Internationella läsare

Kul att alla ni därute i förskingringen har hittat min blogg! Jag kollade på statistiken och har noterat läsare från USA, Kanada, Sydkorea, Polen, Danmark, Finland och några till.

Jag måste ställa frågan: Är ni svensktalande? Om inte, har ni ingen glädje av bloggen mer än möjligtvis av bilderna. Därför antar jag att ni är utlandssvenskar och/eller icke svenskar som talar språket. Jag gör gärna lite inlägg på engelska om så önskas.

Please give me feedback!! You can get back to me via e-mail if you like, adress as follows:
per.berg2@telia.com


Självfallet triggar detta oväntade intresse för min blogg mig att bli ännu bättre och flitigare.

Soon to come: Swedish American Line part 3

Reflektioner, tankar och rapporter

Att åka själv i egen vagn är jättekul
Efter drygt 6 månader sitter jag själv upprätt i babysittern!
Förövning till Halloween?
Beuf Bourgognion i goda vänners lag
En vacker höstdag i oktober - vägen ner till källan i Brunnsparken
Bunnsparken i höstskrud


Det händer mycket nu! Kallelsen till klaffbytet damp ner i brevlådan häromdagen. Måndagen den 15 november är det dags i Lund. Det känns bra att få det överståndet så fort som möjligt.

Höstens engagemang efter v-45 har härmed blivit inställda. Det sista blir gåsamiddag med SPF
den 9 november. Därefter skall han opereras och rehabiliteras. Hoppas allt klaffar,s.a.s. Efter jul skall det vara full fart igen lagom till vårens ankomst.

På tal om våren, känns den ganska avlägsen nu. Det blir mörkare och mörkare, kallare och kallare och ruskigare och ruskigare. Växtligheten går in i vintervilan.Det är alldeles för långt till ljusets återkomst!

HÄR KOMMER ETT TIPS PÅ VINTERFÖRVARING AV OLIVTRÄD.

Behäng trädet med en julgransbelysning och klä in det i vanlig markduk som man använder vid plattsättning bl a. Slingan avger både värme och ljus och duken bör skydda från inte allt för låga temperaturer. Placera trädet (om du har det i kruka) så skyddat som möjligt. Det ser riktigt trevligt ut med ljusen som skönjar bakom duken. Någon garanti för att trädet skall klara sig har jag dock inte, men det får ju en chans.
Rapport kommer till våren.

I fredags var det gille på Fridas Gata. Vi var 8 glada (undertecknad står bakom kameran som vanligt), se bild, som avnjöt en delikat charkuteritallrik från Oldsbergs Ost, beuf bourgignon och äpplekaka. På delikatesstallriken låg det bl a tryffelsalamai, parmasalami, soltorkade tomater, oliver från Ligurien, pesto, seranoskinka m.m. Alla var mätta, belåtna och glada. Sent blev det minsann också. Klockan var över midnatt innan gästerna drog sig hemåt.

LIV

Det är härligt för morfar ett se hur hon utvecklas för varje dag. Bilderna talar för sig själva.

Till slut kan vi nu konstatera att det rödgröna samarbetet tog slut i går. Det är inte förvånande på något vis. Vad hade dom egentligen att samarbeta om rent konkret? Detta kommer att bli bra för alliansens väljarsympatier, tror jag.

På lördag är Kerstin och jag beordrade att inte boka upp oss på något. Den hemlösa familjen hr något på gång. På söndag är det halloweenfest i Laröd under ledning av Elise och hennes kompis Maja. Planeringen har pågått under en längre tid. Vi har alla en roll att fylla och rapport kommer.

Så visst händer det saker hela tiden.

Dagens Nyheter och funderingar

Gamla och glada tant Agda, 90 år

När Bernadotte landsteg i Helsingborg för 200 år sedan fanns det garanterat ingen kustbevakning som eskorterade honom. Detta blev den enda bilden. Ösande regn förhindrade vidare fotografering.



I går den 20 oktober landsteg kungafamiljen inför firandet av 200 års jubiléet. Kl 12.55 sken solen från klar himmel och vid landstigningen 5 minuter senare öppnade sig himmelens portar på vid gavel.

För 200 år sedan rådde det torka i det skånska landskapet och bönderna som stod på kajen då, tyckte att den blivande Drottningen som var på väg att landstiga skulle se till att det blev en ände på eländet och ropade därför unisont " Vi vill ha rain, vi vill ha rain". Drottningen tyckte det var en fin hyllning till henne. I hennes franska öron lät det som " viva la Rheine". Ursäkta ev. felstavning . Den kören behövde inte stå där idag...

ATT HÅLLA KLAFFEN

Nu skall jag inte hålla klaffen stängd längre. Det har pågått tillräckligt länge nu och har blivit ganska tröttsamt i längden. Vaddå, han brukar väl inte hålla klaffen, säger man då. Jo, en av klaffarna öppnar sig inte mycket och det är Aortaklaffen.

Efter ett antal besök på Vårdcentral, Cityklinik och kardiologen på lasarettet har man alltså konstaterat detta. Vid en kranskärlsröntgen upptäckte man att nätverket fungerar. Det hittades inget skröfs i omloppet. Det är "bara" klaffen som skall bytas. Operation beräknas ske innan jul.
Därefter får man kanske kondition som en 20 åring. Vänner: HUKA ER! Till våren kommer han igen.

TV- BREDBAND OCH TELEFONI.
Stackars gamla tant Agda, 90 år, som skall anpassa sig till dagens digitala verklighet. Det är en djungel därute och det kan bli ganska dyrt om man inte är lite om sig och kring sig och tar sig tid att studera mångfalden av utbud där ute.

I dagsläget har vi på Fridas Gata 115 en fast månadskostnad på 650 kr i rena fasta avgifter.
Telia sköter bredband och telefoni och Com Hem levererar TV utbudet via digitalbox.
Fr o m 20 januari 2011 blir det Com Hem för hela slanten (Telia har 3 mån uppsägning). Det var ett antal turer fram och tillbaka innan vi kom till skott. All heder åt kundtjänst på Com Hem, men deras försäljningsavdelning är inte "my cup of tea". Dom kör rena högtrycksförsäljningen per telefon och man hänger helt enkelt inte med och är väldigt dåligt förberedd när dom ringer upp. Oftast är man ju mitt uppe i något annat. Dealen rättades till med kundtjänst, jag fick klara besked och ett paket precis som jag ville ha det.

För 378 kr/mån får vi TV Medium + 8 favoriter, telefoni och dessutom en HDTV digitalbox och ett något snabbare bredband (10 mb) än vad vi har idag. Besparing 279 kr.

Nu är det bara att hoppas att det fungerar också. Om inte, får dom med pensionären att göra. Han har gott om tid.

MOBILEN

Tele-2 ringde häromdagen och vill förlänga abonnemanget, vilket gjordes. Min åsikt är ju att det är bra att dom ringer upp och frågar och sedan skickar ett papper som man signerar och sedan skall det vara klart. Så funkar det inte längre. Numera ringer man, talar snabbt och presenterar sitt ärende för att nästa ögonblick tala ännu snabbare, på gränsen till obegripbart, rabblande kontraktsvillkoren. Samtalet avslutas med ett hej då och du står där och funderar över vad du egentligen gick med på. Själv tror jag naivt alla om gott och förutsätter att det inte var något mer än en förlängning av kontraktet.
Åter igen dök bilden av gamla tant Agda, 90 år upp igen.

Mera nytt från kollektivet

Den glada kocken
En av förrätterna avnjutes
Elise och Lollo ägnar sig åt Wee

Som nämnt vid tidigare tillfällen, går det ingen nöd på oss i kollektivet. I går avnjöt vi en fyra rätters middag.

Vi började med några utvalda ostar ackompanjerade av en tryffelsalami . Allt inhandlat hos Oldsbergs Ost i Höganäs. Herrarna sköljde ner dessa delikatesser med en god tjeckisk öl.
Som rätt nr två avnjöts smörstekta kantareller på smörstekt toast. Därefter bars det in ugnsstekt oxfilé med potatisgratäng, rödvinssås och bearnaisesås. Varmrätten tillhör det äldsta barnbarnets absoluta favoriter, men hon åt ändå ganska måttligt. Hon hade i färskt minne en plommonspäckad fläskkarré med sås och potatis hemma hos gamla Farmor. Följande dag var hon helt däckad med magknip. Som det kan bli.

Middagen avslutades framför TV:n med äpplepaj och vaniljsås tittandes på Idol.

Givetvis åt vi en näringsrik frukost med smoothie och hela kittet. Lite smolk i bägaren blev det dock när det upptäcktes att alla vitvarorna i nya huset hade blivit stulna under natten. Tjuvarna hade tagit sig in genom det smala köksfönstret och sedan öppnat dörren inifrån. Det blir för byggmästaren att sätta dit nya vitvaror. Visst är det för djäkligt!


Även den minsta "Livi-Piwi -hallon- kiwi" som hon även kallas har nu lärt sig att njuta av välling från nappflaska. Klart mysigare än gröt och Modern är mycket glad för detta.

Kusinen Kenza ä på besök idag och i kväll kommer hennes föräldrar på middag. Här är det full fart.

Så gott och trevligt lever storfamiljen på Humlegården. Fler rapporter kommer säkerligen.

Livet i kollektivet

Kusinerna
Nu skall kusinerna ut och får ytterkläder på
Utflykt på en skumpig skogsväg på Söderåsen
Färsk krabba till förrätt på Kerstins f-dag
Här filéeas helleflundran. Görs det åt rätt håll månne? I vilket fall som helst blev filéerna både fina och goda även om Katarina inte hade samma uppfattning som fiskmadamen om hur man filéear och rensar en helleflundra.
Liv i gymet
Kul med boll
Tryggt hos morbror Kalle
Nettan och Kenza
Syskon
Kul vid bordet
Kerstins höstbukett
Det är inga dåliga frukostar som intas
Ingen lider av näringsbrist i vårt kollektiv. Här ser vi Kerstins födelsedagsfrukost.


Att jämföra vårt kollektiv med dem som fanns på 60- och 70- talet kan man ju inte direkt göra mer än på en punkt och det är att vi är många.

Skillnaden är att vi har inga handmålade cyklar, palestinasjalar, unisex kläder, röker holk eller åker till kibutz i Israel. Nämnas bör att vi äter mycket och god mat hela tiden och alla dagar börjar med en rejäl frukost, se bilder. Vi tillhör alla samma familj dessutom. Några protestdemonstrationer har vi heller inte deltagit i än, men vem vet. Det är ung. 3 veckor kvar till inflytt i den hemlösa familjens hus och mycket kan hända innan dess.

Gemenskapen fungerar bra. Det är klart att det är jobbigt med logistiken. Dom hemlösa har sina saker utspridda lite här och var där det finns plats. Elise skall skjutsas till och från skolan och till alla aktiviteter. Lilla Liv skall ha uppmärksamhet. Liten baby som hon är. Familjen är ung och dom fixar det bra, tycker vi gamlingar som tittar på och hjälper till ibland med diverse bestyr.

Bygget går framåt och det mesta lär vara klart. Det man väntar på är att kommunen skall koppla in vatten och avlopp från ledningarna i gatan. El är heller inte indraget. Boendet underlättas med dessa bekvämligheter.

ABBA

Honda Civic 1976 års modell
Annifrid Lyngstad av något fräschare modell


Mitt förhållande till ABBA har alltid varit gott. När dom slog igenom i början av -70 talet, var det många som rynkade på näsan åt sådan skitmusik som man sa. Sådan var den tidens anda. Allt som gick åt det kommersiella hållet var inte bra helt enkelt. Jag tillhörde dom som då gick emot strömmen.

Många undrar förstås varför jag visar en bild på en Honda av 1976 års modell. Det skall jag strax förklara. Bilden hittade jag på Google och den kunde varit min gamla Honda. Den såg likadan ut fast den var nog i ännu sämre skick. Ena framskärmen var ny men blev aldrig lackad. Den gula lacken på min var heller inte speciellt gul längre. Man kunde tro att den led av någon sorts mul- och klövsjuka.

Det var såhär att i slutet på 80 talet arbetade jag på Örenäs Slott som hovmästare. En sommar då Björn Skifs turnerade med Badrock, bodde hela gänget hos oss när dom uppträdde på Sofiero. En tjej som då ingick i gruppen, hette Lisa Nilsson. Hon var inte så känd då men undertecknad försåg henne med ett antal hotshots som uppenbarligen var hennes stora förtjusning. En annan person som också ingick i bandet var Annifrid Lyngstads son (med Benny?). Han var trummis.

Detta föranlade Annifrid att besöka Örenäs till efterfesten. På den tiden bodde hon under somrarna på en intillliggande gård i Glumslöv. Minns jag rätt så gick festen ganska lugnt och stillsamt till och dom bröt upp ungefär samtidigt som jag skulle sluta min tjänst för dagen.

Just då dök Annifrid upp på mitt lilla kontor och bad mig ringa en taxi. En lördagsnatt på landsbygden utanför Landskrona, visade det sig, att inte en enda taxi fanns att uppbringa, men vad gjorde det. Självfallet erbjöd jag Annifrid skjuts hem i min lilla enkla limousin. Jag kände att det var nödvändigt att förklara för henne att den var ganska risig, men att allting fungerade inkl. bromsarna. Detta gjorde absolut ingenting, försäkrade mångmiljonärskan och Grevinnan Lyngstad. Hon vara bara glad och tacksam för att kunna komma hem trots det enkla transportmedlet.

Allt gick mycket bra och vi hade ett ganska trevligt samtal där vi satt och skramlade i min gamla skrothög med kraftigt nersuttna säten i en doft av gammal fukt som alltid finns i gamla bilar.

Fortsättningsvis visade mina vänner denna bil en betydligt större respekt och det var med andakt man slog sig ner i framsätet.