Näthandel

 

Nu har jag lärt mig!

När man skall handla julklappar till barnbarn enl. önskelista, skall man inte ödsla tid med att gå i affärer.

I går med listan i hand åktes det ut till Väla för inköp. Det äldre paret tillbringade nästan 2 timmar i köpcentrumet avverkandes ung. 4000 steg.

'Det visade sig att ingen butik, som egentligen borde ha önskade artiklar i sitt sortiment

hade just det som vi efterfrågade. Härmed gav vi upp. Det enda vi hade med oss var ett tips om att en av butikerna på  Kullagatan hade troligen hade något vi efterfrågade.

Undertecknad tog en långpromenad till city, besökte butiken, men ack nej, efterfrågad artikel fanns inte i sortimentet. "Möjligtvis på Väla", var beskedet, men jag visste att så inte var fallet.

Nu blev en pengagåva alternativet till barnbarnet. Hur kul är det?

Nya krafter infann sig dock. Väl hemma satte sig den gamle vid datorn och sökte upp resp. hemsida och fick inhandlat önskade varor. Dock inte utan problem. Hos en leverantör gick det  det inte att komma fram till kassan hur jag än försökte. Till slut hittade jag en länk som hade tillsänts mig. Den följde jag och det gick som en dans. Nämnda leverantör är ganska tuff med sina villkor, dock. Man kan inte handla via Klarna och kredit utan att teckna upp sig som medlem. Lite fult, kan jag tycka. Namnet vill jag p g a julklappssekretessen inte avslöja här. Det sker kanske vid ett senare tillfälle.

Som sagt, ett vanligt besked hos en handlare är att efterfrågad vara inte finns i butik: "Det har vi bara på nätet" blir ofta svaret.

Slutsats: Handlarna vill egentligen inte ha butik över huvud taget med dyras hyror och personal. Det skall bara handlas på nätet. Hemska och tråkiga tanke.

Åsså den förbaskade reklamen man får i sin mail när man har handlat på nätet.

Nu har jag kräkt färdigt för idag.