Denna dagen ägnades åt allmän orientering i Paris och dess Metro. Det blev även en vandring längs Seines kajer och i parken längs Champs Elysé. Under vandringen behövde en del av sällskapet lätta på trycket och efter mycket letande hittade vi en helautomatisk toalett. Den skötte automatiskt all spolning inkl. golv och väggar. Det tog,enl uppgift på ett anslag ,ungefär 20 minuter. Nu tog det inte riktigt så lång tid, men tid tog det innan alla var färdiga.
Nu hade temperaturen stigit till ca 28grader med klarblå himmel.
SÖNDAG DAG 11
Bastiljen
I ett solhett Paris fortsatte de fyras kulturresa med resor kors och tvärs i den stundtals trånga Metron.
Linje nr 13 är den mest fullsatta, men å andra sidan är den en av huvudlinjerna.
DAG 13
Idag gick turen till Gustav Klimts installation i Atelier des Luminieres. Här visades ett spektakulärt bildspel i en gammal fabrikslokal. Helt klart värt ett besök. Se bilder nedan. Det videofilmades också, men tyvärr går det inte att visa på denna bloggen så ni, kära läsare, får nöja er med stillbilder
Efter detta var det dags att leta upp en lämplig lokal för en lätt lunch. På vägen dit utsattes den pensionerade polisen för ett rånförsök. En ung man dök upp och började rycka i polisen, men att få omkull en gammal polis är inte det lättaste. Först trodde vi att mannen ville visa en slags danssteg, men så var det inte. Två män från lokalbefolkningen dök upp och såg till att den unge mannen försvann därifrån. De bad om ursäkt för hans uppträdande. Om de hade en slags relation till grabben fick vi aldrig veta.Hur som helst, det hela slutade lyckligt.
Sådan incidenter kan lätt inträffa när man befinner sig i en storstad, så var vaksam!
Det passerades också en en kyrkogård för prominenta personer.Här låg bl. a Oscar Wilde begraven.
Det var enorma monument man hade rest.
Linje nr 13 är den mest fullsatta, men å andra sidan är den en av huvudlinjerna.
En välbehövlig fikapaus på väg till Conjacq muséet
Ett gäng glada musikanter på vägen. Morsan fick vara med och dansa
Herr Conjacq
Fru conjacq
Ett rejält skrivbord i deras hem
Conjacqmuséet ger en bra bild över hur den övre medelklassen levde under i 1700 talets Paris.
Därefter blev det Piccasomuséet. Världens största samling. Den donerades av de efterlevande för att kunna betala arvsskatten. Vi vandrade även genom det pittoreska judiska kvarteren. Här kryllade det av folk på söndagspromenad! Matköerna var långa.
Victor Hugo hade sin bostad någonstans i denna byggnad. Det sägs att parken so vi stod i var en av världens vackraste, men vi höll inte riktigt med om det.Däremot var de omgivande husen var vackra.
Promenaden fortsatte, som nämnt ovan, till de judiska kvarteren där man även finner den berömda stadsdelen Marais där innefolket gärna håller till.
DAG 12 OCH MONETS TRÄDGÅRDAR I GIVERNY
Bilderna talar för sig själva. Det var värt att stå och svettas i en kö i nästan en timme.
Från Paris tar man sig med tåg från Gar du Lazare till Vernon och därifrån går det en shuttlebuss upp till trädgårdarna. Naturligtvis guidade vår reseledare oss med elegans och säkerhet genom denna resan.
Vi noterade under turen runt bland blommor och blader att många förskolor och skolor var där på
besök.Här var det ordning och reda bland leden och artigt lyssnande till fröknar och lärare.
Vi noterade under turen runt bland blommor och blader att många förskolor och skolor var där på
besök.Här var det ordning och reda bland leden och artigt lyssnande till fröknar och lärare.
Monet hade en rejäl spis i köket.
DAG 13
Idag gick turen till Gustav Klimts installation i Atelier des Luminieres. Här visades ett spektakulärt bildspel i en gammal fabrikslokal. Helt klart värt ett besök. Se bilder nedan. Det videofilmades också, men tyvärr går det inte att visa på denna bloggen så ni, kära läsare, får nöja er med stillbilder
Efter detta var det dags att leta upp en lämplig lokal för en lätt lunch. På vägen dit utsattes den pensionerade polisen för ett rånförsök. En ung man dök upp och började rycka i polisen, men att få omkull en gammal polis är inte det lättaste. Först trodde vi att mannen ville visa en slags danssteg, men så var det inte. Två män från lokalbefolkningen dök upp och såg till att den unge mannen försvann därifrån. De bad om ursäkt för hans uppträdande. Om de hade en slags relation till grabben fick vi aldrig veta.Hur som helst, det hela slutade lyckligt.
Sådan incidenter kan lätt inträffa när man befinner sig i en storstad, så var vaksam!
Det passerades också en en kyrkogård för prominenta personer.Här låg bl. a Oscar Wilde begraven.
Det var enorma monument man hade rest.
Snacka om spektakulära byggnader. Konserthuset var en skapelse för sig. President Mitterand invigde någon gång på -90 talet. Han var ju känd för gärna vilja sätta sina avtryck lite här och där och en man med mycket exklusiva vanor.
Dagen fortsatte med ett besök på det exklusiva varuhuset La Fayette där det inhandlades ett styck Eifeltorn.
Därefter vidtog en värdig avrundning i storstaden med ett besök på Café de la Paix. Det sägs att man behöver inte sitta där i många minuter förrän en kändis dyker upp. Inte f-n såg vi någon...
På kvällen blev det Marockanskt i vår förort. Vi drack ett utmärkt marockanskt rödvin till deras "Tangine". Maten lagas i ett keramikkärl med lock vilket gör att smakerna riktigt blommar ut
Innan utgången till den marockanska krogen bjöds det på Champagne och jjordgubbar i den HultSuuiska sviten på hotellet
Marockansk Tagine
Givetvis åts det även musslor under resan. Vi lärde oss att äta dem på franskt vis, d.v.s. man tar en aväten mussla och använder den som en pincett. Ingen gaffel här inte.
DAG 14 AVRESA
Vår eminente reseledare hade upptäckt att man kunde åka med buss nr 66 från vår adress direkt till Operan där bussarna till flygplatsen avgår ifrån. Nu slapp vi att släpa på tungt baggage i Metrogångarnas alla trappor. Denna dagen hade man dock ändrat lite i tidtabellerna. 66:an gick inte från "vår" station. Däremot gick nr 173 till en hållplats där 66:an skulle dyka upp. Allt gick bra och någon timma senare var vi på plats ute på Charles de Gaulle.
Det har sagts tidigare, men tål att sägas igen. Det är kul att resa på egen hand! Man kommer närmare allting och bestämmer takten helt och hållet själv.
Vi inkluderade aldrig Paris alla "måsten" som Eiffeltornet, Notre Dame etc. Det hade klarats av under tidigare besök
Jag vill avsluta med att berätta att fransmännen är ett mycket vänligt och artigt folk. Icke minst ungdomarna! Här reser man sig för de äldre på tunnelbanor, tåg och buss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar