Ett av loken från Orientexpressen
Dekorativt
Ett sjudande hamnliv
Intet är som väntans tider
En av båtarna som går ut Bosporen
Några lyxkryssare hör till stadsbilden
Vi skulle besöka ett sommarpalats som dessvärre visade sig ha stängt. Troligen p.g.a. Hillary Clintons besök i staden den dagen
Hundar behandlas med respekt och ligger lugnt och vilar lite här och var. |
Di rige di kan och di fattie får bara titta på
Den stora Atatürk himself |
Här behövs det solskyddsfaktor 100 |
En informativ skylt
Hos en matthandlare gick priset för två mattor ner från c:a 40000kr till hälften.
Det är seriös business det
Ett sjudande kvällsliv. Nattlivet var säkert likadant, men då sov di gamle |
Två glada turister på ett soligt båtdäck
Två turister |
Badlivet på Prince´s Island var lugnt och avkopplande
Vattnet höll omkring 20 grader |
Ett vackert brudpar |
Atatürks rum på hotel Pera Palace
Atatürk himself. Hans rum är idag ett museum på hotellet.
Agatha Christie bodde på samma hotell när hon skrev Orientexpressen och hennes rum hyrs ut som vanligt
Agatha Chrsties skrivmaskin
Vår ytterst vänliga guide på hotellet |
Hotell Pera Palace
En storstadssemester är bäst när den får lite annat innehåll än bara alla dess stora sevärdheter.
Ett par dagar ägnade vi helt åt turer ute på Bosporen. En av dagarna gick åt till skön avkoppling på en badstrand på den största ön bland Prince´s Island.Under de behagliga sjöturerna följdes vi av stim med ystra delfiner. Det var kul att se.
Pera Palace Hotel är ett riktigt fint gammalt lyxhotell. Idag varsamt underhållet och hur modernt och fräscht som helst i gammal miljö. Klädda i skrynkliga shorts och sandaler togs vi emot av två livréklädda herrar vid entrén och hälsades välkomna in när vi hade talat om vår avsikt med besöket. Nämligen att titta på rummen där Atatürk, Agatha Christie (när hon skrev Orientexpressen) och Greta Garbo bodde. I foajén togs vi emot av ett ytterligare elegant gäng. Det fanns personal överallt, men inga gäster syntes till Två mycket eleganta unga Damer tog gärna emot oss för en visning av det vi ville se på. Historiens vingslag kändes tydligt när man stod där mitt i där så mycket hände i början och i mitten på förra seklet. Bilderna talar för sig själva.
Vi lämnade lyxhotellet strax efter att undertecknad hade sneglat in i en salong där en enorm kakbuffé var uppdukad. Detta till tonerna av klassiskt musik från en jätteflygel med en pianist klädd i frack. Några gäster syntes inte till där heller.
Matthandlaren var ett kapitel för sig själv. Se bilder. På väg till det turkiska badet som det står om i turisthandböckerna, kom han fram till oss, talande flytande danska. Det visade sig att han var av turkisk börd men född i Danmark för att för 13 år sedan återvända till sina rötter och handla med mattor och lädervaror.
Av honom visades vi till ett helt annat badhus som inte var så turistiskt. Det var det kanske inte. Vi hade liksom inget annat att jämföra med.
Nytvagade och nyskrubbade gick vi, som utlovat, till hans butik för att inta den koppen kaffe han hade erbjudit oss. Självklart förstod vi vad han egentligen ville. Det blev ingen affär för honom mer än en massa kaffe och thé som han fick bjuda på. Se hans prisbild på bild ovan.
Slutkommentar:
Åk till Istanbul! Njut av god mat. Inta en rejäl dos av både sol, kultur och värme. Låt dig bli mottagen av vänliga turkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar