Det skånska språket och de olika dialekterna håller på att försvinna. Några skorrande r hör man inte längre från den yngre generationen. Faktum är att de flesta dialekterna är föremål för samma problem. Ta t.ex Stockholm där det s:k ekensnacket håller på att försvinna men vill man vara lite snobbig och tala om var man kommer ifrån, tar man till saltsjöbadsdialekten, som jag tyvärr inte kan återge här.
En märklig, men inte helt ovanlig dialekt är stockholmsskånskan. Den talas ofta av skåningar boende i Stockholm. Ett lysande exempel är journalisten Patrik Ekvall plus några till på SR och svt, tv 4 etc. Eslövspågen Johan Glans, boende i Stockholm, tillhör undantagen och vårdar sin skånska dialekt med den äran. Hans Alfredsson icke att förglömma med sin ädelskånska. Frid vare med honom.
Positivt är dock att vi förstår varandra bättre. För inte så många år sedan fattade vi helsingborgare inte ett dugg vad en malmöit sa.
Låneorden är många och ok i de flesta fall, men jag vill framhäva ett undantag: Numera heter det inte alltid realisation. Det blir seasonal sale, black friday etc. Vad skall det vara bra för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar