Efter c:a 4 dagar, ville jag dessutom åka hem igen, men det tyckte inte doktorn. Det var väl det, eftersom kroppen hade mycket att hämta igen.

Däremot är jag helt övertygad om att alla hade mått betydligt bättre om det serverats ätlig mat.

Såhär fungerar det:

På S:t Lars i Lund finns ett centralkök som levererar mat till MAS i Malmö, Lunds Lasarett och
lasarettet i Landskrona. Det blir ju ett antal tusen personer som skall ha varm mat två gånger om dagen.

Två timmar innan avätning levereras maten kall till resp. avdelning på sjukhusen. På alla avdelningar finns installerat ett tjernobyllikt värmeaggregat där man placerar födan som är portionerad på brickor med en tallrik försedd med en huv. Nu börjar väl alla inse att detta kan inte vara bra för maten.

Vad som sedan stor framför patienten är en anrättning med såsen liggande som en seg skinnig hatt över köttbitarna. Vid sidan om ligger de kokta grönsakerna - eller snarare överkokta.
Smak och näring har totalt försvunnit eller så har det aldrig funnits.

Min uppfattning är, att det börjar redan vid grytorna. Där står någon som inte har det minsta hum om vad kryddning är. Denna medarbetares chef och förhoppningsvis kunnige kock, verkar har lyst med sin frånvaro. Brist på näringsinnehåll beror naturligtvis på den långa transportvägen med uppvärmning och allt.

Nu kommer det värsta! Jag tycker att de ansvariga skall åtalas för falsk varudeklaration.
Här följer några exempel:

På menyn: Lasagne
På tallriken: Överst en kokbubblig vit massa som skulle föreställa bechamelsås. Sedan en lasagneplatta och underst lite tomatröra. Allt totalt smaklöst.

På menyn: Stekt fläsk med löksås
På tallriken: Kokt smaklöst fläsk med den vanliga skinniga deghatten till sås.

På menyn: Fiskburgare
På tallriken: En panad med något grått, troligen sej, emellan. Till detta erbjöds en kall basilika crême som man kunde hälla rikligt över för att få ner panadskräpet i magen.

Jag skulle kunna fortsätta med mer, men väljer att bespara mina kära läsare från fler obehagligheter.

Sparar region Skåne pengar på detta då? Det är tveksamt eftersom man 1/helt säkert har ett svinn på c:a 40% eftersom det många gånger inte går att äta och 2/ Enl.uppgift från säkra källor betalar 60-70kr per portion. Jag fick faktiskt ett erbjudande från en läkare på plats som hade varit med länge att tillsammans med honom starta ett bolag som skulle ta över och se till att lasaretten fick ätlig mat i fortsättningen. Jag avböjde dock detta frestande erbjudande.

För övrigt vill jag gärna framhålla att i Lund har man en fantastisk personal som verkligen kan sitt jobb. Dessutom gör dom det med ett glatt leende. Ni skall ha all heder för detta!

En början hade varit att lägga in alla ansvariga politiker under en t:ex en vecka och låta dem själva smaka på vad dom har ställt till med.
Enl. uppgift, tappade jag nästan 4 kg på en vecka. Varför lägga ner dyra pengar på allehanda bantningskurer när man lägga in sig i Lund i stället...

Efter en dryg vecka var det dags att lämna Lund och transporteras till Ängelholm för eftervård.
Väntan på taxi blev lång, men till slut dök det upp en chaufför som skulle transportera patienten. Med sig hade han ex saxlift liknande anordning som mer såg ut som en katafalkvagn och som med hydraulikens hjälp kunde placera en patient i allehanda olika ställningar. Eftersom jag var både ståendes och gåendes, bad jag vänligt om att få ta mig ner till transportbilen för egen maskin. Det gick alldeles utmärkt. I den väntande "likbilen" fick jag dessutom sitta i en vanlig stol. Det kändes liksom lite friskare att förflyttas på det viset.

I Ängelholm togs man emot under nästan hemlika förhållande av en , även här, mycket trevlig personal.
Till middag vid ankomsten serverades en god sparrissoppa. På den vägen var det under hela den kommande veckan i Ängelholm. HÄR FÅR MAN GOD MAT!

Även om patienten kände sig helt återställd efter ingreppet, tyckte inte läkaren riktigt detsamma. Kroppen måste återhämta sig i lugn och ro. Det blev fyra nätter i Ängelholm. Även om man till slut var ganska uttråkad, började viktkurvan gå uppåt igen.

Under resans gång träffade jag en del mycket trevliga personer. Clas var en av dom. Han och jag delade rum ett antal nätter och vi fann varandra ganska snabbt. Framförallt med humorns hjälp. Vi hade väl båda lite galghumor i oss kombinerad med slängd käft. Personalen bekräftade faktiskt att det var lite kul att vara inne hos oss. Man fick sig alltid ett gott skratt. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.

Det kommer fler berättelser om intressanta personer som jag träffade under sjukhusvistelsen. Jag väntar bara på några bilder.