Istanbul del 2 - maten

En kall öl på en krog under/på en av broarna

Det var goda små sillar, fångade lokalt. Vi åt dom marinerade på krogen.

Här blandas det Raki med vatten. Vi blev överraskade av ett åskväder och gick på krogen

Talar för sig själv

Här serveras de shish kebab av en turk som f.ö. hade läst svenska i Kiruna en gång i tiden. Han valde dock att åka tillbaka till civilisationen

Läcker uppläggning på en mycket enkel sylta

Vi var inte alltid ensamma vid bordet

 En hyfsad utsikt över Bosporen

Och sjötungan var läcker

I våra kretsar tar maten stor plats i tillvaron och Istanbul är definitivt den rätta platsen för gastronomiska äventyr. Det spelar egentligen ingen roll var man går. Maten är alltid vällagad och god till ett hyfsat pris. Däremot är vin och sprit ganska dyrt p.g.a. höga importtullar. Den lokala ölen , Effes, var däremot både god och hyfsad i pris.

Den bästa matdagen var definitivt den då vi började med sjötungan (se bild) till lunch. Till aftonens äventyr hade man (en av Damerna menas här) i en broschyr hittat en krog som ansågs vara en av de bästa. Självfallet gick vi dit. Tack vare vår skicklige kartläsare var det inga problem. Efter en stund stod vi vid en trappuppgång och där det skulle vara men ingen krog synten. Vi frågade och blev upplysta om att den låg högst upp i huset och det fanns hiss.

Jag säger bara, WOW! Väl inne på krogen hade vi via panoramafönster utsikt över hela "landskapet". Det var en fantastisk syn med alla ljus, båtar etc. Vi åt en en bit oxfilé kryddad med 40 olika kryddor och drack ett gott vin därtill. Man konstaterade att detta var nog en av de bästa biffarna  som någonsin intagits.Namnet på krogen är: Vesta Restaurant - Sahne Sk. No:11 Beyoglu/ IST . tel 0212 252 10 73
e-post: vestarestaurant@hotmail.com. Man bör boka bord. Lycka till!

Vi testade också ett äkta turkiskt meze (= ett antal smårätter, typ Tapas). Man bör börja med en bit ost och honungsmelon innan man går på resten. Till detta skall det drickas Raki och en slags saft på rödbetor. Saften smakar ungefär som man kan tänka sig inläggningsspadet i en rödbetsburk. Det finns en pepprad och en opepprad variant. Ingen av dom föll väl någon direkt i smaken, men n hade vi provat. Smårätterna, mezen alltså, smakande däremot alldeles utmärkt. Tyvärr blev vi bara 3 pers. till denna middagen, eftersom en mådde tjyvtjockt och fick stanna hemma, se nedan.

God mat kan ibland ha sitt pris s.a.s. Några i sällskapet blev oroliga i magen och mådde tjyvtjockt ett tag, men det är smällar man får ta när man är utrikes.

Nästa inlägg kommer snart och kommer att beröra sådant som inte har att göra med varken kultur eller mat.