Som ordbubblare måste man få ta en paus ibland. Framför allt när inspirationen tryter.
Som riskgruppsperson blir tillvaron ganska enahanda. Det sätts hinder för många , i vanliga fall, angenäma och inspirerande aktviteter. Vardagen blir därmed ganska enformig. Det gäller att leva i ett bra förhållande, annars hade det blivit ännu mera påfrestande. Tack och lov, fungerar relationenerna hemma på Fridas gata riktigt bra. Det svåraste är dock att inte kunna träffa, barn, barnbarn, vänner och bekanta på ett normalt vis. Man är hänvisad till uteträffar (så länge vi nu kan ha det) och den digitala kontakten. Även föreningslivet får sig en knäck och ligger helt nere.
Undertecknad är inte direkt någon dysterkvist till sitt sinnelag, men stundtals är det f-n så tråkigt.
Tegnell har lovat lättnad på restriktionerna. Hoppas det inte ligger för långt fram i tiden.
I veckan hade jag tänkt mig att åka med färjan och inhandla lite öl och kanske något annat alkoholaktigt. Då måste jag tänka på följande: När vi är mittsunds, dvs den danska sidan, skal munskyddet på. Skulle jag vilja gå iland, gäller samma sak i den danska färjeterminalen. Ombord på den danska sidan är det dock tillåtet att ta av munskyddet om man skall äta. Krångliga regler, men så kan det bli ibland.
Nu skall jag gå och krama om Frun och sedan blir det ev. en långpromenad någonstans.
Go´middag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar