Ett litet påskreportage

Vad har nu morfar byggt för något

 En plattsatt gång fram till det elektriska

 Solen är inte det enda som skiner på oss denna påskhelg . Klart att man behöver solglasögon

 Årets påskbuffé på Fridas gata

 Hela klanen samlad

 Åsså jag

Dansk vägvisning

I strålande solsken började långfredagen med ett ett litet projekt  i form av plattsättning fram till det elektriska i dammen. Som synes på bild ovan, undrade nog hunden Kenza vad som hade hänt sedan hon var på besök förra gången. Undertecknad blev mycket nöjd med resultatet.
I fortsatt strålande solsken och 20 grader i skuggan inföll påskafton med traditionell påskbuffé på Fridas gata. Kerstin hade som vanligt lagt ner ett fantastiskt jobb på den läckra buffén. Det blev så bra att ingen märkte att både kryddsillen och rädisorna saknades. Tyvärr drabbades hon av förkylning (nästan exakt vid samma tidpunkt som i fjol) och när kvällen var över, hade den brutit ut rejält.

Under natten blev jag uppmärksammad på mina högljudda snarkningar och ombads vänligt men bestämt att lämna lokalen. Resten av natten sov jag på kontoret i gästsängen. Det gick bra det också.

Det var helt uteslutet för sjuklingen att åka till systern i Espergaerde på påskdagen och äta en god lunch. Det beslöts att hon skulle stanna hemma och kurera sig. Själv bestämde jag mig för att ta cykeln till Danmark. Sagt och gjort, en halvtimme senare stod jag i bilkön nere vid färjorna. Här kom jag underfund med att jag låg hopplöst efter betr. cykelutrustning. Vid sidan om mig stod en man utrustad med värsta sortens tävlingscykel, korrekt cykelklädsel och på fötterna hade han självklart cykelriktiga skor skyddade av en typ  sportdamask.
På styret fanns det allehanda datautrustning, dock ej ringklocka. Den senare lär vara tabu hos denna kategori av cyklister.

Ja, här stod jag med min sjuväxlade Rex,en gammal cykelhjälm utan dekaler, vanliga shorts köpta på rea och mina bekväma eccosandaler. Jag lät mig dock ej slås ner av min medtrafikants överflöd utan fortsatte min färd i Danmark som om ingenting hade hänt.

På solig och vindstilla väg gled jag ner till Humlebeck. Strax söder om Humlebäcks krog, tog jag av på en väg som gick in i landet mot en en by vid namn Kerisle (tror jag) Det visade sig att där fanns inte så mycket mer än en intressant skyltning. Vägen tog helt enkelt slut. Först såg jag en skylt som visade Espergaerde 2 km. Det var ju dit jag skulle. Efter en liten stund (se bild) dök det upp en ny skylt som visade Espergaerde 3 km. Så kan skyltning fungera i Danmark.

Som vanligt bjöd systern på en utsökt lunch. På plats fanns en syster till med sin moatjé och vi hade alla en trivsam lunch/eftermiddag tillsammans. Jag fick lära mig ett nytt danskt ord. Ölöppnare kan heta "Samfundsopprättere" som härmed kommer att läggas till i lexikonet.

I morgon är det dags att bunkra mat inför tisdagsaftonens möte med Brother 2 Brother. Det kommer att ske tillsammans med vännen, brodern och tillika tävlingscyklist. Han bestämde sig för att vila från cykeln och hoppa över den normala dagsdistansen på 8 mil och en genomsnittshastighet på 30 km/hr. Jag kände mig duktig efter 3 mil i Danmark och en snitthastighet på 15 km/hr. Vi människor är, tack och lov, olika och har olika krav.

God natt och sov gott. Gästsängen väntar.