Skåne i humanitetens tjänst

En av kändisarna vid ingången till lunchtältet

Malmö brandkårs musikkår

Kerstin med sin bordskavaljer Rabbin Bent Lexner. Rolf Tufvessons Pernilla vänder ryggen till

Kerstin med bordskavaljer
Hela bord nr 4 med honnörsbordet i bakgrunden

Här kommer HKH Kronprinsessan Victoria tillsammans med Karin Wredström. Typiskt att hon skulle vända ryggen till precis när bilden togs.

Judiska kören

Den ende i dag fungerande vita bussen med en rödakorsveteran i förgrunden
Invigningsceremonin av monumentet börjar.
Rolf Tufvesson höll ett mycket fint tal
Nu är monumentet avtäckt och Kronprinsessan talar. Hon har inte lärt sig att uttala Ramlösa rätt, men det kommer säkert...
Monumentet

Kronprins Haakon på väg till Malmö och Humanitetens Hus
Och "Vickan" säger hej då.

Då var det dags för oss och andra inbjudna kändisar att övervara invigningen av minnesmonumentet från de vita bussarnas tid under 2:a världskriget då tusentals judiska flyktingar slussades in i landet via Ramlösa Brunn.

Kl 11.45 var vi på plats och det var mörk kostym som gällde. Vi inbjudna gäster fördes genom avspärrningarna mot publiken till ett stort lunchtält där vi bjöds en charmant två-rätters lunch tillsammans med Victoria och hennes uppvaktning. Rest. Gastro stod för det gastronomiska.

Lunchen bestod av Tartar på lättrökt hälleflundra, pocherat vaktelägg, förpackad tryffel (tub),
vikentomater, crême på silverlök och kronärtskocka från Fredriksdal.
Till varmrätt bjöds Limousinekalvrygg från Tyringe, grillad minipurjolök från Brunnby, kantareller, confiterad färskpotatis "aigre doux", spritärtor, kalvsky och luftig dragon.

Allt var mycket läckert. Tyvärr blev det inget kaffe på maten. Arrangemanget låg lite efter tidsplanen

Självfallet bjöds utsökta viner till. Både vitt och rött.

Gastro och deras personal gjorde ett fantastiskt jobb.

Jodå, Kerstin skakade hand med Ambassadör Jan Eliasson. Han är en fin person och vi gillar honom skarpt.

Efter lunchen slussades vi fram till monumentet som skulle avtäckas. Vägen till våra reserverade platser gick innanför avspärrningarna. Utanför dessa väntade tusentals människor som alla hoppades få en liten glimt av vår kronprinsessa och det fick dom säkert. Den nordiska pressen var på plats, men vi avböjde vänligt men bestämt alla intervjuer.

Under själva ceremonin hölls det ett antal fina tal som alla handlade om flyktingarna som kom till Ramlösa Brunn fast från olika synvinklar. Även om vi potentater och kändisar fick sitta ner, var stolarna inte speciellt bekväma. Dessutom lutade dom lite snett också, men vad gör man inte för att synas och låta sig betittas.

När Kronprinsessan höll sitt tal, blev ju Ramlösa inte rätt uttalat. Hon använde sig av ett långt a. Delar av publiken påpekade detta. En kul grej som hon tog bra. Det är ju inte lätt för en stockholmare att veta hur man uttalar Ramlösa.

Laröd för 50-60 år sedan

Här på hörnan, där buskarna är nu, låg Sofiero Kiosk

Toffelmakarens hus
Här låg Rundbergs bilverkstad. Derbyvägen ligger bakom och nu skall tomten bebyggas.
Här bodde tanten som vi kallade för kattakäringen. Hon lär ha haft över 30 katter
Här bodde Olga, även kallad Olga i trasslet. Hon skulle bara veta vad hennes gamla torp är värt idag.
Vägen ner till Området som då var försett med en vit grind.



Franks affär som numera är totalrenoverat boningshus. Till vänster hade Frank sin lilla bensinmack med manuell pump
Här bodde Farbror Lilja. Han var sjukpensionär med ena lungan bortopererad. Det tyckte vi barn var faschinerande.
Målarmästare Harry Dahlströms häck år 2010. På hans tid var den riktigt välansad. Harry rökte cigarr som luktade gott när han gick runt och pysslade i sin pedantiskt välskötta trädgård.
Puttes luta och cykelverkstad. Här tränade "The Revellers" många gånger.


