Lugnet har lagt sig på Fridas gata.
Det är tyst i huset. Inga små pip i barnbevakningsanläggning längre
Inga stolar och galler framför trappan och farfar snubblar inte längre
Tvätt- och diskmaskinerna har svalnat. Nu skall vi bra lära oss att inte starta diskmaskinen 2 gånger/dag
Antalet skor i grovköket har drastiskt minskat i antal.
Tyvärr inget Netflix eller Viasat längre, men det får vi väl stå ut med.
Matbordet kommer att bli återställt till just matbord i stället för blöjbytesstation.
Samma bord som också har fungerat som kontor kommer att bli tömt på all elektronik och kontoret på ovanvåningen kommer åter att sättas i bruk
Plats till Pilsner i kylen.
Favoritläget i sofforna intas åter igen och tid för filosofiska funderingar(= oftast en och annan tupplur) kommer åter att finnas
Prydnadssaker och TV kontroller åter till sina ordinarie platser.
Spelhålan (TV spel) i köket som har varit igång om kvällarna är nu ett minne blott
Det känns faktiskt lite konstigt med detta lugn. Man hade liksom vant sig vid tvillingtempot med tillhörande lekar och ras. Flickorna har utvecklat enormt på denna korta tiden. Om det beror på miljöombyte eller normal utveckling vet jag inte. Kanske en kombination av båda?
Hur som helst, det var rätt så kul att leva i kollektiv ett tag, men jag tror att de unga tu tycker att det är skönt att komma tillbaka till sina egna sängar och allt annat hemtamt..