Julskyltning i Helsingborg

Vacker fasad fångad med suddig mobilkamera utan stativ .
Nu tändas tusen juleljus. Det var årets Lucia som tände.


Jag kan inte minnas att jag upplevt en julskyltning med snö någon gång tidigare, men i år hände det. Det var mycket stämningsfullt och med mycket folk på sta´n.

Frun köpte sig ett gammaldags nattlinne och för min del blev det en ny mössa (nästan 400kr). Man tyckte att jag såg slarvig ut i den gamla toviga. Det var dyrt, men man lever bara en gång och nu har jag ett fint märke på mössan.

Att ligga i Lund

På sjunde våningen i högra flygeln tillbringade patienten en dryg vecka i november 2010.



Den 15:e november var det dags för klaffbyte. Dagen innan checkade patienten in. Man undersöktes noggrant och ett antal prover togs. Två saneringsduschar gjordes och till slut blev man ren som ett nyfött barn.

Operationen gick utmärkt och patienten överlevde utan komplikationer. Faktum är att han förvånade personalen och anhöriga över ett så snabbt tillfrisknande som det blev. När väl morfin och annat hade gått ur kroppen, kände sig patienten ganska frisk. Efter c:a 4 dagar, ville jag dessutom åka hem igen, men det tyckte inte doktorn. Det var väl det, eftersom kroppen hade mycket att hämta igen.

Däremot är jag helt övertygad om att alla hade mått betydligt bättre om det serverats ätlig mat.

Såhär fungerar det:

På S:t Lars i Lund finns ett centralkök som levererar mat till MAS i Malmö, Lunds Lasarett och
lasarettet i Landskrona. Det blir ju ett antal tusen personer som skall ha varm mat två gånger om dagen.

Två timmar innan avätning levereras maten kall till resp. avdelning på sjukhusen. På alla avdelningar finns installerat ett tjernobyllikt värmeaggregat där man placerar födan som är portionerad på brickor med en tallrik försedd med en huv. Nu börjar väl alla inse att detta kan inte vara bra för maten.

Vad som sedan stor framför patienten är en anrättning med såsen liggande som en seg skinnig hatt över köttbitarna. Vid sidan om ligger de kokta grönsakerna - eller snarare överkokta.
Smak och näring har totalt försvunnit eller så har det aldrig funnits.

Min uppfattning är, att det börjar redan vid grytorna. Där står någon som inte har det minsta hum om vad kryddning är. Denna medarbetares chef och förhoppningsvis kunnige kock, verkar har lyst med sin frånvaro. Brist på näringsinnehåll beror naturligtvis på den långa transportvägen med uppvärmning och allt.

Nu kommer det värsta! Jag tycker att de ansvariga skall åtalas för falsk varudeklaration.
Här följer några exempel:

På menyn: Lasagne
På tallriken: Överst en kokbubblig vit massa som skulle föreställa bechamelsås. Sedan en lasagneplatta och underst lite tomatröra. Allt totalt smaklöst.

På menyn: Stekt fläsk med löksås
På tallriken: Kokt smaklöst fläsk med den vanliga skinniga deghatten till sås.

På menyn: Fiskburgare
På tallriken: En panad med något grått, troligen sej, emellan. Till detta erbjöds en kall basilika crême som man kunde hälla rikligt över för att få ner panadskräpet i magen.

Jag skulle kunna fortsätta med mer, men väljer att bespara mina kära läsare från fler obehagligheter.

Sparar region Skåne pengar på detta då? Det är tveksamt eftersom man 1/helt säkert har ett svinn på c:a 40% eftersom det många gånger inte går att äta och 2/ Enl.uppgift från säkra källor betalar 60-70kr per portion. Jag fick faktiskt ett erbjudande från en läkare på plats som hade varit med länge att tillsammans med honom starta ett bolag som skulle ta över och se till att lasaretten fick ätlig mat i fortsättningen. Jag avböjde dock detta frestande erbjudande.

För övrigt vill jag gärna framhålla att i Lund har man en fantastisk personal som verkligen kan sitt jobb. Dessutom gör dom det med ett glatt leende. Ni skall ha all heder för detta!

En början hade varit att lägga in alla ansvariga politiker under en t:ex en vecka och låta dem själva smaka på vad dom har ställt till med.
Enl. uppgift, tappade jag nästan 4 kg på en vecka. Varför lägga ner dyra pengar på allehanda bantningskurer när man lägga in sig i Lund i stället...

Efter en dryg vecka var det dags att lämna Lund och transporteras till Ängelholm för eftervård.
Väntan på taxi blev lång, men till slut dök det upp en chaufför som skulle transportera patienten. Med sig hade han ex saxlift liknande anordning som mer såg ut som en katafalkvagn och som med hydraulikens hjälp kunde placera en patient i allehanda olika ställningar. Eftersom jag var både ståendes och gåendes, bad jag vänligt om att få ta mig ner till transportbilen för egen maskin. Det gick alldeles utmärkt. I den väntande "likbilen" fick jag dessutom sitta i en vanlig stol. Det kändes liksom lite friskare att förflyttas på det viset.

I Ängelholm togs man emot under nästan hemlika förhållande av en , även här, mycket trevlig personal.
Till middag vid ankomsten serverades en god sparrissoppa. På den vägen var det under hela den kommande veckan i Ängelholm. HÄR FÅR MAN GOD MAT!

Även om patienten kände sig helt återställd efter ingreppet, tyckte inte läkaren riktigt detsamma. Kroppen måste återhämta sig i lugn och ro. Det blev fyra nätter i Ängelholm. Även om man till slut var ganska uttråkad, började viktkurvan gå uppåt igen.

Under resans gång träffade jag en del mycket trevliga personer. Clas var en av dom. Han och jag delade rum ett antal nätter och vi fann varandra ganska snabbt. Framförallt med humorns hjälp. Vi hade väl båda lite galghumor i oss kombinerad med slängd käft. Personalen bekräftade faktiskt att det var lite kul att vara inne hos oss. Man fick sig alltid ett gott skratt. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.

Det kommer fler berättelser om intressanta personer som jag träffade under sjukhusvistelsen. Jag väntar bara på några bilder.

Svenska Amerika Linien del 4

Det kan bli många delar av denna "romanen". Det kommer efter hand.

Nu skall jag berätta om en av många festliga episoder som uppstod ombord.

Vi hade just lämnat pier nr 97 vid Hudson River och stävade ut mot Frihetsgudinnan och vidare ut i Atlanten.
Det var mycket folk i rörelse. Personalen bar på bagage som skulle till sina ägare. Vissa kollin såg ut som stora garderober, nästan som "walk in closets". Livet ombord krävde många klädbyten.
Nya passagerare sprang runt allmänt vilsna och frågade efter sin hytt.

Vi hade nyss öppnat kontoret/receptionen för att stå till tjänst och svara på alla möjliga frågor.
En av de vanligaste frågorna som vi fick besvara var: "Where is the bar?"

Vid ett tillfälle kom det fram en gammal dam till kassören och bad om att få köpa tokens (poletter)till tunnelbanan. Kassören svarade artigt att några sådana hade han inte och
trodde härmed att det var färdigt med det. Tanten stod kvar och såg allmänt förvirrad ut och då framkom det att hon trodde att hon befann sig i New Yorks subway och inte på lyxkryssare på väg mot exotiska mål.

Tack och lov fanns lotsen kvar ombord och hon fick följa med honom tillbaka. Kan ni tänka er hur det hade blivit om hon hade dykt upp lite senare och lotsen hade lämnat fartyget?

Nu blir det en kort paus i bloggandet. På måndag blir det klaffbyte på Lunds lasarett. Efter en dryg vecka blir jag förhoppningsvis hemskickad igen, men med strikta order om att inte köra bil förrän efter c:a 6 veckor. Det beror inte på läkningen av sår och annat utan helt och hållet på psyket. Hjärt & lungmaskinen påverkar tydligen de röda blodkropparna som gör att man får svårt att koncentrera sig, blir långsam i reaktionerna och allmänt tankspridd. Ni kommer troligen inte att märka någon skillnad på mig. Man kan ju inte bli något som man redan är...

Vi ses snart igen.

Svenska Amerika Linien del 3

MS Kungsholm

På den tiden ansågs det att ett fartyg skulle ha två skorstenar. Annars var det ingen riktig båt.
Den förliga skorstenen innehåller endast saker som har med luftkonditioneringen att göra och har ingenting med maskin att göra

I detta 3:e inlägg tänkte jag berätta lite om livet ombord för oss som jobbade i Pursers´ Office.

Under delar av min karriär ombord, hade jag en mycket speciell chef. Under några gemensamma resor var Ewert Eriksson Chief Purser. Ewert kallades även för pappa. Han var väl lite av en pappa för många.

Ewert hade uppnått mogen ålder och levde en ganska behaglig tillvaro. Hans engagemang i själva driften av verksamheten var ganska begränsat. Hans tid bestod mest i att vara social bland passagerarna och till viss del bland oss underhuggare.

Såhär kunde en typisk dag se ut för pappa Ewert:

Vid c:a 10.30 tiden dök han upp på sitt kontor. Han var alltid på gott humör och tillbringade en stund med oss på kontoret och var allmänt trevlig.

Kl 11.00 intog han sin plats bakom sitt skrivbord för att ta emot passagerare som hade något på hjärtat. Det kunde vara både ris och ros så han var väl inte helt bekväm med den plikten. Vid ett tillfälle, som jag särskilt minns, hade han en besvärlig tant som gick på i ett och visade inga tecken på att sluta. Klockan närmade sig 11.30 och cocktail hour för kontoret och pappa Ewert visade sin skicklighet och rutin på att göra sig kvitt obehagliheter. Han visste att tanten såg lite dåligt och det passade han på att utnyttja.

Som alla andra sjömän, hade Ewert en hel arsenal av olika träfigurer och en av dessa kom nu till användning. Han tog en fallossymbol av trä i knäet och förde den sakta upp över bordskanten. Själv stod jag vid sidan om och kunde konstatera att det såg mycket äkta ut. Tanten som såg lite dåligt, kunde inte avgöra om det var en träfigur eller inte. Denna diskreta gest från Chefsintendenten räckte för att tanten skulle resa sig snabbt upp och lämna lokalen rodnande ända upp till det blå hårfästet. Hon hörde aldrig av sig mer.

11.30 Dags för cocktails för lunchen. Ewert drack alltid gin on the rocks i ett old fashioned glas. Vi andra drack lite blandat och inte lika starkt. Vi var ju unga pågar.
Därefter gick Ewert och åt lunch tillsammans med passagerarna och vi andra intog vår i mässen.
Lunchen åtföljdes av en stunds lunchvila.

14.30 Kontoret öppnade igen. Ewert såg vi dock sällan där. Det var bara när han skulle signera några dokument som hans närvaro krävdes. Strax innan stängningsdags kl 17.30 brukade dock Ewert dyka upp och tillönska oss en trevlig afton. Själv skulle han rigga om till galauniform och tillbringa resten av dagen - kvällen och ev. natten i salongerna med passagerarna.

Ewert levde ett hårt liv, men han hade säkert roligt på jobbet. Alla älskade Pappa Ewert.

Fortsättning följer.

Älgen Hälge

Kulla Gunnarstorp
Älgen Hälge

HÄR KOMMER RECEPTET PÅ DEN GODASTE ANRÄTTNING PÅ ÄLG SOM JAG NÅGONSIN HAR AVNJUTIT.

RECEPTET ÄR KOMPONERAT AV SONEN ERIK. HÄR HANDLAR DET INTE OM SMAKER SOM BARA PASSAR IHOP UTAN HÄR TALAR VI OM SMAKER SOM INGÅR ETT SERIÖST ÄKTENSKAP MED VARANDRA OCH SOM HÅLLER IHOP LÄNGE SOM EN LJUV EFTERSMAK I GOMMEN.


Fonden:

Älgben
1 1 st morot
1 1 liten bit selleri
2 2 st gula lökar
1 1 näve torkad skogsvamp (jag har från Jämtland)
1 1 flaska rött vin
10 st vitpepparkorn
2 2 st lagerblad
1 1 kvist färsk timjan
4-5 st enbär
1 1 kapsyl rödvinsvinäger
olja till rostningen

Fond
Hugg upp benen och rosta dem i ugnen på hög värme med grönsakerna tills en gyllene färg.

Lägg i en kastrull och slå på en flaska vin.

Skölj ur stekpannan du stekt älgen i med vatten och lite rödvinsvinäger.

Fyll på med vatten i kastrullen tills det täcker benen.

Koka upp och skumma av.

Lägg i kryddorna.

Låt koka i 30-40 i minst minuter, gärna längre för att få ut det allra godaste ut benen.

Sila av och låt fonden svalna.


Grytan:

2 msk rapsolja
2 msk smör
2 msk vetemjöl

1 stor lök
1 stjärnanis
En morot
Älgkött
Fond
Steklök
Skogschampinjoner
Svart vinbärsgelé
Rödvinsvinäger
Salt
Vitpeppar
Persilja

Skär köttet i bitar och bryn dom rejält runtom i grytan i olja.

Sänk värmen och lyft upp köttet. Tillsätt en klick smör i grytan och

sautéra finstrimlad lök på medel/låg värme i 20 minuter. Tillsätt stjärnanisen de sista 5 minuterna.

Tjoff! Ut med stjärnanisen igen.

I med vetemjöl och gör en bottenredning värd namnet.

Slå över fonden och lägg i köttet.

Låt puttra under lock till köttet är mört 2-3 timmar (?). Kan variera. Kolla bara att köttet är mört.

Lägg i morot i tjocka slantar sista timmen

Stek svamp och smålök i smör och vänd ner i grytan sista kvarten.

Smaka av med salt, peppar, gelé (viktigt med sötma) och rödvinsvinäger

Strö över hackad persilja

Servera med smörstinn potatispuré smaksatt med färsk körvel
och en grönsallad. (Vi hade palsternacka (mixad) i purén. Läckert!)

Här kommer en fin Chianti riserva göra susen för gom och själ.

Räkna med att det tar en eftermiddag att få anrättningen färdig. Benen skall koka länge.


Hälge levde ett liv som skogens konung i skogarna kring Örkeljunga. Han nedlades under jakten hösten 2010. Anledningen till att det inte finns fler foton av Hälge är att han bara vill bli ihågkommen som just skogens konung med sin stolta kungakrona höjd över allt annat liv i de djupa skogarna kring Örkeljunga. Detta var hans villkor som vi härmed respekterar.

Hade han vetat vilken läcker gryta han senare skulle bli, hade han säkert rusat fram mot jägaren och utropat " Skjut mig! Jag vill bli din läckra gryta! Jag vill komma upp till Sankta Hälge (älgarnas Sankte Per) som en hjälte och ihågkommen för all evighet för detta dåd."

Hälge hamnade i Kulla Gunnarstorps slaktarbod där vi dök upp och inhandlade honom i form av grytbitar med bifogade ben till buljongen. OBS! Våra vanligaste matbutiker tillhandahåller inte ben.

Nästan hela familjen samlades kring matbordet i förra veckan. Vi har några som inte gillar älg. Alla njöt och det slank säkert ner minst 2 portioner i gammal som ung strupe. Den syrliga brytningen av vinäger, blev helt rätt och Chiantin därtill blev precis lika rätt.

Nämnas bör att förra veckan blev lite extra när det gäller mathållningen här i kollektivet.
Dagen efter Hälge bjöds det fläskfilé med portvinssås och bakad potatis hemma på Fridas Gata. Nästa dag på lördagen hade alla barnen slagit sig ihop och bjöd ut sina föräldrar på Pålsjö Krog på en delikat middag.
Det åts ryggbiff som inte var av denna världen. Det åts också lammracks som också var helt perfekta. Till detta avnjöts en god Côtes de Rhone, Village.

Visst är det kul att vara förälder. Framför allt när barnen visar sin uppskattning.
TACK ALLA SNÄLLA BARN! SÄGER KERSTIN OCH JAG.

Halloween i Laröd

Klicka på bilderna, så blir dom större och dubbelklickar du blir dom ännu större.




Liv och pappa


Maja, Gunnar och Elise
Mormor och Liv
Tillbehörsbuffén
Levande spindlar med sina nät överallt
Tjusig dukning

Några lik i lasten fanns det
Benrangel och spökfigurer


Kapten själv
En rälig häxa

Hela hemska familjen
Första priset gick till den blodiga sjuksköterskan
En giftigt läcker chokladkaka
Hembakad pizza i mängder. Värdfamiljens matsedel för resten av veckan är räddad
Spindlarna gillade denna tårtan
En figur från yttre rymden skall dricka blod
Det rök ordentligt från blodet. Det var ju varmt...
God mat gör gör även hemska barn glada
Ett monster som skrämde små barn under spökvandringen
Lämplig bordsdekoration

Presentutdelning



Efter månader av planering, blev festen äntligen av. Maja och Elise hade lagt ner sina själar i projektet som var planerat in i minsta detalj. Familjen Ignell har levt och kommer att leva kvar i dödsriket ännu några dagar framöver. Det tar tid att plocka ner all den rekvisita/dekoration som har använts. Hela fastigheten var proffsigt utsmyckad med död och skräck som genomgående tema. Bilderna talar för sig själva.