Vårt gamla hus år 2010. Inget är förändrat. Storebror och jag bodde på ovanvåningen och vår syster bodde där nere till vänster.

Systrarna Martas, Ruths och Elins affär

Rolles luta finns kvar än idag. Här ser vi Rolle, Sunne och Lill. Detta var ofta oss grabbars natthärbärge under våra nattliga pallar-räder.
I det vita huset bodde fam. Wolt. Dom hade en Lloyd
Tellströms luta i Hittarp
Slottsvägen med kungens trädgård till höger
The Revellers. Ryno, Thomas, Bobbe, Putte och Per. Gruppen anlitades flitigt av dåvarande krögaren på Larödbaden. Han hette Birkvig
Valborgsfirande nere vid Larödbaden. The Revellers i täten på tåget.
Stranden mellan Rolles brygga och Larödbaden

Mulen, vår gitarrlärare, utanför Kallerups mitt emot Franks affär. Vem Damen är förtäljer inte historien. Han ansågs vara lite skum, men vi gillade honom skarpt för han var duktigt på gitarr och lärde gärna upp oss smågrabbar. Ibland luktade han lite av starkare varor, men vi brydde oss inte.
Vårt lilla hus som ser exakt likadant ut idag

Stadsgränsen med busslutan

Häromdagen gick jag en runda i gamla Laröd tillsammans med en sovande Liv i barnvagnen. Oj vad det flashade bilder genom hjärnan för varje hus/plats som passerades. Vi talar om ett Laröd som då hette Stadsgränsen och tiden var mitten på 50-talet. 6 år av en yngre tonårings liv förflöt i denna, på den tiden, lilla håla. Byn bestod av några kvarters villor norr om Kungens äppleträdgård på Sofiero. Mycket mer än några omgivande gårdar fanns inte då och asfalterade gator fanns bara inne i staden.Vi tillhörde Ödåkra kommun och låg i dess utkant.

Promenaden började någonstans där konstnären Tormod Larsen bodde. Granne med honom bodde Bobbe. Han var några år äldre än undertecknad och både svor, tuggade på tändstickor, spottade och rökte. Alla dessa färdigheter upplevdes av en något yngre pojke som knappt hade kommit i målbrottet som mycket häftiga. Däremot hade hans Mor en helt annan åsikt och tyckte stundtals att detta umgänge var ganska förfärande. Föräldrars försök till påverkan av umgängesval för en tonåring var även på den tiden framgångslösa och vårt umgänge frodades och vi var ett antal grabbar som hittade på mycket hyss och hade mycket roligt, se bilder ovan.

Vidare förbi Elmers gamla bondgård. På den tiden hade man kor där. Vi besökte ofta även hans jordgubbsodlingar, framförallt nattetid. Jodå vi var ute och smög om nätterna i tron om att föräldrarna inte anade något.
Vi passerade Påhlssons. Där bodde Rolle. I hans källare fanns det mycket kul. Han pillade med radioaparater och var ganska välförsedd med alla sorters apparater. Rolf gillade också smällare, krut och gevär . Han hade ett gammalt mausergevär och med detta provskjöt vi ofta mot en måltavla som satt på dörren till pannrummet med bakomliggande vedhög som fångade upp skotten som ju med ett mausergevärs kraft gick rakt igenom både måltavla och dörr. Mor och far skulle bara veta vad vi höll på med...

Promenaden gick vidare till Området. Området var den tidens sommarstugeområde och man gick igenom en stor vit grind för att komma in där. Kompisen Ryno bodde där. Idag finner man bara större villor och de flesta med en betagande fri utsikt över sundet. Tider förändras.

Intill Området ligger Pottekulle. Idag är det helt igenväxt, men där hittade man alltid det bästa virket till slangbellorna. Man passerar kullen på gångvägen ner till sjön. Notera att man sa inte havet eller stranden . Det var sjön som gällde. Här i skogsbrynet låg också "Frigymn". Helsingborgs frigymnaster hade sin klubbstuga här. Numera är den riven. Lite längre söderut finns Gröna Rännan och där åkte man bob hela vägen ner till sjön. Jag tror inte att dagens invånare i Laröd känner till alla dessa ställen, men var så goda, nu vet ni.

Kalle Väktare bodde vid skogsbrynet. Han vaktade Kungens Sofiero. Vidare upp i gatan passerar man Yngve Paulssons. Han var båtbyggare med "Snipes" som specialitet. Snipe är en snabb segelbåt med centerboard. Oj vad det luktade gott i hans verkstad och Yngve var så snäll och hade alltid något kul att berätta. Han rökte förresten alltid pipa av märket Mogul och det luktade också gott.

Muraren bodde på hörnet vidare upp i gatan från Yngve.Muraren hade en dotter som hette Berit och kallades av någon anledning för Kvastaberit. Vi gillade fadern eftersom han var den ende i byn som verkligen kom ut och jagade oss när vi hittade på något busstreck. Det var ju det vi ville Alla nyårsaftnar var alltid muraren den mest utsatter. Vid något tillfälle hade någon, jag minns inte vem, tagit en av Elmers kor och tjudrat i murarens trädgård. Det hade varit kul att se hans min vid frukostbordet.

Martas affär var något helt speciellt. Dom var tre systrar, Marta, Ruth och Elin, som drev verksamheten. Elin skötte mjölkaffären till höger. Från början i mjölkkannor och sedan övergick det till tetra-pac och det var en stor omställning för gamla Elin. Det var knappt hon överlevde. Marta med hjälp ar Ruth drev speceriaffären, till vänster i bild. Det var lösvikt som gällde och man sålde även lite pålägg över samma disk. Det tog mycket lång tid att göra sina inköp här. Man hade inte riktigt den rätta logistiken. Generellt kunde man konstatera att det som det såldes mest av förvarades mest svåråtkomligt i dom trånga utrymmena. Kassaapparat fanns inte. Man räknade ut priset med blyerts på en liten bit papper. Systrarna var inte speciellt vackra och Marta hade bara en framtand, men dom hade ett stort hjärta alla tre och var alltid mycket vänliga mot oss ohängda snorungar.

Gamle Frans som sålde grönsaker från sin bil, var en trogen gäst på sittlocket där lutfisken förvarades. Systrarna bjöd honom alltid på varm mjölk och vetefläta.

Dagens moderna miljökontrollanter hade troligen fått hjärtinfarkt vid en inspektion, men så var det på den tiden och mig veterligen var det ingen som for illa.

Flotten utanför larödbadens brygga.

Det är inte många som känner till hur den hamnade där. Det var nämligen så, att Birkvig (krögaren på Larödbaden) ville ha dans på sundet och då behövdes en flotte. Denna hittade han i Hbg hamn. Flotten hade använts under H-55. Sagt och gjort, flotten bogserades iväg för att sedan förankras intill bryggan. Det var bara det att man hade missat hur stort djupgående flotten hade och därför gick den på grund en bit utanför Larödbaden och där ligger den än idag.

Sofiero Kiosk uppe vid vägen låg varmt om alla byns barns hjärtan. Den drevs av familjen Eriksson och yngste grabben ,kallad "Musen" hjälpte till mycket i kiosken. Vi var ju kompisar och fick alltid gott mått på godiset när han stod där. Lönsamheten tog stryk vid dom tillfällena. Pappan var dessutom grossist och hela källaren i huset var fylld med godis. Detta var ett eldorado för alla barn, kan jag lova.

Bengtssons hade ett stort hus och var en gästvänlig familj. Här bodde Bebbe,Kalle och Lill tillsammans med mor . Pappan var sjökapten och var därför aldrig hemma. Bengtssons var en av de första som skaffade TV och gissa var alla barnen oftast häckade. Om vi småungar av någon sällsynt anledning inte fick komma in, ställde vi oss utanför och tittade. Det enda program som från början fanns var danska TV. Sverige hade inte börjat sända än.

Kära läsare, det finns mycket mer att berätta, men jag väljer att sluta här. Kommentera gärna och berätta om egna roliga minnen. Det vore ju märkligt om jag har kommit ihåg allt.

Ridläger på Sperlingegården

Här är det genomgång innan hopptävlingen
Uppstigning
0 fel och 59 sek

Prisutdelning
En snabb galopp på Sippan efteråt

Stolt ryttare med prisrosetten

Denna veckan har det varit ridläger på Sperlingegården med avslutning och hopptävlingar idag.
Något förstapris delades inte ut. En liten incident inträffade under förmiddagen. Dom var ute och red och mötte en ganska snabbgående gräsklippningsmaskin. Två av hästarna blev skrämda, kastade av sina ryttare och den ene sprang hem till gården. Den ena tjejen som kastades av var kompisen Johanna och den enda skadan som uppstod var en lite ont i foten på Johanna. Hon är ju en tuff tjej! P.g.a. incidenten var det helt rätt av instruktörerna att ge pris till alla som en uppmuntran och tror inte att någon av eleverna hade något emot det.

HIPP HIPP HURRA FÖR ELISE!!!

Födelsegrisen Elise fick också sin favoritsötsak i present av en stolt morfar och Kerstin. Frödinge kladdkaka kanske blir efterrätten i kväll. I morgon kommer resten av presenterna för det är ju då det blir kalas.

Kräftskiva och Flinckmans café

Stilen var åt 30- och 40-tals hållet
Lite loppis på baksidan hos Flinckmans
Glamourhörnan med Lindarw i förgrunden
Flinckmans exteriört och en blivande gäst nyss ankommen per cykel.
Elise lika söt och glad som vanligt

Liv myser hos morbror

Vi lyckades med att samla ihop hela familjen till ett extremt regnigt Humlegården. Det fick bli innesittning och, den för kvällen uppmonterade julgransbelysningen i blåregnet, fick beundras inifrån.

Av någon anledning blev det ingen flitig användning av kameran denna kvällen, men några fina bilder blev det. Dock ej under själva kräftslörpet. Dom kinesiska kräftorna från Pandalus smakade förträffligt ackompanjerade av tacopaj och västerbottenostpaj.

Trots regnet var stämningen på topp hela tiden. Det sjöngs friskt kring bordet och oftast i de flesta tonarterna samtidigt. Den enda gästen som inte uppskattade festen fullt ut var Liv. Hon delade inte övriga gästers vurm för kräftkalas. Det tog en bra stund innan hon somnade in.

Söndagen bjöd på betydligt bättre väder och det blev en cykeltur till Flinckmans café i Sireköpinge utanför Tågarp. Enl. cykeldatorn är det 5,2 mil fram och tillbaka. Med tanke på rejält kräftkalas dagen innan, bör man betrakta denna utfärd som en stor kraftprestation.

Färden var värd vartenda tramp på pedalen. Den skånska slätten är vacker i sin sensommarskrud. Flinckmans café var en positiv upplevelse. Goa mackor och kakor i annorlunda miljö. Damen i kassan kunde vara syster Flinckman rejält sminkad och glittrig på väg till en föreställning och det är ju en del av deras image. Det kanske var hans syster?

Vägen gick via Raus - Gantofta - Kvistofta - Vallåkra - Tågarp - Sireköpinge och åter via Ekeby -Tjutebro - Tjutebrovägen mot Vallåkra och sedan Kvistofta - Gantofta - Raus och hem till Ramlösa.

Efter detta kunde man med gott samvete sjunka ner i vilstolen behagligt trött och sussa gott en stund före middagen.

Framöver kommer det en rapport om IKEA.Det är bl.a. historien om Arne H:s nya soffa som ser ut att utveckla sig till en fin historia. Kanske inte så kul för IKEA, men sån´t får dom tåla.

En händelsrerik tillvaro

Ja, vad skall man säga? Små lustiga händelser och små funderingar kryddar tillvaron hela tiden.

Häromdagen var undertecknad ute på en cykeltur till stadens centrum för motionens skull. Den blev dyrare än en vanlig busstur och heller inte riktigt som den var tänkt från början, må jag säga. Det började på Råå center, eller Raus center som Rååborna hellre vill kalla det. Befinner man sig öster om Landskronavägen , är man inte längre på Råå. Så är det.
Hur som helst, hushållet behövde ett nytt strykjärn. Inköpet gjordes på HEMMA och 750 kr fattigare cyklade undertecknad mot staden med ett Bosch strykjärn i cykelväskan. Bäst i test enl. ICA kuriren. Strykjärnet hade sällskap av en getingfälla inhandlad på Citygross. Den skall fyllas med söt saft. Vi har ju getingrädda gäster på lördag.

