Vädret var fantastiskt och vi beslöt oss för en runda i skogen och i samma veva titta på husbilar i Örkelljunga.
Uppe vid Åsljungagården hittade en elslinga som vi tyckte kunde vara lämplig. Efter 15 minuter var vi tillbaka vid utgångsläget sugna på att vandra lite till.
Vi hittade en orange markering och tyckte att det kunde vara en lämplig runda.
Vi gick och vi gick. Vackert var det. Inte en människa i sikte. Efter ca en timme tyckte vi att nog inte hade så långt kvar till Åsljungagården igen. Vi gick över en myr på två smala plankor och fick tränat våra balans sinnen. Efter det var det nog inte så långt kvar... Vandringen fortsatte
Efter ytterligare ca 1 timma beslöt vi oss för att fråga vid nästa bebodda hus. Gå tillbaka hade vi inte en tanke på. Vi hade ju säkert inte så långt kvar, kände vi.
Det dök upp en stuga, men där var ingen hemma. Vi fortsatte att vandra och kom in i en ny skog och började mer och mer att misströsta. Då dök det upp en man som vi frågade. Han upplyste oss om att det är riktigt långt och vi var tvungna att gå tillbaka bl a över ett kärr. Det var vi måttligt intresserade av. Fortsätta rakt fram var heller inget alternativ. Då hade vi så småningom hamnat i Båstad.
VI BEFANN OSS PÅ SKÅNELEDEN!!
Hus som helst, vi vände tillbaka med förhoppning om att kunna stoppa någon på stora vägen som inte låg så många km bort. På vägen dit mötte vi två damer som rastade sina hundar. Dom bekräftade vad mannen tidigare hade upplyst oss om.
Någon taxi fanns inte att tillgå. Sådan service finns inte i dessa trakterna. Den ena damen erbjöd sig att köra oss tillbaka till Åsljungagården. Det var den enda lösningen och vi tog tacksamt emot erbjudandet.
Sagt och gjort vi vandrade tillbaka igen ca 3 km och vips, där stod hennes man jägaren med en varm Saab. Efter ung. 3 timmars vandring i en stundtals eländig skogsterräng, kändes det riktigt bra att kliva in in bilen och bli skjutsad den långa vägen tillbaka. Damen belönades med 100kr som tack för hjälpen. Det var det värt.
Till er som läser detta: Orange markering betyder Skåneleden.
Dagen efter var Kerstin ganska mör och kände av övningarna i sina knän.
Vi hade i alla fall vackert väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar