Mitt gamla Helsingborg 2

 Efter Betula kom Primula

 Gamla goa Betula var först av alla i Linjebussfamiljen. Hon var flatbottnad och ansågs vara otroligt sjösäker och näst intill osänkbar. Från början lär hon ha seglat med sockerbetor mellan Öland och fastlandet

 Och sist i Linjebussfamiljen kom Carola.Hon hamnade så småningom i Buenos Aires seglandes på Rio de la Plata. Därefter bytte rederiet namn till SFL (Scandinavian Ferry Lines) och den nya Betula och hennes två systrar Ursula och Aurora sattes  i trafik.

En interiör från nuvarande Helsingborgs Steakhouse. Från början hette det Citygrillen och innan dess fanns här en gummiverkstad som var grannar med Helsingborgs Taxi.

På -60 talet infördes den riktiga turatraditionen i Helsingborg. Före Linjebuss fanns endast DSB färjorna att tillgå. Dom frekventerades mest av slitna och ganska försupna företrädesvis äldre herrar och bemannades av bartenders som inte ens kunde stava till service. Dessutom fick man gå ner i "källaren" på färjorna för att hitta deras restaurang/bar. Bland oss ungdomar var det inte speciellt populärt att tura med dessa tråkiga färjor.

Nä, tacka vet jag de gamla LB färjorna! Det var en stor händelse när dom började att segla. Här slapp vi de gamla alkisarna och sura barmästarna från DSB. Det var faktiskt teknisterna på Helsingborgs Tekniska Gymnasium som började med turatraditionen. Sedan gick det snabbt för många andra unga i staden att ta upp samma tadition.

Då var det inte direkt mat som gällde. Vad jag kommer ihåg var att man ibland åt en pytt i panna.  Det var ett av de få utbuden av varmrätter. Gamla Betulas kallskänk var suverän och dom var berömda för sina fina räkmackor. För övrigt var det Vibroe Flag som gällde. Det kunde bli ett antal turer fram och tillbaka och man var tvungen att gå iland varje gång  färjan var i hamn. Sådana var tullbestämmelserna och det var nog en välbehövlig paus i ölhävandet. Priserna ombord var ungefär 1/3 av priserna i land om jag minns rätt. Efter Betula kom Primula som efter den tidens mått var modern och fin. Till slut kom Carola som var ännu finare. Här fanns en riktig cocktailbar. Visserligen fick man gå ner på bildäck och sedan ytterligare en trappa ner, men en bar var det. Denna turatradition kan man kalla dåtidens förfestande. Dessutom blev det inte så dyrt att gå på krogen efteråt.

Ett litet roligt minne från den tiden var en gång då vi hade varit i Helsingör och inhandlat starkvaror (vi var nog under 18 år). På vägen hem till undertecknad på Tågagatan kom vi på att vi saknade läsk att blanda med. I det ärendet rusade jag in till dåvarande Elwa Livs, nuvarande ICA på Drottninggatan. Man hade en tjusig entré i glas som jag gick rakt igenom utan att först öppna dörrarna. Skärvorna for all världens väg in i butiken där det stod kunder som undrade vad som stod på. Alla var mycket omtänksamma och undrade hur det stod till med den helt oskadade ynglingen trädde fram ur skärvorna. Så kan det gå när man har bråttom, men "blannevann" inhandlades och ynglingarna kunde fortsätta sin färd mot Tågagatan som om ingenting hade hänt.
Någon räkning på krossad entrédörr kom aldrig. Dom tog den kostnaden glada för att den jäktande ynglingen undkom helt oskadd.

Tyvärr har ju det riktiga turandet dött ut i takt med att rederiet har höjt priserna som ju numera ligger i nivå med priserna i land.

I förra inlägget fick jag inte med alla krogar som fanns då. Av oss unga helsingborgare frekventerades framför allt följande krogar:
Citygrillen nuvarande Helsingborgs Steakhouse. Här erbjöds gott grillat kött. Det där med grillning var något nytt. Av tradition dracks det här, utöver rödvinet, Heineken . Det luktade faktiskt lite bildäck där nere. Röde Orm nuvarande Le Cardinal. God mat fick man redan då här. Jag tror att sån´t sitter i väggarna på en krog. Till detta dracks det som regel en kall Amstel serverad i tunna höga glas med etsat runmönster. Fint skulle det vara. Där satt förresten jag tillsammans med keramikern Clase från Höganäs när President Kennedy blev skjuten i Dallas.En av de få visor jag kan spela på gitarr är "Visan om Klas och Mas". Den lärde jag mig av Mats Pålsson som en gång spelade upp som trubadur där Högst upp i samma hus fanns krogen Viking. Där brukade de lite törstigare klientelet hänga och dricka grogg. Lite längre söderut där Hotell Noveau nu ligger fanns det en en krog som jag tyvärr glömt det riktiga namnet på, men i folkmun kallade man den för Änkornas Paradis.
Mitt emot badhuset söder fanns under en kortare period en krog som hette Triana. Dit gick man en söndag eftermiddag på thédans, men dom hade även öppet på kvällarna. Det billigaste men också suraste vinet hette Beyas(felstavat?) och det var det man hade råd med där. Det kom från Turkiet. Triana blev mycket populärt.
Svarta Pannan låg i det gamla stadshuset på Drottninggatan. Från början drevs krogen av en f:d polis. Här fick man också bra mat.

När alla krogar hade stängt, gick man på Star Club i Springpostgränden. Här var det disco till kl. 05.00 men vad jag minns, inga spriträttigheter. Full fart och mycket populärt.

Gamla Larödbaden fick också vara  med på ett hörn. En av stadens nöjesfixare öppnade en klubb därute, förmodligen inte helt laglig. Man kunde bli hämtad i centrum av deras gamla folkabuss. Den hade sett sina bästa dagar för länge sedan, men fram kom man. Det var lätt att bli medlem. Det var bara att skriva sitt namn på en rockbricka. Det var inte så noga vilket namn det stod och sedan var man medlem i klubben. Här var det full fart på serveringen och discot. Det fanns några fler  svartklubbar i staden som jag inte kommer ihåg namnen på, men jag vet att det förekom en hel del spel och dobbel på vissa av dessa.

Resten av våra tillhåll finns ju omnämnda i förra inlägget.

Om det är någon ärad läsare som har mer att tillföra från denna tiden, kommentera gärna!

Tack för idag.

Mitt gamla Helsingborg

Studentyra på Terasstrapporna. I förgrunden vår grannfamilj på Tågagatan 11 och tillika ballongförsäljare

 Undertecknad på moppen, notera klädseln. Putte på sin JVC knarr och lille Bert som är sonen i ballongförsäljarfamiljen. Året är tidigt -60 tal

 Två vackra unga män på Tågagatan 11 några år senare

 Interiör från ynglingarummet på 11:an. Förmodligen beundrar jag den av storebror byggda stereon.

 Pålsgatan

 Persgatan. Lägg märke till affären på hörnet

 Korsningen Tågagatan Pers- Pålsgatan. Fortfarande tidigt -60 tal

 Torghandel på Sundstorget med Saluhallen i bakgrunden

Gamla "Gossis"

 Stadens egentliga knutpunkt vid korsningen Trädgårdsgatan/Södergatan. Här passerade alla spårvagnar.

 Holger Sönne, grundaren av Jazz i Helsingborg. Här utanför nuvarande Telegrafen

 Helsingborgs Saluhall på den tiden det begav sig. Den låg mitt emot nuv. Dunkers.

 Modell av den gamla DSB färjan Hälsingborg

Stickan ( stadens jazzlegend) här tillsammans med Sönne.

Kära läsare. Detta inlägg kan vi betrakta som en fortsättning på "mitt gamla Laröd". Vi befinner oss i ett tidigt -60 tal och ynglingen har lämnat bondlandet (Ja, Laröd ansågs som bondlandet på den tiden) och bosatt sig i centrala Helsingborg tillsammans med övrig familj. Adressen var Tågagatan 11 i kvarteret Sefiren i ett av de gamla husen som sedan ersattes av nuvarande lite mer lyxiga bebyggelse. Det var en fin gammal trea med lika stor källare samt ett rejält vindsutrymme. Vi bodde på första våningen och många av mina kompisar tog sig därför in direkt fönstervägen från gatan till mitt rum. Det hände att man tog in Damer den vägen också. Då riskerade man inte att väcka något syskon eller Modern. Jag återkommer senare till "sviten" på vinden. Det fanns centralvärme. Dvs man eldade med koks i en spis i köket som var kopplad till totalt 3 värmelement. Det gällde att brassa på rejält under vintern för att komma upp i någorlunda värme.Något badrum fanns inte så det var badhuset på söder som gällde. Hyran var 136kr/månad.  Sådana problem bekymrade dock inte en finnig  yngling som var i full färd med att upptäcka Helsingborg.

I samma veva avklarades realexamen på Högre allmänna läroverket för gossar eller Gossis som det kort kallades. "Mettan" var ett annat namn och vi som gick där kallades för metteslurkar. Det var lätt att känna igen oss eftersom vi var tvingade att bära skolmössa. Den var grön med svart skärm och en siffra som visade vilken klass man gick i. Så länge man gick i ettan var vi många som tog bort siffran och böjde till skärmen lite bara för att mössan skulle se gammal och använd ut. Dessutom var risken för mobbing mindre. Sådant förstod inte lärarna.

Lite om lärarna:

För det första tilltalades dom varken fröken eller läraren. Det var helt enkelt "adjunkten" och inte magistern heller. Jag tror att man skulle lite uppåt landet för att det skulle heta så. Vi hade olika lärare i varje ämne och det var nytt och spännande för en 12 åring. Dom kallades sällan vid sina riktiga namn. Dom hade som regel öknamn och det kunde vara: Lillkängan, Snoddas, Nollan, Per Lomander blev lommepär, koddalasse, skorvas som var vår vaktmästare. Hans assistent hette musen och var dansk till börden och biologiläraren basseluska Ida

Dom flesta var duktiga och hade bra koll både på undervisningen och oss men stackars den läraren som visade det minsta lilla osäkerhet, hade ett helsike med oss grabbar. Vi var 36 i varje klass.

Visst var det en hård skola med både aga och mobbing och utan någon egentlig kontakt mellan lärare och föräldrar. Det skickades bara en lapp som skulle skrivas på om eleven hade gjort något dumt. Sedan kom det i betyget med nedsatt omdöme i ordning och/eller uppförande. Kunskap kunde dom förmedla. När min årskull tog realen, hade man infört nio årig grundskola och vi var jämngamla med niorna fast med kunskaper som låg ett par år före dom.

Nu tillbaka till själva staden och dess puls.

H-55 var avklarat och det kommer jag inte att gå närmare in på, men spåren därifrån fanns kvar lite här och där. På dåvarande Gröningen som låg ung. där teatern ligger idag fanns alla paviljongerna kvar. Hotell Högvakten hade en populär sommarservering. Hamburgergrillen, som öppnades av familjen Lauritsson som  dessutom ägde dåvarande Frigoskandia , serverade riktiga hamburgare. Undrar om dom inte var bland de första i landet som införde denna traditionen.

I en annan gammal paviljong fanns det ett tag en jazzklubb som hette La Fayette.

Över huvud taget var musiklivet rikt på den tiden och det var jazz som gällde. Gärna tradjazz. Ställen som den gamla elinebergsgården där höghusen ligger nu, ett gammalt hamncafé, Villa Vingård frekventerades gärna av mig och mina gelikar. Man kallade oss för Dixie och det var duffel och lugg som gällde gärna med kavaj och slips också. Det var väl bara ett ställe i staden som vi undvek och det var Folkparken (nuvarande Sundspärlan). Där fick man garanterat en propp om man visade sig. Så som vi såg ut skulle man ha på flabben, tyckte raggare och annan motorburen ungdom företrädesvis med ursprung i någon håla öster om staden. I övriga staden var det relativt lugnt och bråk var ganska sällsynt. Vi hade mest kul. Det var mycket festande hemma hos kompisar. FF var det alltid någon som hade. Nästan varje vecka var det skoldans på någon av gymnasieskolorna. Alltid med live musik. Det kunde vara Östen Warnerbring med orkester eller Vieux Carré (nuvarande Jazzin´Jacks) för att nämna några exempel.

Andra trevliga ställen som vi gärna frekventerade var Parapeten som alltid hade den bästa dansmusiken med jazzstuk och bra att dansa och trycka till, de snyggaste tjejerna och bra mat. Kvick gick som en jojo mellan kajerna.Det sägs allmänt att Parapeten "dog" när Kvick slutade att segla.  Kvällen fortsatte ofta på Grands bakficka där man drev nattklubb (som dock stängde kl. 02). Placet höll hög klass och jag vill minnas att dom även hade slipstvång. Hotell Mollbergs nattklubb var också populär och var ett bra alternativ till Grand.

För i tiden var det uppdelat mellan ett grandgäng och ett mollbergsgäng. Min gamle Farfar lär ha tillhört mollbergarna och en historia som går är att han vid något tillfälle beställde 2 droskor när han skulle hem till Pilshult. En till sig själv och en till hatten och käppen. Det var ordning och reda med den mannen.

Aveny på 5:e våningen i det gamla HD huset på Drottninggatan får naturligtvis inte glömmas. Ibland var det kö ända ner till gatan. Det var ett bra raggningsställe. Adam och Eva och senare Continental (Contan) var också ett typiskt raggningsställe som fick sig ett besök då och då.Kallades även för clamydiapalatset.

Någon gång under denna perioden då trafiken med mina kompisar och tillfälliga bekantskaper var ganska intensiv på Tågagatan tog storasyster och min mor ett beslut att göra i ordning "sviten" på vinden. Den bestod av två mindre rum i fil med vindskupa, men utan toalett. Det enda som fanns om trycket blev för starkt var en gammal sunkig vask i utrymmet utanför. Belysning och strömmen till det gamla el-elementet gick på trappljuset och kostade oss ingenting. Hyresvärden sade heller aldrig något. DENNA LYA VAR ETT PERFEKT TILLHÅLL FÖR EN VILD TONÅRING OCH HANS BEKANTSKAPER.
Jag tror att modern var ganska förfärad vid flera tillfällen, men samtidigt var hon mycket diskret.
En avslutningsfest i form av maskerad för kamraterna på min dåvarande arbetsplats Sparbanken har nog gått till historien som en av de vildaste och roligaste festerna på den tiden. HD var där och fotograferade, men jag har inte lyckats få med bilden som togs av tidningen med efterföljande reportage. Det är kanske väl det... Snacka och skandaler bland blyga, skötsamma och ibland lite tråkiga banktjänstemän. Ingen visade upp något av dessa dragen på denna tillställningen. Mycket annat visades upp i stället Några detaljer redovisas inte här.

Titta! Nu lyckades jag få in bilden på de "ordentliga" banktjänstemännen plus några kompisar. Jag tror att det är undertecknad som spelar gitarr, men helt säkert är det Kalle Borgqvist som där bak med hög hatt.Den naggade högerkanten skulle egentligen vara Putte Dahlström, men han är utklippt. Det gjordes till hans 50 års dag vill jag minnas.


Under denna perioden hade Christer Carlsson med "C" kommit med i gemenskapen. Han var en fena på att laga mat och han var den som fick upp mitt intresse. Det var inte så vanligt på den tiden att killar kunde fixa  mat. Tjejerna var mäkta imponerade och det drog vi naturligtvis nytta av. En av våra paradrätter var Sjötunga Walevska nersköljd med Bourgogne Aligoté. Alla bjudningarna ägde rum på Tågagatan 11 där jag i slutet denna perioden bodde ensam.
Storebror flyttade till Stockholm, Storasyster stack till London och Modern fick jobb som husfru hos en lantbrukare i Tågarp. Kvar fanns jag och hela hemmet med all nödvändig utrustning för fina middagar. Vännen Christer flyttade in under en kort period också. Han blev nämligen vräkt från sin lägenhet som han hyrde i andra hand. Det var hans värd som inte hade betalt hyran. Så kan det gå.

Inlägget börjar bli långt och ni orkar kanske inte läsa mer så jag slutar här för denna gången. Framöver kommer jag kanske på mer. Kanske en lite betraktelse från turatiden med båtarna.

Förlåt!

Kära läsare!
Jag har förstått genom feedback från några av mina trogna läsare att det efterlyses fler underhållande inlägg.
Man bugar , bockar och tackar för kritiken/berömmet. Jag lovar att genast bättra mig.
Det som ovan nämnda läsare gärna vill se är mer om mitt gamla Laröd och även gamla Helsingborg. En vild finnig ynglings uppväxt i centrala Helsingborg på -50 och -60 inkl. hans skolgång på Högre allmänna läroverket för gossar, även kallat "mättan", ingår naturligtvis också i kommande reportage.

Detta kommer att ske redan denna helgen. Så kära läsare, håll ut! I framtiden skall jag sträva efter att göra fler än 6 inlägg i månaden.

Ljuspunkter i januarimörkret och lite Wikileaks

 

Denna vackra bukett var tillägnad en förkyld god vän. Han fick den endast digitalt på grund av smittorisken.

Torsten O. med sin klocka under middagen på ett Odd Fellow möte (läger) i Kristianstad.

När han plingar i den skall det vara tyst i församlingen eftersom någon skall tala. Den är effektiv.

 Holger Sönne, grundaren av Jazzklubben i Helsingborg. Nu skall den äntligen återuppstå på Koppi!

Kristianstad ligger långt bort. Därför hör det inte till vanligheterna att undertecknad masar sig dit för att besöka Logen nr 109 Bergqvist som den heter där. Denna måndagen var det så att jag hade fått för mig att det skulle vara ett möte i valutskottet där jag är med. Detta var anledningen till min anmälan. När jag senare kom fram till att det inte skulle bli något möte, bestämde jag mig för att likväl åka. Det är alltid trevligt att träffa vännerna, ägna sig åt lite kontemplation och träffa trevliga Bröder för ett gott snack. Se Torsten O från Skånes Fagerhult på bild i den vackra matsalen som delas med Sirius Orden.

WIKILEAKS

Nu är läcker internet som ett såll. Alle man till pumparna!
Nu hittar vi utöver nämnda skvallerspalt även BALKANLEAKS, GREENLEAKS, OPENLEAKS OCH BRUSSELSLEAK. Namnet visar vilket specialområde respektive läcka har. Är det Openleaks man skall kolla översvämningarna i Skåne under snösmältningen?


Undrar när vi får se KVÄLLSPRESSLEAKS. Dom skulle kunna samla allt som är osant på en site i stället för i 3 kvällsblaskor. Om dom bara skulle ägna sig åt det som är sant i kvällspressen, hade det inte blivit något.
eller
SUNNYSIDELEAKS. Avslöjar allt om Solsidans produktion/handling för 2012 års program.
eller

IPHONELEAKS. Visar alla appar innan dom finns.

FACEBOOKLEAKS. Den blev antagligen nerlagd innan den kom till. Här kunde dom inte konkurrera med FB och hade inget nytt snaskigt att komma med.

Detta var bara lite funderingar över vad Wikileaks har ställt till med.

januari 2011 tankar, reflektioner och lite till

Ursäkta mig, kära läsare. Jag noterar att det har gått två veckor sedan sist. Det beror på att det är allmänt tyst i världen såhär när alla helger är överståndna. Lugnt är kanske inte det rätta ordet. Australien har drabbats av de största översvämningarna i mannaminne. Likadant är det i Sri Lanka och Brasilien. La Ninja och El Ninjo visar sina gemensamma krafter. Det känns tryggt att vara bosatt i en "klimatlugn" del av Världen. Samtidigt känner man hur förgängligt allting egentligen är. Vem vet vad som händer i morgon? Även vår lugna del av Världen kan drabbas av något. Det gäller att fånga dagen:"CARPE DIEM".

Vad händer för övrigt?
Sossarna letar febrilt efter en efterträdare till Mona Sahlin och skånesossarna har med anledning av detta upprättat en kravprofil för denna person.
* Skall kunna leda och hålla ihop partiet
* Skall kunna vinna val
* Skall kunna styra valet

Detta låter väldigt intelligent, men det beror förstås på vad man jämför med...

Vi pensionärer har fått löneförhöjning. Kan den betraktas som ett tack från Alliansen för att majoriteten av oss pensionärer, enl. uppgift,som regel stöder deras politik. För min del blev det 500kr mer i månaden efter skatt. Man tackar.

Våra långtidsarbetslösa växer i antal och de som nu har kommit in i s:k fas 3 i programmet blir bara fler och fler och kritiken mot systemet växer. Om man har kommit så långt in i arbetslösheten är man inte längre ett förstahandsval för arbetsgivarna. Likheten med förtidspensionering är slående. Denna nöten är svår att knäcka.
När en människa har gått så pass länge i olika program blir den till slut pacificerad och det är väldigt allvarligt. Personen förväntar sig att någon skall göra något för honom/henne. Så fungerar inte det verkliga livet. Det är och förblir alltid den egna insatsen som kan ge resultat.

Ett absolut måste för denna gruppen är utbildning för att en anpassning till kravprofilerna skall kunna göras. Det saknas yrkeskunnigt folk i många branscher. Visst, många varken vill eller kanske kan vidareutbilda sig, men faktum är att det är den enda chansen att komma vidare i ett högteknologiskt samhälle. Jag är optimistisk nog att hävda att de flesta av oss människor är tillräckligt skaffade för att lära sig mer. Det är mycket fråga om vilja!
Kastade jag iväg en brandfackla nu?

För övrigt rekommenderar jag starkt ett besök hos Monica Oldsbergs Ost i Höganäs! Vi befann i "gruvorten" i går i helt andra ärenden, men gjorde självklart även ett besök i ostaffären.
Det blev tryffelsalami, fetaostfylld paprika, parmesansalami, oliver från Ligurien , ett urval goda och mycket prisvärda ostar samt ett väldigt trevligt bemötande. Delikatesserna skall avnjutas i kväll följda av oxfilé till varmrätt. Hur denna blir tillredd vet jag inte nu i skrivande stund.

Under besöket i Höganäs köpte undertecknad en ny skjorta på rea. Den hade kostat 900kr men såldes för 300kr. Nu har jag rutiga skjortor så det räcker.

Dagen skulle egentligen avslutas med ett surprise party och krogbesök med vännen Jan som fyllde år. Under dagen hade han dock inmundigat ett fettdrypande wienerbröd som lilla magen, just för tillfället, inte tålde. Hoppas verkligen att det är en tillfällig "allergi" eftersom jag från tidigare erfarenheter vet att just wienerbröd har en framträdande plats i Jans hjärta. Han fick stanna hemma utan oss och där lokalisera sig i närheten av brusfåtöljen för ev. akuta behov. Vi själva hämtade oxfilé med pasta på Bara Vara á 180kr per portion. Dyrt men gott! Blommorna som var avsedda till födelsegrisen behöll vi själva. Han får ha en blomma vid något annat tillfälle.

Klockan är nu 9 på morgonen och det börjar bli dags för den dagliga långpromenaden på 1,5 till 2 timmar. Det känns skönt och har blivit ett behov. Dessutom har intaget av alkoholhaltiga drycker sjunkit till ett minimum. Mer än ett par glas vin i veckan blir det inte och whiskyn står där ensam och övergiven i skåpet. På logen fungerar det alldeles utmärkt med ett par Ramlösa före maten i stället för ett par whisky . Min kära säger dessutom att den gamle ser mycket yngre ut nu. Sådant triggar och det får jag naturligtvis jobba på.

En tillbakablick på nådens år 2010

En nyårssupé för två dukades fram

Vad vore en nyårsafton utan en färsk hummer tillsammans med Lallertedts Aioli majonnäs och en utsökt Stoneleigh därtill. Hummern kostade 149kr på Maxi och var helt OK.



Rosastekt lammytterfilé rullad i örtsmör innan stekning. Rödvinssås och röstipotatis serverades därtill.
Vi sköljde ner den med en Rioja reserva - Marques de Riscal.

Desserten bestod av pepparkakor, ljus och mörk choklad från Marabou, toppad med ett urval godbitar från en ask Alladin.

Som alla andra skribenter avser även jag göra en tillbakablick på året som gått. Jag skall dock inte beröra idrotten. Det är nämligen så att jag tycker att sportjournalisternas återblick på det gångna året är något av det tråkigaste man kan läsa. Tråkig läsning vill jag bespara er, kära läsare, från.

Vad hände då?

1.Den för vår familj viktigaste och roligaste händelsen inträffade den 5 april. Då kom Liv till världen.
Det kändes härligt att bli morfar igen.

2.Nu i juletider är det två år sedan pensionen inträffade och det känns bättre för varje dag som går.

3.Min roll som ledare för cykelgänget i SPF är numera historia. På den sista rundan kom en deltagare och det var undertecknad. Lite synd för det var en trevlig och social grej.

4. Dammen i trädgården blev klar. Se tidigare inlägg.

5. Brother 2 Brothers verksamhet fortsatte fullt ut och vid det här laget är brödernas kunskaper om mat och allt där omkring ganska gedigen och under 2011 kommer den att utvecklas ännu mera. Läs mera på www. brortillbror.blogspot.com

6. Nygamla vänner från USA hittades på Facebook.

7. Hjärtat
Nu har vardagens bistra verklighet återkommit och min PA (personliga assistent) är uppsagd efter en kort men trogen tjänst.
Patienten är inte längre patient vilket innebär att hemmets s:k grovsysslor åter ligger på ens lott typ snöskottning, sophantering, de vanliga städuppgifterna (dvs toaletterna), de tyngre lyften och lite till.
Nu skall det i ärlighetens namn nämnas att det inte bara är de tråkiga sakerna som åter ligger på min lott. Jag får ju faktiskt köra bil ingen och det känns bra!

Livet har blivit både sundare och billigare. Waranet gör att man skall vara återhållsam med alkoholhaltiga drycker. Inte en droppe whisky sedan i början av november! Det har blivit billigt och bra. Systembolaget har härmed förlorat en trogen och spendersam kund.

Kalaskulan är nästan borta. Det är långt till max 102 cm runt midjan. Dagsrutinerna innehåller numera en snabb långpromenad på 1 till 1,5 hrs. Det är faktiskt ett billigt pris man betalar för att må bra.

8. Börsen steg med 23% i år. Det är bra för pensionen.

9. Kronprinsessan Victoria fick sin prins Daniel i årets stora bröllop.

10. Vi fick en minoritetsregering med Rheinfeldt i spetsen och moderaterna har aldrig varit starkare än nu. Samtidigt har sossarna aldrig varit svagare. SD har fått sin vågmästarroll och det kan bli lite trixigt för regeringen. Framtiden får utvisa detta.

11. Om vi sedan tittar runt lite i omvärlden, blev det några utropstecken.

Katastrofen på Tahiti. Den var så omfattande att det blev svårt att ta till sig.

Gruvarbetarna i Chile som räddades mirakulöst. Detta engagerade världen mer än Tahiti.

President Obama lyckades sjösätta en ny sjukförsäkring i USA. Rejält urvattnad, men ändå.

En varning utfärdas härmed för Palins American Tea Party.

Det avslöjades att Kungen har varit ute och festat rejält genom åren. En del villiga Damer lär ha varit inblandade. Kungen är människa han också... TV4 fick säkert riktigt bra betalt för reklamen när dom sände detta.

Nyårsafton firade vi ensamma, se bilderna. Det var riktigt behagligt. Vi kom fram till att det var första gången någonsin vi valde detta alternativet. Anledningen var framför allt att patienten fortfarande är lite patient och känner för att ta det lilla lugna.
Tänk att vakna en nyårsdag frisk och fullt utvilad. Detta har tidigare aldrig hänt i undertecknads vuxna liv.

Som avslutning vill jag kommentera läsarstatistiken på denna blogg. Glädjande nog ökar intresset hela tiden även om det är långt kvar till de ordentliga annonsintäkterna. Sist jag tittade låg det på 0,21 kr för hela tiden. Ha ha.
Den sista tiden kan noteras en hel del läsare i Thailand. Befinner sig alla vännerna i Thailand just nu? Kan det rent utav vara så att det svenska språket har blivit obligatoriskt i den thailändska skolundervisningen? Snart dyker det säkert upp en förklaring.

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!