Väl inne i city, dök behovet av ett par bra promenad/vandringsskor upp och där stod jag helt plötsligt inne i ECCO:s butik. Ut gick jag 999kr fattigare, men med förhoppningsvis ett par bra skor rikare. Härmed är det sluthandlat för denna säsongen.

Nu kommer det roliga. Väl hemma och några timmar senare, upptäcktes en strumpa på höger fot. Den var inte min egen. Skohandlarens provstrumpa togs aldrig av i butiken utan satt kvar. Undrar om någon lade märke till det på vägen hem? Det hade varit rätt kul. Sån´t bjuder man ju gärna på. Tala om att vara något disträ.
Vad gör man? Den är ännu inte återlämnad, men den ingår säkert i skokalkylen

Visst är tillvaron händelserik. Tog just en titt på v-33 (nästa vecka) den är ju fulltecknad. Jag som är pensionär! Det händer saker hela tiden. Inköpsansvar till 2 kräftskivor, Elise 11 årsdag, Kick-off inför hösten med SPF, uppstart av komposterbart avfall i föreningen, möte med stadsnätsoperatör/byggare, passa Liv, fixardag nästa lördag, två kräftskivor skall genomföras - och Gud vet allt. Det blir nog bra till slut.

Vännen Arne H. har inhandlat en soffa på IKEA och det är en lång och komplicerad historia som jag skall återkomma till lite senare. Jag kan dock redan nu avslöja att han hittills har fått tyget levererat och därför är det ju en del komponenter som fortfarande saknas. Undrar när fötterna kommer? Vi följer utvecklingen med spänning.

Scandic har ringt och vill ha pensionären i matsalen både i morgon och nästa lördag. Han har tackat nej. Båda lördagarna är upptagna av kräftskivor. Hoppas att dom ringer igen. Det känns ju bra att dom kommer ihåg och dessutom uppskattar sin gamle chef.

Slutligen: Har du funderingar kring det kommande valet? Ha inte det utan det är bara att gå och rösta på rätt parti. D v s det f.n största partiet. Har du frågor? Ställ dom direkt på denna bloggen, så får du kanske svar innan valet om du har tur. I vilket fall som helst, är det viktigt att du röstar

Tack för i dag och god natt.

Livs dop

En läcker buffé förbereds.
Plats för 28vuxna och massor av glada barn
Fina blomsterdekorationer är något som Katarina är en fena på
Nu är är det snart dags. Jag väntar hos Kalle och Nettan så längeElise häller i vattnet i dopfunten som f.ö är från 1500 talet.



Här sker det. Liv var mycket snäll hela tiden. Hennes stora ögon vara fulla av förundran


Prästen var en stark och trevlig prick och Liv såg ut att uppskatta showen.
Elise läste upp sin sin egenhändigt skrivna hyllningsdikt till Liv. Den var otrolig fin och många ögon tårades. Hon älskar verkligen sin lillasyster.

Familjefotot inklusive faddrarna Kicke och Anette med barn. Undertecknad med Mormor Kerstin finns på annan bild, dock ej i denna blogg.
Erik sjöng sin fina och mycket uppskattade leksaksvisa. En ny vers till Liv var dagen till ära tillagd.
Gudmor Anette med sitt gudbarn

Mingel och paketöppning på Derbyvägen 63. Lägg märke till vimplarna. Dom är egenhändigt tillverkade av Katarina och Elise.

Det var en fantastisk dag. Liv och solen strålade glatt rakt igenom hela föreställningen.
Föräldrarna lyckades verkligen pricka in rätt dag. Idag dagen efter, har det regnat i ett. Vi hade 25 gr i skuggan och skinande sol hela tiden. I kyrkan hade vi en trevlig och avslappad präst. Det visade sig att en av faddrarna (den längste) var en av hans gamla konfirmander och en och annan gliring delades ut, eller som prästen sa: " Mellan oss har det alltid varit raka puckar". Ett uppskattat inslag.

Någon med nyinköpt motorbåt hade sett fram emot en premiärtur dagen efter dopet, men tyvärr... Tack och lov går det ju fler båtar. Å andra sidan fick dom ju uppleva Katarinas och Kerstin läckra buffé och sedan lite från grillen framåt kvällen.