Påsk

 

Liv 14 år med önskad present

En glad tonåring

En liten välkomstdrink serveras

Påskbordet dukat

Presentutdelning

En läcker buffé på Lövängsvägen

Gösta firar påsken på hundars vis

Vitsipporna har kommit längre i Brunnsparken än Pålsjö Skog

I år flyttade familjen den traditionella påskbuffén på Fridas gata till Lövängsvägen. Vi tyckte det var lämpligt eftersom det skulle firas Livs födelsedag dessutom. Ett allt igenom lyckat kalas med sedvanliga intensiva diskussioner där diverse ämnen drogs upp och löstes.

Allt ifrån musik till världsproblem stod på agendan och fick sin lösning

Sillar, lax, etc etc. slank glatt ner i små som stora trutar. Det fanns något gott för alla smakriktningar.

Nu skall invånarna på nr 115 ta sig till Landskronas konsthall. Det är ju konstrundan nu.

Klimatrapport

 

Första vitsippan i sikte! Hittades i Pålsjö skog under en stärkande promenad. Foto: Frun

Visserligen börjar vitsipporna komma upp och termometern står på 10gr varmt, men ännu känns det inte riktigt vårigt än. Vinden är frisk och kall, fingrarna stelnar och det känns allmänt kallt och ruggigt.

Hur som helst, bestämmer vi oss för att våren är här och ljusare tider väntas. På söndag ställer vi dessutom om till sommartid.

Härmed bestämmer vi att den ljusa årstiden är inne.

I går gavs det musik av Gustav Mahler på konserthuset. De två "kulturknuttarna" på Fridas gata ämnade gå och lyssna . Räkmackor och vin var beställt för avnjutning en timme innan.

Det bidde inte. Fruns mage kom i olag och besöket fick ställas in och ersattes med en helt vanlig hemmakväll. Ja, så vanlig den nu kan bli md en krånglande mage.

I skrivande stund är Fruns hälsotillstånd dock åter normalt.

Idag är det långfredag och undertecknad med de grå tinningarna kommer ihåg hur det var när han var ung. Det fanns bara en radiokanal och där spelades endast sorgemusik - TV:n var ännu inte uppfunnen. Biograferna var stängda. Allt var stängt och man hade absolut inget att göra. Det var en lååång dag.

Skånes Djurpark

En uppskattad gubbe på dass

Fikapaus

Kycklingburgarna var inga höjdare

Fjällräven

Yrvakna björnar

Fantastiska lodjur

En hjotskank till lunch är inte helt fel.

Lata vildsvin

Amanda och Emilia på barnens bondgård

Kl 10 prick parkerades bilen och Farmor och Farfar med två förväntansfulla tjejer började besöket.

En jättefin anläggning med de flesta vilda djur som vi har här i Skandinavien. Djuren har stora fina hägn och ser ut att trivas. Trivdes gjorde också små tjejer. En riktig höjdardag bland sälar, vildsvin, lodjur, fjällrävar, björnar, vargar, kungsörn, älgar, hjortar och järvar.

Kanske något djur är glömt, men det var säkert också på plats. Ett besök i en enorm dinosauriepark fick avsluta besöket.

Efter drygt 10000 steg, 6,5 timmar senare och två glada och nöjda tjejer och ganska trötta men även glada farföräldrar avslutades besöket.

PS  Där var väldigt många danskar som hade hittat dit.DS

Det var rast, vila som gällde på kvällen.

 

"Över Atlanten" och ett kul minne från Kungsholm

 

I går på kanal nr 5 körde de TV serien "Över Atlanten" och man passerade ekvatorn. Detta väckte självklart upp en massa roliga minnen. Jag tyckte att de firade lite dåligt.

Traditionen ombord på Kungsholm (och f.ö. på många andra fartyg) var att den, som första gången under sin tid till sjöss, för första gången passerade ekvatorn kastades med kläderna på i poolen. Efter den ceremonin erhöll man ett certifikat signerat av Befälhavaren.

Besättningen hade en egen pool på fördäck, allmänt kallad gonorrébaljan, fylld med massor av karamellfärg. Det skulle ju synas att man hade blivit döpt av Kung Neptun.

På bilden befinner sig undertecknad med mössa på på väg av på väg ner i vattnet i passagerarpoolen på soldäck och tack och lov utan karamellfärg i. Kung Neptun gjorde sitt jobb. En show som var högt uppskattad av både passagerare och kollegor. Till saken hör att jag hade passera ekvatorn ett år tidigare på MS GRIPSHOLM  och därmed redan hade mitt certifikat, men vad gör man inte för passagerarna. Jag blev säkert bjuden på något gott efteråt.

Lite av varje, sa han som spydde i hatten

 En helt vanlig dag kan se ut enl. nedan för en senior:

08.00                        Revelj

08.30-ca 09.00        Morgonnyheterna på TV 4

09.00    - 10.00        Frukost

10.00 - 10.30            In i duschen

10.30 - 11.00            Morgonträning (styrketräning och balans)

11.00 - 12.00            Småpyssel/inre tjänst

12.00 - 12.30            Lunch

12.30 - 12.30            Rast/vila på soffan

12.30 - 14.30            Promenad till stan. (målet varieras naturligtvis)

14.30 - 15.30            Diverse ärenden på stan

15.30 - 16.00            Hemfärd med buss nr 3

16.00 - 17.00            En kopp kaffe i all hast samt korsord

17.00 och framåt       TV kvällen börjar

18.00 - 18.30            Kvällsmacka med the

Ja, ni ser. Det är jäktigt att vara pensionär. Man hinner bara inte med. 

Ibland kan det låta såhär:" Ska vi ses på fredag?" " Nä jag hinner inte, skall till banken."

Kalas på Fridas gata

 

I lördags gick kalaset av stapeln . Vi var 14 pers och en hund närvarande. Det skedde i gourméns tecken, se meny ovan. I dagarna 3 förbereddes det i kabyssen. Buljongen anrättades redan på torsdagen. Eriks passionerade intresse för god mat och dryck präglade hela tillställningen med den äran. Bara småsmulor återstod av den väl tilltagna anrättningen.

Stort grattis, käre Erik!

 

Selfies

Tik tok clips

Jag ror att jag skall jobba på att bli en selfieinfluencer.

Härom dagen såg farbrorn ett inslag på TV att detta är det sista. Man skall ta intressanta selfies genom att hålla kameran i olika vinklar sant uppvisa ett glatt leende. Helst skall man vara snygg och i det avseende är man ju hemma. Visserligen har de flesta gott om hår på huvudet, men jag måste säga att det är charmigt med lite lättare hårväxt, Framför allt är det mer lättskött. Det är en enkel regel som gäller: När man måste kamma sig, är det dags att gå till frisören. Ett annat bra tips är att framhäva dubbelhakorna. Det ger karaktär åt bilden.

Idag vill jag avsluta med vad jag tycker om tik tok.

Om tik tok tycker jag inte. Där finns ju bara en massa idiotiska korta filmclips som framför allt våra barn/ungdomar sitter och slötittar på. Dessutom är tik tok kinesägt och det känns inte riktigt bra.

Betraktelser

 

Tekniken går framåt och apparaterna blir bara större och större. Tänk dig en magnetkamera: Den påminner lite om en tvättmaskin ggr 10. Det gäller att inte lida av klaustrofobi när man skall glida in i dess trånga gap. Man är dessutom försedd med rejäla hörselskydd för att dämpa allt pipande och tjutande under dess gång.

Undertecknad var införd i en sådan härom dagen. Det ingår det forskningsprogrammet som jag deltar i. Denna gången handlade det om hur det ser ut i "kontoret" när lukt- och smaksinnet är nära noll, vilket är fallet hos undertecknad.

Om detta kan hjälpa forskningen att ta några steg framåt och åtgärda problemet, har man ju gjort en god gärning.

Ljuset är här!!

 

Vackrare än såhär kan det inte bli. Ett spegelblankt soldränkt Öresund

I dag befann sig många helsingborgare nere vid havet njutandes och promenerandes med idel glada miner. Undertecknad fanns självklart på plats i den glada mängden.

Detta va precis vad behövde innan det var dags att rensa datorn på en massa onödigt skräp.

Nu är det gjort och det som fanns bland mina dokument som jag har bruk för ligger nu på "skrivbordet". Resten har åkt till papperskorgen. Datorn har härmed blivit mindre långsam.

VÄLKOMMEN VÅREN!

Lite nostalgi och solskenshistoria

 

The ancient polar bear society

Strålande vårsol med glittrande vatten

Historien kring den översta bilden.

Under resorna med MS Kungsholm på -60 talet besöktes bl. a Hammerfest i Nordnorge under en Nordkapskryssning. Där kunde man, mot en avgift på c.a 50kr bli medlem i den ädla klubben "The ancient polar bear society". Självklart ville den unge mannen bli medlem och få en fin isbjörnsnål att sätta på kavajen och samtidigt bidra till isbjörnens överlevnad.

Under resans gång lyckades jag dock tappa bort nålen och blev väldigt ledsen.

Ungefär 40 år senare när jag jobbade på Scandic Hotels, närmare bestämt under ett pass bakom bardisken, dök det upp en man med isbjörnen på sitt kavajuppslag. Självklart blev jag nyfiken och berättade för gästen att jag också var medlem i samma sällskap, men hade tyvärr tappat bort björnen. Det visade sig att mannen var hårt engagerad i sällskapet och kunde se till att jag fick en ny björn. En kort tid senare kom den nya björnen i posten och lyckan var total. Tänk vad Välden är liten!