Höstlov 2009

Tisdag och onsdag gick i aktiviteternas tecken. Elise med kompis skulle hållas igång och det är alltid lika trevligt.

Tisdagen tillbringades med kompisen Louise (Lollo) och vi började med en morgonshot på Pistachia d v s färskpressad juice. Därefter åkte vi till Tropikariet som numera är utbyggt och håller på att byggas ut ännu mera. Det mest populära inslaget fanns på 3:e våningen hos lemurerna. Ingen ville dock, till hennes förtret, sitta på Lollos arm. Däremot gick det bättre för Elise, se bilder.

Lunchen intogs på böljan den blå ombord på en rökig Ace Link färja. Röd pölse var det som gällde. I Helsingör tog buss nr 801 oss till Det tekniska muséet. Tack vare Nintendo Wee, lego och en förenklad flygsimulator blev besöket ok. Väl hemma igen, kördes Lollo hem och Elise sov över hos oss.

Onsdagen gick i shoppingens tecken. Vi hämtade kompisen Hanna och åkte till Entré i Malmö. Färden gick bra ända tills vi stannade framför garaget. Då lade Elise en pizza i baksätet och på sina jeans. Snabbt och elegant utan att egentligen må illa. Fläcken i bilen är i skrivandes stund, helt borta.

Entré är stort, nytt och med många butiker. Tyvärr är det så, att 99% av alla butikerna riktar sig till Damer. Någonstans på ett papper såg jag att det fanns en herrbutik (Kjell & Company), men den passerade vi aldrig. Den kunde ju ha underlättat vistelsen för en äldre herre. De unga Damerna fastnade i sminkavdelningen på H&M, se bilder, och utnyttjade deras fria sminkprover. Se bilder.
Modern tyckte dock inte att detta var särskilt bra och morfar fick stränga order om att inte låta sådant hända igen. "Det är ingenting för små flickor", sa Modern. De små flickorna hade säkert kunna stå där framför spegeln med all sminket hela dagen.

Som det kan bli

Det där med telefonförsäljning kan vara överraskande och ganska kul ibland.

Under förra veckan blev Kerstin kontaktad av några som ville se över hennes finanser inför hennes pension. Eftersom Kerstin redan har bra koll på detta och dessutom redan har gått i pension, avböjde hon artigt men bestämt deras erbjudande, men kanske var hennes sambo intresserad. Hans svar var ett bestämt nej, men det bestämdes att dom skulle ringa igen.

Några dagar senare blev jag uppringd och vi bestämde möte på måndag 26 oktober kl 15.00 på deras kontor. Jodå, jag visste var det låg. Det är ju Finansmäklarna på Sundstorget.

Punktligt var jag på plats. En artig med förvånad Dam visste inte att jag hade ett avtalat möte och jag hade inte en aning med vem. Mitt besked blev då att det gjorde ingenting. Damen i fråga meddelade dock att hon hade en kollega som var ledig och kunde ta emot. Hon upplyste mig dessutom om att dom aldrig ringer och påminner en söndag (det skedde nämligen) samt att det aldrig är en man som avtalar tider.

Mannen i fråga dök upp - det bjöds på kaffe och stämningen var ganska gemytlig.

Ganska omgående konstaterade vi att 1/ Det var Försäkringsmäklarna på Stortorget som hade ringt (konkurrent till Finansmäklarna) 2/ Att dom inte hade något att tillföra min ekonomi. Det jag själv redan sett till på ett bra sätt. 3/ Anledningen till att man blir kontaktad är att dom vill att man skall inteckna fast egendom och leva på de pengarna tills det att den säljes. En sådan konstruktion är ju inte aktuell för oss, eftersom vi planerar att sälja när vi är omkr. 70 år

Efter mötet gick jag upp på Stortorget och hittade ingen skylt till Försäkringsmäklarna och slog det hela ur hågen.

Väl hemkommen berättade Kerstin att det hade kommit ett brev från dom som bekräftelse på mötet. Brevet var kastat, men jag fann det.

Såhär var det:

En telemarketingfirma hade gjort en bokning för Oberoende Försäkringsmäklarna som inte finns på Stortorget utan på Drottninggatan.

Inte en siffra rätt, men som sagt, vem bryr sig.

Åsljungagården söndagen den 18 oktoer 2009

Vädret var fantastiskt och vi beslöt oss för en runda i skogen och i samma veva titta på husbilar i Örkelljunga.

Uppe vid Åsljungagården hittade en elslinga som vi tyckte kunde vara lämplig. Efter 15 minuter var vi tillbaka vid utgångsläget sugna på att vandra lite till.

Vi hittade en orange markering och tyckte att det kunde vara en lämplig runda.

Vi gick och vi gick. Vackert var det. Inte en människa i sikte. Efter ca en timme tyckte vi att nog inte hade så långt kvar till Åsljungagården igen. Vi gick över en myr på två smala plankor och fick tränat våra balans sinnen. Efter det var det nog inte så långt kvar... Vandringen fortsatte

Efter ytterligare ca 1 timma beslöt vi oss för att fråga vid nästa bebodda hus. Gå tillbaka hade vi inte en tanke på. Vi hade ju säkert inte så långt kvar, kände vi.

Det dök upp en stuga, men där var ingen hemma. Vi fortsatte att vandra och kom in i en ny skog och började mer och mer att misströsta. Då dök det upp en man som vi frågade. Han upplyste oss om att det är riktigt långt och vi var tvungna att gå tillbaka bl a över ett kärr. Det var vi måttligt intresserade av. Fortsätta rakt fram var heller inget alternativ. Då hade vi så småningom hamnat i Båstad.
VI BEFANN OSS PÅ SKÅNELEDEN!!

Hus som helst, vi vände tillbaka med förhoppning om att kunna stoppa någon på stora vägen som inte låg så många km bort. På vägen dit mötte vi två damer som rastade sina hundar. Dom bekräftade vad mannen tidigare hade upplyst oss om.
Någon taxi fanns inte att tillgå. Sådan service finns inte i dessa trakterna. Den ena damen erbjöd sig att köra oss tillbaka till Åsljungagården. Det var den enda lösningen och vi tog tacksamt emot erbjudandet.

Sagt och gjort vi vandrade tillbaka igen ca 3 km och vips, där stod hennes man jägaren med en varm Saab. Efter ung. 3 timmars vandring i en stundtals eländig skogsterräng, kändes det riktigt bra att kliva in in bilen och bli skjutsad den långa vägen tillbaka. Damen belönades med 100kr som tack för hjälpen. Det var det värt.

Till er som läser detta: Orange markering betyder Skåneleden.

Dagen efter var Kerstin ganska mör och kände av övningarna i sina knän.

Vi hade i alla fall vackert väder.

The Producers

I helgen var vi i Göteborg tillsammans med Gunnel och Jan och såg "The Producers" med Klas Malmberg i huvudrollen. Den var mycket rolig!

Vi åkte tåg på förmiddagen. Där dukade vi upp en smakfull picknick med baguetter och medhavt vin. Detta var egentligen inte tillåtet eftersom SJ har utskänkningstillstånd, men tågvärden var juste och låtsades som ingenting.

Två timmar senare checkade vi in på Scandic Crown och eftermiddagen tillbringades på Avenyn och Konstmuséet på Götaplatsen. Där tittade vi på Ivar Arosenius. Kulturellt och intressant. Innan föreställningen intog vi en delikat middag bestående av en, med kärlek tillred ryggfilé, på Rubinen. Personalen var fantastisk dessutom. Vi blev mycket nöjda. Får man till på köpet 25% rabatt, gör det ju inte saken sämre.

På söndagen åkte vi spårvagn till Stigbergstorget och gick på Sjöfartsmuséet. Det var mycket intressant att få lite sjöhistoria till livs även om sällskapet var lite trötta efteråt ( se bild). Notera modellen på mitt gamla skepp Gripsholm. Tyvärr fanns det ingen bild på mitt andra skepp Nya Kungsholm.

Innan hemfärd bjöds vi på smörgåsar och wienerbröd hos Jans syster. Mätta, dästa och nöjda blev vi till slut transporterade till centralstationen. Kl 17.30 var vi hemma och kvällen har ägnats åt vila.

Godnatt och sov så gott.

Mors begravning

Det blev en otroligt fin liten stund i kapellet på Nya kyrkogården. Precis som hon själv ville ha den. Prästen höll ett fantastiskt tal som fångade hennes person exakt på kornet. Det bjöds både fin sång som musik - Tryggare kan ingen vara - Nocturne - Blott en dag och som avslutning Månskenssonaten.

Efteråt samlades vi alla hemma hos oss. Det var kul att träffa alla. Någon direkt sorgestund blev det ju inte. Mor hade fått leva ett långt liv och det var dags att avsluta och vi var alla förberedda på det.

23 september 2009

Idag somnade hon in lugnt och fint. Mor fick avsluta sina dagar precis som hon hade önskat. Hon var livrädd för att dö i smärtor och det slapp hon.

Lena, Kerstin och jag var hos henne på eftermiddagen och sa hej då. Vid 17 tiden drog hon sin sista suck.

Mors begravning äger rum den 8 oktober. Hennes aska sprids sedan i minneslunden vid Pålsjö Skog. Precis som hon hade önskat.

För övrigt har jag reflekterat över att betr. mig själv så blir 2009 året då kroppen reparerades.

Det började med inplantat av titanskruvar efter tandlossning. 62000kr kostade det, men det är det värt. Man måste ju kunna tugga ordentligt.

Nästa "projekt" var att operera ett ljumskbråck. Det skedde juli och allt gick bra numera känner jag ingenting.

Slutligen (förhoppningsvis) påbörjades åtgärdandet av min kärlkramp idag. Detta har jag känt några månader. Inget flås och spänning över bröstet vid ansträngning. Var på vårdcentralen idag som gav mig en remiss till hjärtkliniken för en mer ingående undersökning. Som väl är, är hjärtat friskt.

Det känns skönt att jag har tagit tag i detta nu. Sannolikt blir det värre ju mer tiden går. Nu blir det åtgärdat innan något allvarligt inträffar.

Inför 2010 räknar jag med att ha tillbaka konditionen tillsammans med en smidig och vältränad kropp. Kerstin och jag tränar på gym 3 dgr i veckan numera.
Det var ingen som trodde det om Per Berg. Allra minst han själv.

På lördag åker vi med Gunnel och Janne till Göteborg och skall titta på "The Producers" med bl a Klas Malmberg. Det är tåg som gäller och med medhavd picknick förstärkt med lite vin. Rapport om resan kommer senare.