Rest.Gastro flyttar in i gamla ärevördiga lokaler

Bilden är tagen av HD 

Ynglingens karriär i bankvärlden avslutades med en hejdundrande maskerad tillsammans med alla kollegorna under 35 år hemma i undertecknads familjehem (utan närvaro av föräldrar). Resten ansågs för gamla. Jag kan lova att på denna festen fanns det inga blyga, försagda och ordningssamma banktjänstemän närvarande.Känslorna , de inre vitala krafterna och böjelserna fick fritt spelrum. Det var ju på -60 talet...

 ------------------

Till våren flyttar dom in i undertecknads gamla arbetsplats. Som begåvad finnig yngling runt 17 år började han karriären i Gamla Sparbanken som aspirant. Vi talar om tidigt -60 tal. När banken sedan gick ihop med Nya Sparbanken, bytte man namn till Sparbanken i Helsingborg.

Det var på den tiden en otroligt fin gammal lokal. Så skulle en riktig banklokal se ut. Exteriört hr inget förändrats, men invändigt ser det numera helt annorlunda ut. Om jag har förstått saken rätt, så har Gastro för avsikt att plocka fram allt det gamla fina.

På den tiden var entrén belägen längst till höger på södra gaveln av byggnaden.
När man kom in hade man först bankdirektörens (Dir. Wemby) rum och direkt i anslutning till detta satt växeltelefonisten och direktörssekreteraren i samma person.

Det var högt till taket med stukaturer. Självklart låg där ett solitt marmorgolv prytt med ett antal orientaliska mattor. I mitten av lokalen fanns en omfångsrik pelare, kring vilken man kunde sitta och vänta på sin tur på sammetsklädda bekväma sitsar.

Bakom en vinklad solid vinklad disk i ädelträ arbetade tjänstemännen.Klädkoden var vit skjorta, slips och kavaj för herrarna och kjol och blus för damerna.

Lokalen var långt ifrån ljudlös. Ständigt löd rasslet från kassamaskinerna av märket Kienzle och fröken Inga-Lisas hypersnabbt knattrande gamla Halda på låneavdelningen. Hon var så snabb med tangenterna att hon utan vidare hade kunnat tävla med en modern skrivare och vinna över densamma. Om det dessutom hade varit strömavbrott hade segern varit total, eftersom Inga-Lisas maskin inte krävde någon ström utan drevs helt av fingerkraft.

Efter växel och sekreterare fanns kassa 1. Det var huvudkassan och en Dam vid namn Marianne ansvarade. Sedan kom kassa 2 och där satt Sonja. Därefter efter vinkeln i den stora disken kom kassa 3 och 4. Den sistnämnda bemannades då och då av undertecknad efter hans befordran. Bakom alla kassorna satt Fröken Nilsson med memorialkassan. Vad den kassan hade för funktion kommer jag inte ihåg.

På andra våningen låg bokföringen. Det var där ynglingen började sin karriär i bankvärlden. Där hade man reskontrabokföringen, dvs man bokförde varje in- och uttag i kundernas bankböcker. Till sin hjälp hade man stora bokföringsmaskiner, ja, jag skulle hellre kalla dom för tröskor . Märket, tror jag, var Ingersoll Rand. Dom var helt mekaniska och vagnen med "räkneskenan" var tung och bred som på en skördetröska.Dagens skördetröskor med isolerade hytter är helt tysta och bekväma och säkert rena drömmen att framföra. Några sådana "ljuddämpare" fanns inte att tillgå för oss kontorsslavar. Vi fick verka där i stridslarmet utan hörlurar. Ordet skyddsombud kunde man inte stava till på den tiden.

Ovanför oss på 3:e våningen i detta pampiga hus, bodde stadens Borgmästare. På den tiden hette han Ohlsson (förnamnet har jag glömt).

Slutligen som ett kuriosum, kan jag berätta att på den tiden hade banken sex avdelningskontor runt om i staden. Hur många har de idag? Undertecknad fick den äran att jobba på två olika nyöppnade kontor. Redan då tyckte man att han var ett bra ansikte utåt.

Efter ett drygt år,fortsatte ynglingen med ekonomiska studier i Göteborg, men det är en annan historia.

GASTRO! Jag är helt övertygad om att ni tar väl hand om dessa pampiga lokaler. Lycka till!