Sven Bodil på Parapeten
Det var plockepinn efter stormen Sven i de småländska skogarna. Här en imponerande rotvälta
En av hemmansägarna med son
Näringsrik frukost, dock ej till hunden
Det var trevligt på Hagen bara man fick klä på sig ordentligt vid vistelse utomhus. Jag har ju nästan ingen päls
Vi lämnade Sven-Bodil och ett grått härjat Skåne för att bege oss till det lilla paradiset på det småländska höglandet. I en säker bur i baksätet sattes lilla Kenza . Hon hade inget emot att sitta i buren.
Två timmar senare rullar ekipaget in på Hagen. Ett Hagen som visar upp sitt vackraste ansikte i strålande solsken och gnistrande snö på både mark och gran. Inne i stugan knastrar det hemtrevligt från två brasor. En i den gamla spisen i köket och en i vardagsrummet.
Vad mer kan man begära av livet än tystnaden i denna gudabenådade plats. Jag skulle vilja säga att det är en må-bra-plats. Själen trivs helt enkelt. Tänk när man hör vinden susa i träden en bit bort innan den når en själv. Det är en speciell känsla.Till närmaste granne, utöver värdfolkets hus Klinten som ligger ung. 5 min.promenad bort genom skogen, är det nästan 3 km. Där bor Dansken. Det är så han heter även om hans riktiga namn är Per.
Trots nästan 10 minusgrader pinnade den lilla hunden med på långpromenad. Iklädd både fleesväst och ytterväst, men ändå. Hon trivdes riktigt bra.
Köket är välutrustat och med två matduktiga systrar vid grytorna bjöds det läcker mat under hela vistelsen.
Det får inte gå för lång tid mellan besöken på Hagen för då får bloggaren abstinenskänningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar