Ryktet om min död är inte helt överdriven. Vad menar bloggaren nu då??
Såhär är det:
Härom natten hade jag en dröm. En dröm om min egen begravning som jag själv i allra högsta deltog i.
Kyrksalen var ljus och även gästerna var ljust klädda. Inga sorgkläder här inte. I bakgrunden hördes ett stilla saxsolo av Arne Domnerus, kanske "The midnight sun never sets".
Undertecknad, klädd i vit särk, gick runt bland gästerna och kollade så att alla hade det bra. Det hade de.
När den biten av akten var avklarad, gick föremålet fram till kistan, öppnade locket, sade hej då, klättrade in i kistan, lade på locket och sedan var det klart.
Egentligen var det ingen dålig begravning. Man fick ju själv vara med och lyssna till önskad musik, beundra vackra blommor och sedan säga hej då till vännerna.
Tråkigt nog är det bara en dröm som tyvärr inte kan gå i uppfyllelse. Fast det var ju en fin dröm!
Ha en bra fredag trots regn och rusk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar